Att veta vad man väljer

Jag funderar mycket på vad vi erbjuder på förskolan. Jag och en kollega pratade om detta idag. Det finns mycket åsikter om hur och vad som ska finnas på en förskola och vad barnen ska ha tillgång till.

Jag vill gärna tänka på att förskolan skall kompletera hemmet och att barnen därför ska kunna ha möjlighet att utforska och undersöka andra miljöer och få andra möjligheter än de har hemma. Detta kan göra att jag kan tycka att t.ex. spel och pussel inte hör hemma på förskolan. Förskolan har med sin miljö all möjlighet att erbjuda barnen upplevelser som de inte kan få hemma.

Tydligt är detta just nu hos de yngsta. Jag hade med mig min lille pojk som är tio månader in på yngstabarnsavdelningen för någon vecka sen. Han kröp omkring i en spegeltriangel, kröp på spegelpapper i ljuset av en OH. Han var i ett rum med fågelsång och ljusupplevelser, han var i en svart/vit gömma där han kunde krypa in bakom en gardin. Han fick uppleva ljus, form, färg, struktur som var olika det han har hemma. Så tycker jag vi ska tänka på förskolan. Förskolan skall vara ett komplement åt hemmet. Vad har vi att erbjuda som inte hemmet har? Hur kan vi nyttja pedagogernas kompetenser att skapa spännande miljöer för barnen att utforska?

Argumenten mot detta kan då vara att barnen väljer att leka vissa lekar. Min kollega sa idag " Det är klart, det beror ju på vad de FÅR för val, säger du till barnen - vill du ha detta ekologiska äpple eller vill du ha godis?Tja vad väljer barnen? " De vuxna ger hela tiden möjligheter till barnen och det är de vuxna som ska ta ansvar för innehållet i verksamheten,  vet barnen vad valet innebär? Där har hon fullkommligt rätt.

Mer om detta senare.....

Dela tankar- studiebesök från Norge

På fredag tar vi emot studiebesök från Norge. Jag ska föreläsa om miljön som den tredje pedagogen samt visa runt på vår förskola. Önskar hinna sätta upp lite presentationsdokumentation för torget innan dess och har tagit tag i vår pedagogista för att få hjälp och inspiration. Förhoppningsvis gör vi detta på torsdag. Uppdaterar samtidigt min presentation också för att samla nya tankar.

Allting är föränderligt och ständigt i rörelse!

"Här hänger jag i ett gammalt liv !"

Under reflektionen idag samlade vi våra tankar kring dokumentationen och barnens tankar. Vi är i en känslig fas nu när vi som pedagoger måste välja fokus. Många tankar finns och det är svårt att välja, med vårt val vet vi också att vi utesluter andra saker och det måste vi göra för att få djup i projektet och inte bara fortsätter "nosa omkring". Metanivån är LIV och DÖD men var ska vi styra in? Vi har plockat upp trådar och måste nu ge tillbaka till barnen!

Ett barn hänger i en gren på ett stort träd;

Här hänger jag i ett gammalt liv!
E 5år.

Fokus!

"Nu bestämmer JAG"

Vi har på förskolan och i stadsdelen ett samarbete med förskolor i Italien som pågått sen 80-talet. Utbytet med italienarna gör att vil alla, bådet intalienare och svenskar, ser vår verksmahet i ett annat ljus. Kulturskillander görs tydliga och vi ser vad som är en del av kulturen i det vi gör. Under en föresläsning (tror minsann att det var den första jag var med på efter jag startat på förskolan) pratade vi om kmkonflikthantering barn imellan. Jag kom så väl ihåg att vi fick höra att det kanske kunde vara så att vi bryter barnen för fort i deras konflikter och ger dem en "vuxenlösning" istället för att vänta ut och finnas brevid och låta dem hitta en egen lösning.

Igår var jag med om precis en sådan situation. Det handlade om turtagning och rättvisa och de fyra barnen argumenterade SÅ väl för sin sak och för varandra. De kom ändå ingen vart eftersom de tyckte olika och hade olika personliga intressen för problemet ifråga. Efteren stund bryter ett av barnen diskussionen med att säga -Nu bestämmer JAG, vi olar! och så börjar barnet räkna ole-dole-doff. Alla de andra godtog detta och beslutet som blev var alla nöjda med, de fortsatte sitt arbete.

Vad skulle man vara utan....

...NYFIKNA, GLADA, IFRÅGASÄTTANDE, BUSIGA, DRIVANDE, TRYGGA, HUNGRIGA, TRÖSTANDE, UPP-O-NER-VÄNDANDE, INTRESSERADE, TÄNKANDE,  UTMANANDE, PÅHITTIGA, SKOGSTOKIGA, STORHJÄRTADE KOLLEGOR?!

Detta är till dem....fint att man har sådanan :)

Är LIV grönt?

Efter diskussioner om gröna och bruna blad och löv som faller på hösten så gjordes en upptäckt;

Kolla jag har hittat en grööööön kotte! Den lever!

E 5år

Att utforska och dra egan slutsatser ger nya kunskaper. Pröva, känna, testa, kolla, lukta, smaka....äventyret fortsätter...

Laptopp på torget

Tjoho! Idag visade vår kära Pedagogista mig var de två lapptoppar, som är inköpta til huset, finns och hur man kan använda dem. Jag packade upp en på torget och insåg snart att jag med hjälp av det trådlösa nätverket kom direkt ut på nätet och även till min server där dokumentationen m.m. ligger. Vilken möjlighet att arbeta tillsammans med barnen i verksamheten! Nu kan vi titta på våra bilder direkt, skriva ut dem om vi behöver, leta information på nätet, använda olika program på nätet, göra dokumentationer m.m. Nu ska vi bara upp med en kanon som vi kan använda så har vi bilden på väggen :)

Vidare pratade jag och Pedagogistan också om hur vi skulle göra en dokumentation som presenterar torget. Dokumentationen skall hänga på en av våra kortsidor på torget där det finns dokumentationsvägg (stoooora anslagstavlor med plexiglas på som täcker nästan hela väggsidan ). Ska börja med att skissa på en layout för hela väggen och sedan bryta ner det i delar. Ska bli SÅ spännande :)

Skissade på en plan för sinnesmiljön som ska byggas upp där den lilla dinosauriebyggen finns idag. Har nu en plan! Viktigt är att se helheten  på torget och att så många som möjligt av barnens språk får utrymme.

Här händer det grejer vill jag lova!

Det gäller att bestämma sig!

Idag vaknade jag av att det regnade ute. Å nej, tänkte jag....kallt eländigt regn :( Känslan höll i sig på väg till jobbetmen väl där bestämde jag mig. Nej, jag skulle inte låta regnet lägga en trist och tråkig känsla över min dag, jag kastade om och tänkte nytt. Lockade med mig en hög barn ut och lekte Kurragömma i ÖSREGN. Senare upptäckte vi att vårt dinosaurieland var fullt med vatten, häftigt!! Vi började genast bygga vattenbanor, göra broar och flytta ut dinosaurierna ut i "floderna" som vi skapat. I en och en halv timme byggde vi, sen var både barnen och jag lite kalla och blöta av det inhållande regnet så vi samlade våra saker och gick in. Dinosaurielandet fick vara kvar så att de små som skulle komma ut skulle bli inspirerade och nyfikna.

Vilken härlig dag det blev i regnet!

Definiera dagen!

Går ut på gården med barnen och det blåser runt löv överallt;

Linda , Idag är det en lööööövig dag !

A 5 år

Projektet seglar vidare

Hur vet man att något är gammalt?

Det har funnits LÄÄÄÄÄNGE
L 5 år

Barnen har MASSOR med tankar kring hur man kan veta att något är gammalt. Vi har pratat med dom i veckan om hur man kan veta att något är gammalt, hur gammalt luktar, hur det känns, var det finns.....

Ämnen som har kommit upp är döden, livet, förruttnelse....

Det finaste var när min kollega frågade barnen Hur luktar liv? och barnen började sniffa på sig själva :)

Vi pedagoger samlades under vår reflektionstid i fredags och samlade våra tankar. Pratade om att hitta en plats som kan ge projektet nya tankar eftersom vår skog har så mycket av vårt förra projekt i sig (som säkert också kommer få vingar under terminen (men men men...det är tid att ge nya utmaningarmed rötter ur det gammla projektet) Pedagogistan föreslog ett stenröse som en gång varit en fornborg som ligger en bit från förskolan. Där fanns också en väldigt stor och helt död ek. Spännande!! Vi pratade vidare om att ta in en arkeolog för att barnen ska få ställa alla frågor de vill till en expert.

Underbart....jag älskar att resa i projekt....

IKT-inspiratörer möts

Igår hade vi vårt första möte som IKT-inspiratörer i vår stadsdel. Vad härligt det är att mötas när människor är engagerade, sprudlande,nyfikna och vad mycket som händer på kort tid. Vi gick igenom syfte och mål för gruppen samt funderade kring vad vi som inspiratörer behövde för att kunna driva vidare. Önskan fanns att själv få utforska de verktyg som finns, datorn med olika typer av program som är aktuella för oss, scanner, ritplatta, webbkamera m.m.
L-G Börjesson från Centrum för skolutveckling var där och stöttade och gav inspiration. Han ska hitta andra pedagoger som vi kan inspireras av och ge oss möjlighet att prova de prylar vi önskar. Vi kom dessutom överrens om att gå på Anna Klerfeldts föreläsning om IT i förskolan i december.
Tanken är att vi i gruppen ska ta med oss det arbete som förs på förskolan och hjälpa varandra att se var man kan använda datorn som verktyg. Viktigt för oss var att koppla det vi gör IKT-gruppen direkt till verksamheten för att inspirera våra kollegor med saker vi håller på med i projekten, inte med något "påhittat" som ligger utöver.

Väldigt spännande!!

Det enda svar betygsdebatten behöver....

Tack återigen Anne-Marie Körling för att du delade denna man med mig :)

Benjamin Zander
(gick inte att bädda in videon av någon anledning....)

Att kliva ut och se möjligheterna

Jag trillade runt på bloggarna som jag läser och hittade ett inlägg som Anne-Marie Körling skrivit för ett tag sen "Satsa på den inre kraften" . Mycket viktiga saker skriver hon där men jag fastnade särskilt för ett par meningar;

"Skolan är inte i produktion utan i process. Skolan är inte form utan innehåll."

Detta är den typ av skola vi vill ha. En skola där eleverna processar och skapar mening istället för att producera löpmeter med stencilarbete, upprepningar eller påhittade situationer i läroböcker. En skola som ligger nära samhället och knyter an till det i innehåll och mening. En skola som gör våra elever nyfikna på omvärlden och ivriga att ta den i besittning. En skola som låter eleverna se möjligheter, inte omöjligheter. En skola som bygger elevers självkänsla. (och blanda inte ihop detta med självförtroende)

En skola som den behöver inte betyg, läxor, kontroll - den skolan talar med sina elever, känner sina elever och eleverna känner skolan och vet vad den står för, vad den vill och vad den kan erbjuda.

MEN som Anders Erenius skrev.... "Skola i förändring kräver kompetenta lärare"

Jag tror att det jag är det jag är ute efter just nu och som jag tänker mycket på; aktiva, ansvarstagande lärare som har viljan att göra världens bästa skola för våra elever oavsett om de är 4 eller 17 år. Lärare som förstår vikten av sitt uppdrag, hela tiden, varje dag! Lärare som kliver ut i ljuset och känner kraften och hittar möjligheterna, som ger stöd åt varandra och påminner varandra om uppdraget och det fina i att det är just vi tillsammans som får utföra det. Lärare som ser varandras kompenteser och påminner varandra om dem, som diskuterar ivrigt med sin kollega och vänder upp och ner på varandras argument för att hitta nya vägar. Lärare som vågar utmana sig själva och ta nya steg på outforskad mark tillsammans med elever och kollegor.

Världens bästa elever, världens bästa lärare och världens bästa skola...inom räckhåll!

Kullerbyttan bygger ut

Nu finns lite information om mig, om bloggen samt kontaktuppgifter! Genvägar till aktuella inlägg finns också, är det något mer ni saknar?

Fortsätt läsa och kommentera!

Något jag behöver just nu

Jag ligger som sagt hemma idag. Jag funderar lite på mitt val av yrke och jag funderar på om andra som arbetar som lärare tänker som jag eller är det bara ett yrke, vilket som helst....Jag hittar ett inlägg som jag gjorde för en tid sen och känner att det är så viktigt att komma ihåg.

" En närvarande pedagog är med barnen, bland barnen eller strax brevid. En närvarande pedagog vet vad barnen leker, vilka som har vilket material, vilka som behöver stöd, vilka som behöver utmaningar. En närvarande pedagog tar ansvar och hjälper barnen att ta ansvar. En nävarande pedagog är intresserad av barnen och vad de har att säga, på riktigt. En närvarande pedagog lyssnar, har stora öron och ett stort hjärta (för ibland behöver man lyssna med hjärtat istället för med öronen)."

Hur förmedlar man detta vidare och är det möjligt att få alla lärare under samma "paraply" av tankar?

Att bestämma sig för ett förhållningssätt

Jag och pedagogistan på vår förskola var och stack in huvudet på vår yngstabarnavdelning i kväll innan vi skulle gå hem från vår RefelktionOchPlaneringskväll- R.O.P. Pedagogerna satt/låg på golvet och vi började prata en stund. Vi pratade lite om hur föräldrarna till de nya barnen varit så nyfikna på barnens nya miljö och hur pedagogerna planerade att bjuda in föräldrarna till utforskande en kväll i barnens miljö. Vi pratade om hur miljön var ganska så främmande för många föräldrar, det finns nästan inget "färdigt" material utan mycket returmaterial, speglar, OH, tyger, spegeltriangel m.m. Mycket material som man kanske inte i första tanken tror att ett litet barn på 1 eller 2 år kan hantera.Vi talade om en skål med små stenar och snäckor som står framme på ett litet bord mitt i rummet. Pedagogistan berättade att hon varit inne hos barnen och sett en av barnen hälla ut hela innehållet i fatet ner på golvet. Varpå en av pedagogerna närmar sig barnet och säger;

- Oj...hörde du hur det lät när du hällde ut dem....jag förstår at du lyssnar på ljudet...ska vi höra hur det låter när vi stoppar i dom igen....

Här finns det många som skulle ha sagt,
-Nej! inte hälla ut dom, dom ska vara där i. Du får känna men inte hälla ut.....

Här finns två vägar med väldigt olika riktning. En som enligt mig lyssnar till barnets önskan samtidigt som den värnar om materialet och en som bara värnar om materialet....

Tänk vad bemötandet skiljer sig. En pedagog som inte är närvarande med hela sin uppmärksamhet vet inte vad barnet gör utan ser bara handligen och reagerar kanske som ped nr 2.

Tänker du efter, hur gör du? Kan du se vad barnets intention är? Har du valt ditt förhållningssätt?

Projekstart

Å nu är det spännande saker som händer....

Barnen fick en sommaruppgift utifrån tankar som de varit intresserade av en längre tid ( död-liv, dinosaurier, förmultning, existensiella frågor som Vart var jag innan jag föddes? m.m. ). Pedagogerna sammanfattade det hela med att be barnen leta efter Gammalt Liv.

Denna veckan ska vi samla tankar från barnen under tre samtalstillfällen med barnen delade i tre grupper. Frågan som kommer ställas är nu Hur vet man att något är gammalt?

På torsdag ska vi ta hela gruppen till skogen och be var och en leta efter något gammalt. Diskussionen ska sen föras i HUR man vet att det utvalda är gammalt.

På fredag samlar vi barnens tankar och spårar ut vad vi ska fortsätta med....Spännande!!

Våra tankar ligger kring Från FRÖ till LIV (biologiskt men även filosofiskt) TIDEN ( vem har levat före mig?) Vem vet vad det kan bli?

Mycket handlar om att effektivisera nu :)

Idag var det möte med miljögruppen och vi diskuterade utetorgen på båda förskolorna. Inspirerades av studiebesök och föreläsningar och funderade vidare kring vad som vad som funkar och vad som inte funkar hos oss just nu. Kom fram till att en tydlig plan för utemiljön måste till och sedan ett förslag på uppdelning av ansvarsområden på pedagogerna, då vi ännu inte har någon utetorgspedagog på fulltid (bara fyra timmar/vecka). Tydlighet och avgränsning är ledorden.

Informationen om stationerna måste ha en fast form.
Miljögruppen- Utetorspedagogen - Pedagogerna - barnen Varje instans tar informationen vidare i kedjan. Alla måste få stationen presenterad och bli introducerad. Gården ska liksom innemiljön vara inspirerande och lockande för barnen.

Så till sist...Möten är svåra saker. Man vill hinna diskutera och dryfta men tiden är nästan alltid för kort. Man ses kankse inte tillräckligt ofta så det man sa sist har liksom omkullkastats eller glömts bort. Hur var det nu man tänkte? Det är svårt att fånga tankar.... Jag är en sådan person som vill har struktur på möten. Jag vill ha en plan att följa och något att ta ställning till. Jag blir gaaaaalen när saker flyter runt och tiden rinner iväg. Att effektivisera mötestiden är VIKTIGT. Detta jobbar vi med heeeela tiden!

Några tips för effektivare pedagogisk dokumentation

Här är några tips som vi samlat på oss på vår förskola. Mycket inspiration kommer från Förskolan Trollet men även från våra vänner i Bassa Reggiana i Italien :)

- Skilj på olika former av dokumentation se HÄR Det är lätt att klottra i början och att allt blir övermäktigt för att man tror man måste hinna ALLT på en gång.

- Bestäm vad du letar efter just nu, handlar det om projektet, ett speciellt tema t.ex. MÖTEN de första veckorna i inskolningen. Sök detta och inget annat, var restriktiv!

- Ha alltid kameran nära dig och blocket och pennan i fickan. Ta med dig detta till din reflektionstid och diskutera och fundera över det du samlat.

-Ha ett dokument t.ex. en powerpoint där ni alla i arbetslaget lägger in nya sidor allteftersom, då har ni allt samlat i slutet av terminen :) Detta kan visas på föräldramöten eller användas i relfektionsmöten och dessutom materialet till utvärderingen vid terminsslut redan klar!

-  Dokumentera tillsammans med barnen. Låt dem hjälpa till att presentera dokumentationen. Låt dem dokumentera varandras lärande och låt dem reflektera tillsammans över detta.

Vill du läsa mer om det jag skrivit om pedagogisk dokumentation, sök på det i rutan!

Att fördela tiden

En av mina läsare tog upp ett problem som jag tror många av oss brottas med dagligen.

Sspirit sa: .....Kom på mig att ett tag hade jag knappt 30-40% av det tiden jag spenderar på jobbet tillsammans med barnen. Resten var ägnat till att vara i olika möten, planeringar, fixa och städa material. Och jag har en känsla att det är så för många av oss. Och ju mer utbildning, desto mera frånvaro från barngruppen. Vi kom fram till detta faktiskt i en pedagogisk forum i kommunen och det var alla eniga med att outbildat eller lågutbildad personal är i stort sätt alltid tillsammans med barnen, till skillnad från förskollärarna.

På vår förskola har vi funderat mycket på detta. Hur utnyttjar vi tiden till fullo med barnen och hur får vi tid att reflektera och mötas bland pedagogerna. Vår organisation håller fortbildning och reflektion högt, utan detta ingen utveckling i arbetet. Vi arbetar mycket med pedagogisk dokumentation och det är denna som för vårt arbete med barnen framåt. Jag har fått frågor förut om det inte tar väldigt mycket tid och hur vi hinner med. Jag vill påstå att när man har hittat en organisation för hur man arbetar med dokumentationen så är det en ovärderlig källa till att driva ett pedagogiskt arbete med barnen. (Dessutom dokumenterar vi tillsammans med barnen och gör dokumentationer tillsammans med dem också så det blir ett sätt som de kan ta med sig vidare när de ska reflektera över sitt arbete, mer om detta en annan gång :)

Vi har hittat en fördelning som jag anser ger mest åt oss alla. Så här ser det ut. Vi arbetar som förskollärare 34 timmar i barngrupp per vecka. Utöver detta har vi fyra timmars reflektionstid dagtid (tre enskilda och en med arbetslaget) samt 2 timmar kvällstid.

Måndagar - Lärgrupper fm och pedagogisk måndag em.

Lärgrupp
På förmiddagen går en pedagog från arbetslaget iväg i två timmar för att reflektera i en lärgrupp med pedagoger från båda våra hus. Man använder sig av aktuell dokumentation och hjälper varandra vandra vidare med projekten. Pedagogen som går iväg verkar som en förmedalare till resten av pedagogerna i arbetslaget. Samtalsledare från pedagoggruppen eller pedagogistan (handledare i det pedagogiska arbetet) leder arbetet och utmanar pedagogerna. (Måndagar har vi mindre barn på huset då alla föräldralediga är hemma)

Pedagogisk måndag
All personal som slutar tidigt 13.30, samlas 14.00 för två timmars pedagogisk reflektion tillsammans. Eftersom vi rullar slutar du tidigt var tredje måndag och därför bildas tre olika grupper. Här har pedagogistorna lagt upp programmet och det handlar om allt från IUP, till diskussion om föreläsningar, att driva projekt, it-stöd m.m.

Tisd-torsd PROJEKTTID samt 2 timmars reflektionstid för en pedagog i arbetslaget eftermiddag. Denna tid är lagd så man alltid har reflektionen samtidigt som en kollega från ett annat arbetslag.

Fredag - Reflektionstid för arbetslaget 1 timme samt mötesdag.

Vi har styrt hela verksamheten så den funkar som bäst i denna ram. Många förskollärare säger att det är svårt att få ut sin reflektionstid men nu har vi allt i vårt schema så inget kan spillas.
Detta fungerar bra för oss och vi driver våra projekt framåt. Vi behöver mötas för att se på varandras arbeten, inspireras och utmananas och då blir vi också bäst för barnen!

Vi lär tillsammans!

Tankar om torget

På vår förskola finns ett stort torg som sammanbinder alla fem avdelningar. Detta torg har vi kämpat med sen vi flyttade in för tre år sedan. D et har varit svårt eftersom vi inte riktigt har vetat hur vi ska använda det. Vi äter på torget då där finns ett antal bord och stolar som man hela tiden måste ta in i sin planering. Efter studiebesök på Förskolan Trollet i Kalmar (som också arbetar utifrån tanken "ett barn har 100 språk") fick jag inspiration och började dra i trådarna. Jag är numera det närmsta en torgpedagog som finns på vår förskola och har förtroendet från kollegor och ledning att ansvara för den pedagogiska miljön där och vara den som nästa alltid är där tillsammans med barnen och kollegorna. När jag nu har varit borta i lite drygt 10 månader för att jag  har varit mammaledig, så har torgverksamheten förfallit. När jag kom tillbaka försökte jag lyssna in mina kollegor om vad som hänt och inte hänt på torget. De berätta för mig om vilka stationer som använts och vilka som inte använts, hur de hade förhållt sig till torget och jag fick känslan av att det fanns en osäkerhet hos många men även en känsla av att helt enkelt inte räcka till. Det fanns också rent praktiska problem som att kunna köra matvagnar och att barnen skulle kunna spar det de gjorde utan att det blev problem med framkomligheten. Jag fick börja med att grundlägga en miljö som jag skulle kunna börja arbeta i. Läs mer om detta i inlägget Tänker på torget.

Vi är i vår miljö mycket noga med att materialet inte flyttas från sin station. Detta kan tyckas vara konstigt att man begränsar barnet i leken, men när man förstått tanken bakom stationerna så förstår man också meningen med desa regler. En station sätts samman utifrån en tanke om ett utforskande. I miljön ska det finnas möjlighet fösr barnen att utforska och uttrycka sig i alla sina hundra språk. Miljön skall också vara estitiskt tilltalande och varierad, stor-liten, mjuk-hård, varm-kall osv.... Stationen är utformad med material som ska kompletera varandra och om något material saknas kan inte stationen fungera som det är tänkt. Varje station måste sen dukas upp av pedagogerna och underhållas av barn och pedagoger tillsammans. Varje morgon dukas torget för att förberedas för barnens ankomst. Materialen skall vara tillgängliga, stationerna ska vara inspirerande, te.x. finns det inget uppbyggt i disnosaurielandet ställer jag upp dinosaurier, klossar och speglar så att det ser ur som någon leker där.

Storbyggen på torget var ett ställe dit inga barn sökte sig,  När jag kom tillbaka funderade jag på vad det var som gjorde det så. Jag flyttade bort material som inte såg ut att passa ihop med det returmaterial som fanns och tittade på form och färg hos det material som fanns. Senare under dagen, innan jag skulle gå hem, byggde jag vid stationen och när jag tittade på vad det blivit så fick jag assosiationer till ett slott. Med detta i ryggsäcken så gick jag hem. På kvällen funderade jag på vad jag skulle kunna tillföra stationen. Inget själsligt material fanns där, inga gubbar, inga djur....jag funderade vidare och kom snart underfund med att vi ju nyss hade fått in vackra gubbar i lite större storlek; prinsessor, en kung och en drotting, en drake och en enhörning på avdelningen där jag arbetar. Jag beslöt att prova om de funkade med storbyggen och "mitt" slott. Dagen efter bjöd jag in några barn att leka med mig vid "slottet jag hade byggt" och de följde med ut på torget i full entusiasm. Jag lekte med dem en stund men snart hade de tagit över och jag kunde backa undan och se att storbyggen hade fått nytt liv.

Oftast behövs det pedagoger som våga visa barnen in i de nya miljöerna för att barnen ska ta nya kliv i sitt utforskande. Man kan inte bara skylla barnens ointresse på en miljö som inte fungerar, det kan lika gärna vara så att barnen inte fått en introduktion av pedagoen, en möjlighet att se vad stationen kan erbjuda. Ge inte upp för lätt och var noga med att veta att barnen klarar allt du kan utmana dem med!

Vem är jag om mina barns ögon inte glittrar?

Förutom ett varmt välkomnande från förskolan fick jag också en ordentlig förkylning. Därför är jag hemma idag. När jag stapplat upp ur sängen och hällt upp filen spanade jag in bloggen och fick syn på en kommentar från sspirit som hade länkat till Anne-Marie Körlings blogg och hennes inlägg om Benjamin Zanders.

Denne man sa många saker som jag fullkomligt håller med om och som är grunden i den tanke jag har om lärande och lärandets kraft.

Vem är jag om mina barns ögon inte glittrar?

Istället för måsten; Du ska, Du måste osv ha en vision; Tänk om!

En ledare kan inte tveka på de han/hon leder!

Varje barn är unikt! Det är pedagogens uppgift att låta barnet få spelrum för sin person och sitt uttryck.
Många pedagoger skyller ofta på barnen när saker och ting inte går som de tänkt. Min uppfattning är att det nästa alltid handlar om pedagogens inställning till barnens och tills sin egen kapacitet.

Tillit har jag urkiljt som nyckeln till ett lärande möte som man som pedagog måste skaffa från barnen. Om barnet inte litar på dig, på din intention, på din omtanke om barnet så kommer barnet heller inte lyssna eller lära av dig. Min svärmor som också är lärare, men nu gått i pension, sa alltid till sina elever; är det något som du ska ta med dig från mitt klassrum, något du ska minnas, så är det att jag tycker om dig! Med den vetskapen i ryggen vågade eleverna ge sig ut på den utlämande vägen som lärande är. Utan tillit inget lärande.

Pedagogens uppgift är sedan att få barnet att lita på sin egen förmåga. I vår verksamhet innebär det att barnen uppmuntras att klara av saker själva. Saker som vuxna alltid "hjälper" barn med. Vår inställning att barn kan gör att barnen på vår förskola kan.
Benjamin Zanders gav sina elever A i betyg precis när terminen började. Han bad dem skriva ett brev till honom som skulle beskriva varför de hade fått det högsta betyget och sedan leva i denna person resten av året. Om man tror det allra högsta om sig själv så finns det aldrig någon anledning att tveka på sin förmåga och man klarar då mycket mycket mycket mer än man någonsin trott. Zanders sa också att istället för att säcka ihop när man gjort ett misstag skulle man sträcka på ryggen och säga Vad spännande! Inget lärande har ju någonsin framskridit utan misstag!

Det allra bästa jag vet är när barnen har de där tindrande stjärnögonen, ovasett om det är när jag berättar en saga med hela min kropp och själ, eller när de klarar något de trodde var omöjligt, eller när vi bara springer och leker på gården. Jag lovar mig själv varje dag att jag ska få till de där glittrande ögonen och den dagen jag inte får det mera så ska jag sluta.

Jag vill påstå att om man som människa har en positiv, förväntasfull inställning till livet kommer man utföra stordåd, är det inte detta vi vill för våra barn?  Låta dem uppleva sin fulla kapacitet och vara stolta över sin förmåga?

Jag säger som Lou Rossing; TÄND DINA STJÄRNÖGON!