Imitera, återskapa, nyskapa med blivande Atelieristorna

I torsdags gjorde jag min andra föreläsning på Atelieristautbildningen i Göteborg på Högskolan för design och konsthantverk. Det var en föreläsnings som jag skulle hållt i februari men var sjuk i nån slags eländig influensa då. Föreläsningen handlade om projektarbeten utifrån barns populärkultur med ingången Imitera, återskapa, nyskapa. Denna rubrik var inte bara ett sätt att beskriva barnens arbete utan också vårt arbete som pedagoger och vårt liv som människor. Att få idéer, prova dem på det sätt man tror de "är", återskapa något som blir ens eget och sedan faktiskt nyskapa utifrån dessa erfarenheter.

 

Jag startade med att be studenterna göra en tankekarta av en verksamhet som de inte skulle vilja befinna sig i, vad det kunde vara för tankar och diskurser som råder där. Studenterna radade upp ord som kontroll, checklista, vuxna-sitter-inne-med-svaren, mallar m.m. Därefter fick de i uppgift att göra tvärt om, var skulle de vilja befinna sig? Vad önskar de att de skulle våga mer? Ord som dök upp då var lyssnande, fritt skapande, medforskande, långa projekt, tillsammans.

Efter denna övning gick vi in i att undersöka våra egna normer om vad en förskoleverksamhet "får lov" att innehålla. Vad är fint och fult i våra förskolor? Vad är finkultur och vad är fulkultur, en intressant aspekt att fundera över och på så sätt få tag på vad vi själva kanske inte ifrågasätter. De där självklarheterna som alla nickar med huvudet åt och ler uppmuntrande inför. Vilka är de hos er? Hur kan vi med hjälp av att vi synliggör våra egna normer hitta nya vägar att närma oss verksamheten i förskolan, vad stänger vi ute och varför, vad sluter vi in och varför? På vilka sätt härmar vi och hur blir det när det landar i verksamheten?

Första gången jag hörde om någon som intresserat sig för barnens populärkultur och tagit in den i verksamheten var det när jag besökte förskolan Trollet i Kalmar och hörde om hur de funderat kring Pokémon-kort som var populära just då. Efter det har jag sett få projekt som grundats i barns populärkultur. Starwars och Labyrint har jag själv arbetat med det senaste året och jag tycker mig se att Labyrint har öppnat dörrar för barns populärkultur i förskolan eftersom många förskolor har arbetat med just detta.

Star wars var mitt första försök att starta i barnens populärkulturella figurer/historier och det var svårt med andras reaktioner och frågor om hur det skulle kunna bli kreativt och positivt. Det var svårt med kring och död och etiska ställningstaganden. Vågar vi ta de frågorna och vågar vi släppa in det som är kommersiellt, stereotypt och obekvämt? För oss fanns inga val, vi var tvugna att ta ställning och utmana barnens material. Barnen var så uppslukade! Vem skulle ta diskussionerna, vem skulle utmana normerna om inte vi gjorde det tillsammans med barnen? Att vi gjorde detta val väckte frågor och tankar och vi diskuterade mycket.  Ni som har läst vet att det utmynnade i många frågor och undersökanden för barnen som kändes meningsfulla och värdefulla.

Jag tänker att vi behöver fundera på, nu mer än någonsin, i vilka sammanhang våra barn växer upp. Vi behöver vara vuxna som vågar ta ansvar och vågar vara tillsammans med barnen i deras (våran?!) konsumtion. Det är lätt att köpa leksaker, filmer och spel till sina barn och sedan inte ta hand om de frågor, tankar och lekar som kommer från dessa. I förskolan landar mycket av dessa uttryck och hur kan vi då vara där och utmana? Jag tror vi gör barnen en björntjänst om vi förbjuder dem att ta med och förstå mer om sin populärkultur. Jag tror vi behöver förstå mer av dem tillsammans med barnen.
Vad tror du?