Att dela tankar och erfarenheter

Ikväll var vi ett helt gäng som åkte till Solgläntans förskola i Kärra, Göteborg för att tillsammans tänka kring de yngsta barnens miljö. Jag ska skriva om alla dessa tankar men just nu lämnar jag er med denna bild från 1-åringarnas miljö och en fråga;

På vilka sätt kan man vara koncentrerad?

Sov gott och dröm om att få vara en ettåring här ;)

Färgade skuggor

 

När barnen har utforskat materialet på olika sätt sätter vi tillsammans upp det de har kommit på. Bilderna blir inspiration för andra att prova och för barnen själva att vidareutveckla sina teorier. Vi märker att de använder bilderna mer nu till att göra, förut var de mer intresserade av vilka som var på bilderna.

 

Igår var det solsken och lite stackmoln. Barnen och jag satte upp all plast på fönstrena kring gropen. Barnen blev väldigt engagerade och pusslade ihop alla plastbitar tills det inte fanns någon fönsteryta kvar som de kunde nå. Då började de sätta plasten på ett annat fönster längre bort. När de satte upp plasten där så sken solen igenom och skapade färgade skuggor på den vita dansmattan. De upptäckte dessa och började dansa och hoppa på dem. Ett barn ville inte att de andra skulle stå på skuggorna för hen tyckte att skuggorna försvann då. Jag frågade hur hen menade. Hen visade genom att ställa sig på en skugga, då täckte hens skugga den färgade skuggan. Hen berättade att den svarta skuggan kom ivägen. Vi provade att göra skuggor. Ett annat barn såg att skuggan blev väldigt lång. När solen gick i moln försvann alla skuggor. Jag och min kollega frågade barnen var de hade tagit vägen. De hade många olika teorier bl.a. att de hade åkt tillbaka i plastbitarna. Snart sken solen igen och skuggorna var tillbaka. Så här höll det på. Barnen förundrades och förvånades. Ett spår att följa vidare!

Barnens potential och förskolans potential!

Jag snubblade över FÖRÄLDRATYCKET i mitt Twitterflöde här om kvällen. Där hade Sanna Levelius skrivit om miljön i förskolan, om att utgå från barnens lust till lek och lärande.

Det första som slog mig var hur sorgligt det blir när man lägger en massa pengar och kraft för att bygga förskolor, som är anpassade efter en tanke som ska underlätta förskolans arbete utifrån läroplanen, som beskriver förskolans syfte

"Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära."
s.4 Grundläggande värden Lpfö98 rev 2010

och sedan inte har förankrat den tanken hos pedagogerna som ska arbeta däri. Det är slöseri med pengar, med tid och med kraft. Att pedagogerna dessutom beskriver sina lösningar på "bullerproblem" för föräldrarna med att förklara att de ska "gå ut mer med barnen" gör mig mörkrädd. Jag skriver inte ofta så här och jag förstår också att alla arbetar utifrån sina förförståelser och förutsättningar men att veta så lite om uppdraget vi har i förskolan och hur det kan formas gör mig osäker på att vi har en likvärdig förskola i Sverige.

Sanna Levelius ger en bild av barn som är lyckligast i mörka vrår och kojor. Jag tror inte riktigt att det är så enkelt. Hon tar också upp vikten av lugn och ro. En annan intressant aspekt. På förskolor måste det finnas möjligheter att vara i mindre grupper att kunna slå sig ner och läsa en bok men hela förskolans grundidé är väl ändå att vi är tillsammans? Här kommer också en tanke till mig som värnar barnens rätt till sitt eget hem och sin familj. Det finns hårda regler på hur mycket vuxna får arbeta men inga regler som reglerar hur länge barnen får vara på förskolan. Förskolan ska idag både stå för barnens lärande och utveckling och (ersätta) familjens "lugn och ro".

Jag tror att vi måste tänka på detta ur två aspekter. Vi har två olika bilder om vad förskolan är eller kan vara och någonstans grundar de sig i hur vi har sett på förskolan och vad som har varit förskolans uppdrag. Det handlar om omsorg och det handlar om lärande. Educare som det beskrivs i internationella sammanhang. Något som Sverige är kända för och andra länder sneglar på hur vi låter lärande och omsorg gå hand i hand i våra förskolor. Men någonstans är det ändå skillnad på en förskola och ett hem. I förskolan ges barnen omvårdnad för att de ska ha förutsättningar för att må bra och vara trygga för att kunna utforska, lära, tänka, göra tillsammans med andra barn. I hemmet ges omvårdnad för att man skapar relationer som är livslånga. Man knyter familjeband. Vi har barnen hos oss i några år sedan försvinner de. Vi skapar relationer för att ge trygghet i utforskande, växande, tänkande. Vi är inga ställföreträdande föräldrar, vi är lärare.

Förskolan är en plats för upptäckande, utforskande, föränderlighet, sammarbete, samvaro, utbyte, möten och vidare....Här tänker jag att förskolan behöver lokaler som främjar dessa värden.

"Verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter."

s.9 utveckling och lärande Lpfö 98 rev 2010

Om man tänker på förskolan som en plats för hemlik-samvaro så är byggnader som är stora och genomskinliga helt fel förstås men om man tänker på förskola som en plats för utforskande så kan dessa vara fantastiska! Att få uppleva ljus som silar in genom stora fönster, skuggor som faller när jag och min kompis dansar förbi, utsikt över en hel dal- kanske till och med se mitt hus från ett annat perspektiv, kunna spana efter fåglar,flygplan och helikoptrar, se molnen skifta i färg under dagen, se regnet komma i horisonten dessa fönster ger oss saker att upptäcka, utforska, prata om, tänka kring. Att kunna mötas på Torget för att tillsammans dansa i en projektors ljus som spelar upp en film där vi dansar, att få tillgång till större ytor, att få välja vad man vill göra eller vara. I drygt fyra år går barnen på förskolan. Fyra år är en stor del av ens liv när man börjar när man är två. Det är dubbelt så länge som man har levt. Alla som har sett en två-åring och en fyraåring vet vilken stor skillnad det är och kan då kanske ana i vilken takt de utvecklas under dessa år. Välj då på att vara på en förskola där miljön ser ut som hemma fast med lite mer(?!) leksaker eller där miljön är föränderlig och full av material och fenomen att upptäcka- var vill du vara? Jag vet var jag vill vara.

Jag har pratat om detta förut. Det var i samband med fortbildningsdagarna med Per Bernemyr. Han talar om vad som är förskolans tillägg. Här har vi det i en liten ask. Vad kan en förskola bli? Hur kan vi bygga förskolor och fylla dem med innehåll som ger barnen andra möjligheter än vad de hade haft hemma, inte bara i sociala sammahang utan i möte med material, miljö och pedagoger. Hur kan vi göra de fyra-fem åren de är på förskolan till allt det som läroplanen önskar för dem? Utgår vi från detta, kastar om våra tankar om vad vi tror att en förskola är till att faktiskt tänka vad den skulle kunna bli så tror jag vi kommer få en enorm utveckling i förskolan. Per Bernemyr sa att den svenska förskolans största problem är att alla tycker att den är så fantastisk. Då finns det ingen anledning till utveckling.

I vår förskola går barnen igenom hela förskolan på dessa fyra år. De växer genom huset och möter oss och varandra på olika plan. På torgen möts de över åldrarna och knyter kontakter/får upplevelser som gör det spännande att vandra vidare. Barn och föräldrar knyter ihop hela huset (fem hemvister) eftersom de har varit i flera grupper och känner flera av pedagogerna. när de går sitt sista år har de kontakter över hela huset. Detta ger trygghet, samhörighet och en gemenskap som är oslagbar.

Vi arbetar i mindre grupper och i större grupper, ute och inne, vi ser till vad det är barnen upptäcker och utforskar och tar det vidare för att förändra miljö och material så att barnen kan upptäcka fler olika aspekter. När vi beskriver och berättar för föräldrana med hjälp av barnen och av dokumentationen får vi ofta höra;

"Vad spännande, att ni jobbar så här med barnen, det hade jag inte förväntat mig."
"Det här som barnen upptäcker och utforskar är ju fysik på hög nivå, kan barnen upptäcka detta?" "Jag har inte tänkt att förskolan kan göra detta. Ni är så engagerade i våra barn, tack! "

Jag tänker att det då är extra sorgligt att inte alla föräldrar får uppleva och tänka tillsammans med pedagogerna om vad barn har för möjligheter i förskolan, vad de kan få vara i för sammanhang. Särskilt om man tänker att de helst av allt bara vill sitta under en filt. Då känner man inte barns upptäckarglädje, fantasi, skapande och potential. De där husen som Sanna pratar om, de är byggda för barns potential för förskolans potential.

Läs vidare Krönikan av Birgitta Kennedy, pedagogista på Förskolan Trollet i Kalmar.

Dansplats

Dans/rörelseplatsen utvecklas med mer dokumentation och en korg med plastband som barnen dansat med. Det är en yta som är magisk! Den bjuder upp varje dag till skuttiga hopp, svingande armar, nickande huvuden, trippande trummande fötter. Den ger barnen en plats att mötas i något de inte kan motstå, det är sannerligen en lockande plats. Så fort musiken går på så samlas barnen på mattan. Finns det ingen musik så skapar de egen, i sina huvuden, med hjälp av rösten eller trummandet av fötterna mot mattan. Speglarna blir en kommunikatör som svarar på barnens rörelse. Barnen leker med sin spegelbild som blir utdragen eller ihoptryckt (ena spegeln är konvex och den andra är som två konvexa vågor). Idag observerade jag ett barn som länge höll på med att flytta sig mellan de båda speglarna och leka med sin spegelbild. Det var så spännande att se hur barnets kropp och minspel förändrades beroende på hur spegeln svarade. Dans/rörelseplatsen är en plats med mycket relation och vi kommer fortsätta att utforska den tillsammans. 

En plats för gestaltning

Idag började jag tänka till lite mer på sista tredjedelen av torgets yta. Den har legat "på vänt" kan man säga. Ljus-färg-genomskinlighet har utvecklat sig själv med hjälp av barnens utforskande likaså har dansplatsen det men sista biten av torget har liksom inte kunnat göra det för att det har inte innehållit så mycket material, inte haft någon tydlighet eller riktning. Jag fick helt enkelt ta mig en funderare....

I dans/rörelseprojektet med arbetsnamnet "Hur blir vi när det låter?" har barnen utforskat rörelse bl.a. genom att "dansa som...." Jag har även tankar att introducerar musiksagor/äventyr att gestalta tillsammans och då behöver vi en plats för "dramalek". Idag var jag och barnen nere i förrådet och hämtade upp olika utklädningskläder. Nu kan man klä ut sig till olika djur, klä sig i glitter, i skira tyger som mantlar eller kjolar, helsvart, helgul osv. Jag tänkte att kläderna vi tog upp skulle kunna bli många olika saker, även mer abstrakt utklädning som vind, vatten, sol, värme, is eller liknande.... Det blev ett väldigt stort intresse för utklädningen och barnen provade de olika utstyrslarna, klädde av och på och bytte med varandra.

Kläderna fick hängas i en torkvinda som vi fäste i en tråd från taket. Enkelt för barnen att hålla ordning. 

När dokumentionen sätter fart på praktiken!

Wiho! Idag kopplade barnen och jag in projektorn och fäste upp en "filmduk" gjord av spännpapper på väggen. Sedan kopplade vi projektorn till Ipad och tittade på barnens dansfilmer. Filmerna genererade i mer dans, dans i dansen helt enkelt! På eftermiddagen var tio barn involverade i att prova de danser som fanns på filmerna genom att dansa dem på mattan. Hur gjorde (namnen på fem barn) när de dansade tillsammans i en dansa-ramla-dans? Alla barnen tillsammans provade! Hur gjorde (namn på barnet) när hen dansade på scenen? Hur dansade hen? Vi provade tillsammans....vad måste man titta efter? Hur härmar man det man ser med sin kropp?

Dans/rörelse-trådarna växer med hjälp av dokumentationen.....

Föräldrakunskap

 

Föräldragruppen är en oerhört viktig grupp. Föräldrarna är en del av förskolan. Föräldrar har många gånger fått komma till förskolan på nåder, de har bjudits in på föräldramöte bara för att få höra att de inte namnar barnen kläder eller glömmer att stänga grinden. På förskolan där jag arbetar tänker vi att föräldrar har mycket viktigare saker att göra i förskolan. Lappen ovan är en del av det. Föräldragruppen som jag är närmst består av 42st föräldrar med olika bakgrund, olika kunskap, olika intressen. Alla med sina kompetenser och passioner och en mycket viktig gemensam sak, de har barn i samma grupp. Hur tar vi vara på det?

Rörelseplats- en yta som talar

Nu har vi tillsammans ordnat en plats för rörelse på torget. Man kan undra vad en bit matta kan göra för att inspirera till dans och rörelse men barnen visar tydligt hur ytor på det här sättet utforskas med kroppen som verktyg. Samtalen runt vad mattan skulle användas till var givetvis också en grund för barnens förförståelse men även de barn från 2års-avdelningen, som inte var med när vi förberedde platsen, liksom skuttade fram över mattan och sprang runt längsmed kanten när de fick bekanta sig med den för första gången. Några barn kastade sig direkt upp på mattan andra behövde gå upp med en kompis eller med en av oss lärare. Att ytor på det här sättet kan skapa förväntningar, samla, förvandla människor är fascinerande för mig liksom barnens tillsynes naturliga förhållningssätt att utforska dessa fysiskt. 

Bloggers corner på SETT 2013

Jag fick ett mail från Feffe Kaufmann som är projekt-utvecklare och digital rådgivare på Rektorsakademin Utveckling. Han tillsammans med de andra på RAU ville bjuda in mig till Bloggers Corner på SETT 2013 som en av åtta officiella bloggare. 

SETT är Skandinaviens största mässa och konferans för det innovativa och moderna lärandet.
Läs mer här www.settdagarna.se

Jag hoppade upp och ner en stund i köket och sen svarade jag JA. Det är så spännande och perfekt i tiden för mig då vi precis startat att arbeta med Ipads som verktyg för dokumentation. Jag vill fördjupa mig i hur de kan användas som pedagogiska redskap och förväntar mig att jag tillsammans med mina kollegor kommer göra det under hösten. Jag är nyfiken på hur tekniken kan hjälpa oss att skapa moderna lärmiljöer som barn och pedagoger kan fylla med meningsskapande. Det ska bli jättespännande att få ta del av seminarierna och jag hoppas givetvis kunna följa förskolespåret och dela med er alla vad om är på gång och hur aktiva pedagoger använder tekniken och fyller den med pedagogiskt innehåll. Så oavsett om du följer med till SETT fysiskt eller via bloggen eller twitter så hoppas jag vi får mycket inspiration och många nya tankar tillsammans!



Ser fram emot SETT 2013 och hoppas ni alla kommer med mig!

Attraktiv förskola- en tanke om vad förskolan kan bli

Idag blev det en tur till utställningen Attraktiv förskola som för sista dagen slog upp sina dörrar på Selma center på Selma Lagerlöfs torg i Backa, Göteborg. Mia Andersson som är utvecklingsledare för Norra Hisingen har satt ihop en inspirerande utställning om vad förskolan kan bli om den får värdefulla förutsättningar och meningfullt innehåll. Utställningen ger tankar om vad som behövs både rent fysiskt, när det gäller lokaler och material, till tankar om sammanhang för både barn och vuxna. Inspirerande och tänkvärt. 

Intressant från skolinspektionen

Skolinspektionen har gjort en granskning efter införandet av den reviderade läroplanen och i och med den det förstärkta pedagogiska uppdraget. Läroplanen reviderades 2010 och granskningen gjordes 2011.....lite snabbt inpå för att se någon förändring? Här är länken i alla fall. Det är mycket intressant läsning. Nåt för helgen ;)

Förskola, före skola-lärande och bärande

Ha en skön helg!

Hur vet man att det är skuttmusik?

Projekten växer och vi börjar få många spår som vi nu känner ett behov av att knyta samman. Det uppstår nu spontana utforskanden från både barn och pedagoger som ligger i projektområdena- vi börjar helt enkelt leva våra projekt. Miljön har vi också tillsammans börjat forma för att ge plats för det vi arbetar med. Jag har inte fått några tips eller tankar än angående dans/scenmattan jag försöker fixa. Jag hoppas jag hittar en lösning snart. Eftersom dans/rörelseplatsen nu inte kunde vänta längre så skapade vi tillsammans en plats med hjälp av samma vita matta som ligger i botten på gropen. Det funkar så länge och det gav också oanade effekter med en vit matta då det blev skuggor från ljuset i lamporna ovanför.

Vi har nu under ett antal tillfällen undersökt, tillsammans med barnen, hur olika typer av musik ger upphov till olika sätt att röra sig. När vi erbjöd barnen att dansa önskade de nästan alltid samma musik. Vi pedagoger funderade på varför barnen alltid ropade "Pippi, Pippi" när vi fråga vad de ville dansa till. Reflektionen gick mot tankarna om vilken referens barnen hade till musik. Vad är det vi brukar spela på förskolan? Vi bestämde oss för att försöka introducera många olika typer av musik och se hur de talade med barnen. Det krävs mycket tid för att lyssna in sig på olika sorters musik, särskilt på sådana man kanske aldrig har hört förut. Barnen dansade med stor inlevelse och mycket uttryck till många olika sorters musik. De tyckte om när musiken var intensiv i tempo och de ville gärna hoppa upp och ner. Jag funderar på om detta också är en referen för dem om vad dans är? Jag har därför försökt prata mer om hur man rör sig, hur kan man röra sig till denna musik? Några barn har utforskat hur det blir olika i kroppen beroende på hur musiken låter. De har benämt musiken som skuttmusik eller balettmusik och knutit rörelserna till de olika musiktyperna. Detta vill jag utforska mer med dem. Hur vet man hur man kan röra sig? Kan man höra det på musiken före man börjar dansa? Vad händer om man gör tvärt om, dansar skuttigt till balettmusik?

Ljudspåret som växer inne hos treåringarna kommer bli så intressant! Vi pedagoger har pratat mycket om lyssnandet. Hur lyssnandet är en grund för att försöka mötas. Jag minns att vi gjorde det redan före sommaren när vi nosade lite på varandra i de nya arbetslagen. Vad skulle vi arbeta med till hösten? Vad skulle vårt fokus ligga? Cristian Fabbi pratade under sina två utbildningsdagar på Göteborgs universitet om hur ett arbetet med att fostra för demokrati kan börja med att arbeta med lyssnande hos de yngsta ( min kollega påminde mig om detta idag!!) Att börja förstå hur man kan urskilja och särskilja ljud är en början i att lära sig lyssna. Hur låter en björn som vaknar ( Björnen sover) till skilland från ett barn som skriker?

Att sedan fundera kring vilka ljud man själv kan göra och i vilka samanhang man gör dem. Att tänka på hur det låter på olika platser och hur man själv kan eller bör låta där. Att få en upplevelse av att skapa egna ljud och hur de kan användas för att bygga musik, ljudkulisser, stämningar osv.... Vi lekte med det sista idag då vi före maten uppmärksammade barnen på ett litet ljud. Vi var nitton barn och tre pedagoger som tillsammans utifrån det ljudet byggde en ljudmatta av trummande och knäppande. Barnen var fokuserade och uppmärksamma på hur ljuden kom till och byggdes upp. Vi var alla en del av dessa ljud och med alla dessa små ljud skapade vi något stort tillsammans.

Det är SÅ roligt att gå till jobbet....det förstår ni va?