27 apr. 2015

Mitt andra ord från SETT2015 är RELEVANS #SETTlaggad

Jag sitter på tåget idag och läser på sociala medier och funderar lite på mitt nästa inlägg här på Kullerbyttan. Jag vill skriva om mitt andra ord från SETT-mässan- RELEVANS. Jag vill skriva om hur viktigt det är för barnen/eleverna, ja för människan i stort att känna att det som man gör i sitt liv sig är relevant för en. Det kan ju låta flummigt och naivt men jag vill att ni funderar på vad som verkligen betyder något i livet. Det har jag gjort mycket det senaste.

Jag tänker på skolplikten, den varar i nio år, snart kanske i tio (ev obligatorisk förskoleklass) och eftersom de flesta ungdomar också behöver gymnasial utbildning i vårt land, för att överhuvud taget komma in på arbetsmarknaden, så får vi lägga till tre år till. Jag funderar vad vi gör med våra barn/elever under denna tid på tretton år. Tretton år av livet, i utbildningssystemet, inte frivilligt utan av plikt. Vad gör du på tretton år? Fundera lite på det så återkommer jag till detta längre fram.

När jag kikar på lite inspiration till mitt inlägg så kollar jag först twitterflödet och hittar Omvärldsbloggens (Stefan Pålsson för Skolverket) mycket intressanta inlägg om Finlands nya läroplan. Finland och deras utbildningssystem, som är varje lands utbildningsministers våta dröm om ordning och reda och PISA-resultat to die for, de plockar nu fram sin nya läroplan. Jan Björklund pekade med hela handen mot Finland och deras kunskapsskola. Hela tiden fick vi lärare i Sverige veta att i Finland där låg man i framkant, där fanns det ambition hos lärarna och eleverna. I Finland där hade man svaren på hur ett lyckat utbildningssystem skulle se ut. Jag undrar vad Jan Björklund tänker nu, nu när Finland tar fram en läroplan som lägger tyngden på helt andra grejer. De tar avstamp i EU sju nyckelkompetenser och utvecklar en läroplan som Omvärldsbloggen beskriver så här;
LP 2016 baseras på fyra kärnfrågor: 
1. Pedagogisk förnyelse. Tidigare läroplaner har främst tagit upp vad eleverna ska lära sig. Nu är det istället frågorna om hur det ska gå till och var det ska äga rum som står i centrum. Värdegrunden, skolans verksamhetskultur samt synen på lärande, kompetenser, lärmiljöer, arbetssätt, handledning och bedömning är avgörande. 
2. Utbildningen ska skapa en sammanhängande helhet. Ämnesöverskridande och mångsidiga kompetenser blir allt viktigare. Eleverna ska utveckla en djupare förståelse för hur olika fenomen i natur och samhälle hänger ihop och vilka helheter som de bildar.
Genom att kombinera olika vetenskapsgrenars och ämnens perspektiv, kan eleverna koppla samman och förena det som de lär sig i de olika ämnen och i olika årskurser. Tanken är att det ska bli lättare att se mening och sammanhang och att förstå undervisningens värde för dem själva, deras framtid och för lokalsamhällets, nationens och det globala samhällets fortsatta utveckling.
 
3. Skolans verksamhetskultur ska förändras. Det är viktigt att lärarnas arbete blir mer process- och samarbetsinriktat, med fokus på kunskapsdelning samt pedagogiska diskussioner och reflektioner kring det dagliga arbetet. Skolan ska vara en professionell lärande organisation, baserad på värdegrundens principer om allas lika värde, om delaktighet och demokrati, som hjälper alla barn och ungdomar att utvecklas till etiskt ansvariga världsmedborgare som kan hantera ett hållbart, föränderligt samhälle och ett livslångt lärande. Det gäller att skapa en välmående skola med nyfikna elever. 
4. Läroplanen ska fungera som ett arbetsredskap. Tidigare har läroplanen förnyats ungefär vart tionde år, men det går inte längre när vi lever i ett samhälle som präglas av både snabba och genomgripande förändringar. Därför är det viktigt att läroplanen och dess tillämpning ständigt utvecklas, såväl på det nationella som det lokala planet.
Det övergripande målet med LP 2016 är att utveckla elevernas mångsidiga kompetens, så att de kan hantera dagens och morgondagens komplexa samhälle. Denna mångsidiga kompetens delas upp i sju delkompetenser:
  1. Förmågan att tänka och att lära sig – på egen hand och tillsammans med andra
  2. Kulturell och kommunikativ kompetens i en värld som präglas av kulturell och språklig mångfald
  3. Vardagskompetens – en förståelse av hur samhället och teknikutvecklingen ser ut och fungerar och en förståelse av värdet av hälsa, trygghet och goda mellanmänskliga relationer i det dagliga livet
  4. Multilitteracitet – det vidgade språk/text-begreppet
  5. Digital kompetens – både en viktig kompetens i sig själv och som en del av multilitteraciteten
  6. Arbetslivskompetens och entreprenörskap
  7. Förmågan att delta, påverka och bidra till en hållbar framtid
Läs hela inlägget om Finlands nya läroplan på Omvärldsbloggen.

När jag läser detta förbluffas jag över Finlands ambition att kliva in och på riktigt göra skolan till en del av samhället. Att de med hela världens utbildningsögon på sig vågar ta stora kliv mot mycket av det som våra utbildningspolitiker har kallat flumskola. En skola med relevans för eleverna, en skola för ett föränderligt samhälle. En skola som sätter huret i centrum istället för vadet. Hur lär vi oss? Det slår mig också hur de i framtagandet av läroplanen har gjort det till en kollektiv, långsam process där människor från flera områden har fått inblick och påverkan.
"Utvecklingsarbetet har pågått i två och ett halvt år, och såväl allmänhet som skolhuvudmän och intresseorganisationer har haft möjlighet att delta och att göra sina röster hörda. Det är första gången som en läroplan utvecklats på det här sättet....."
ur Omvärldsbloggen 
Jag ser fram emot Sveriges och resten av Europa (världens) reaktioner på Finlands nya läroplan och jag ser fram emot att se vad den gör med arbetet i Finlands skolor. Det är ingen lätt match att arbeta med dessa ambitioner men Finland har tagit beslut om att de ska göra det. I vårt utbildningssystem finns, som jag ser det, en övertro på att kunna mäta kvalitet. Det är svårt att mäta mjuka värden, hur unga på sikt tillgodogör sig utbildning, det tar tid och hur kan man utröna vad som gett effekt? En sådan studie skulle ta 20-30 år för att se långsiktiga effekter och då hade redan samhället hunnit förändrats otaliga gånger under tiden. En riktning som den som Finland nu tar kräver tillit till att lärarna arbetar tillsammans med varandra och med eleverna och att man hittar metoder som är mer beständiga över tid för det livslånga lärandet. Frågan är vad som är det? Utbildning är ingen lätt nöt att knäcka, särkilt inte en utbildning som varar i tretton år. Hur använder man den tiden på klokast möjliga sätt? Jag undrar om vi någonsin kommer komma fram till det.

När jag återvänder till mina upplevelser på SETT så summerar jag de föreläsande lärarnas fokus på att göra innehållet i utbildningen relevant för barnen/eleverna- att som lärare kunna se innehållet i strävans/kunskapsmålen och applicera dem på det som är aktuellt för barnen/eleverna och för samhället de befinner sig i. Jag tror att om vi ska lyckas att göra innehållet relevant för barnen så handlar det om att ur det de intresserar sig för och det som är aktuellt i deras omvärld lyckas göra förskola/skola med målen som ram.




Tweeten här ovan låg också i mitt flöde på Twitter och något inom mig brister när jag läser den. Jag tänker att om saker är relevanta för en så kan man också hantera uppförsbackar och svårigheter eftersom man ser varför man behöver kämpa med vissa saker. Det kan vara roligt och intressant att ta sig an utmaningarna när man litar på sin egen förmåga och vilar i att misstag är ett sätt att lära sig mer. Någonstans måste ändå barns och ungas frågor, funderingar, intressen- livsvärldar vara en grund för att hitta dessa utmaningar och göra utbildningen till en del av livet som värdesätts och önskas av de som genomgår den. Jag läste Karin Brånebäcks inlägg idag: Flumkateder, ett inlägg om polariseringen och maktkampen om innehållet i utbildningen samtidigt som barnen står där mitt i. Karin påminner oss om att eleven måste vara i centrum. Just nu känns det som att kunskapen är det.

Jag brukar fundera på det där med tid. Hur viktigt det är med att ta vara på sin tid. Det slog mig särskilt hårt när vi förlorade vårt barn. Jag tänker mycket på att det som vi gör av vår tid borde vara viktigt. Återvänder ännu en gång till Morgan Andersons föreläsning på SETT och ytterligare en slide som satte spår i mig; Skolan suger! Ja, för många är skolan inte det de först hade valt att göra om de fick fria tyglar. Tänker på barnen i förskolan och eleverna i skolan, de väljer inte att vara där det är andra som väljer det åt dem, de väljer inte sina lärare, de grupper av barn/elever som de går i osv. För deras skulle måste det vi gör i förskolan/skolan vara relevant och intressant och värdefullt för dem inte bara om fem, tio år utan nu. Det vi gör i förskolan/skolan behöver också sätta spår i dem som hjälper dem att leva i vårt samhälle, skapar framtidstro och hopp om en bättre värld. Framförallt behöver vi få dem att inse att det är de som bygger det samhället, att det är de som har möjligheterna och kraften och att de behöver agera på den. Finland har tagit stora steg mot detta när är det vår tur att tydliggöra?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar