15 apr. 2011
Fascinerande tankar
Vår pedagogista hade besök av en proffessor i fysik från Chalmers Universitet. Professorn fick besöka våra miljöer för sexåringarna och ta del av deras tankar om rymden. Hon tyckte det var hänförande att se barnens tankar, vilken nyfikenhet och vilken lust det fanns här för fysik. Den slutsats hon drog var dock en undran om vart lusten, nyfikenheten och förundran tar vägen i fysikämnet när barnen flyttas innanför skolans väggar. Ja det kan man undra.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skolan skulle behöva ta till sig lite mer av förskolans pedagogik och arbetssätt. Förskolan har ju ändrat sitt arbetsätt väldigt genom åren men det känns som att skolan fortsätter med sin vanliga katederundervisning..... dom skulle kanske komma och titta på hur vi jobbar och vad barnen kan prestera i en sån miljö som vi har. Vi ganske borde bjuda in lärarna till oss så dom får se vilken nyfikenhet och vilket lärande det finns i förskolans värld.
SvaraRaderaSkolans skulle ta till sig av förskolans förändringsarbete men tror du de vill komma? Vi har försökt bjuda in. Vissa kommer gärna men de flesta gör det inte :(
SvaraRaderaIbland skulle jag önska mig att någon går in och slår näven i bordet och säger att det är lagbrott att dessa möten mellan olika skolformer sker inte. Hur annars skall samverkan mellan dem skulle ju fungera om man inte ens tar det första steget och se till varandra, istället att man ser upp och ner på varandra?!
SvaraRaderaDet borde vara ett brott mot barnrättigheter att man stänger av och försöker sudda bort deras tidigare och framtida liv. Det är omänskligt att över en sommarlov medvetet sätta in ett barn/ en människa i två olika skildra värld.
Förskolan skall ta till sig vad är det som händer i skolan och lika mycket tvärtom. Skolan skall ta till sig det som händer i högskolan och lika mycket tvärtom.
Gapet är för stor och kunskapen om det har funnits länge. Och här står vi och beslutar över barns huvud, när de har inget annat utväg - skolplikt kallar vi det.
Hmmmm, verkar att jag är på stridshumör idag :). Tack för jag fick ventilera här några av mina tankar.
Ja man borde bli bättre att hävda att samarbetet måste ske eftersom det faktiskt står i läroplanen och framförallt för att hävda barnens rätt till sina uppelveser och sina kunskaper.
SvaraRaderaDet är bra att vara på stridsstigen ibland, bara man lyckas säga det man behöver säga på ett sätt som kan tas emot när man väl är i situationen. Mitt eget problem är att jag ofta blir känslomässigt involverad och på så sätt kan bli väldigt upprörd. Lyckades i alla fall sist på mötet jag var på :)
Vad bra att du fick gehör och önskar dig att det blir bara bättre.
SvaraRaderaSjälv "kokar" jag fortfarande efter sista mötet jag hade för 2 veckor sedan. När det kom till tal utevistelsen och vad vuxna gör - ja, mest sitta på en bänk och sola och gapa åt barnen. Det trista är att jag tycker att det är ganska spritt fenomen, på väg till jobbet går jag förbi 4 andra förskolor och varenda dag ser jag samma sak, vid olika tid : 4-5 vuxna samlade på ett ställe, med kaffekoppar i handen, barnen som håller på olika saker på olika ställe. Och eventuell någon vuxen som patrullerar då och då. Häromdagen var jag i en park där det fans en förskolegrupp, barn och pedagoger. Ett barn ropade på "fröken" 16 gånger - ja, jag räknade och "fröken" var alldeles för upptagen med att berätta om helgen privata händelser till sina kollegor för att höra och mist vända blicken och se vad lillen ville. Till slut orkade jag inte se på detta utan att ge mig till känna på vad jag tycker, trots att jag var som privat person där.
Det värsta är att vi är modeller - vi har praktikanter, prao-elever , studenter på våra förskolor. Vad är det som ser? Vad är det pedagogiska i vår arbete då? Och man är förvånad att statusen på yrket är det som det är ...