den gråa play-doughn....

Igår kom ett av barnen och frågade mig innan lunch om hon inte kunde få "göra" med den gråa play-doughn....Jag blev konfunderad. Vi har haft rosa och grön play-dough men aldrig någon grå. Jag frågade henne igen men hon upprepade bara det hon sagt. Tillslut slog det mig...det var leran hon menade. Jag skämdes nästa lite. Lera är verkligen ett underbart material och det ger mycket kreativa lustfylda känslor hos mig. Vår barngrupp har kännt och upplevt lera några gånger men inte lika mycket och intensivt/tillgängligt som jag hade önskat. Nu tog jag tag i saken istället för att tänka på det som varit och gjorde ett långbord ute i skuggan. På med byggplast och ut med bilder från Sjöfatsmuseet (där vi varit dagen innan). Bilder på sjöstjärnor, drakfiskar och andra vattendjur fanns på bordet och så en klump lera var. Barnen satte igång.

Förut har de sensoriskt upplevt lera. De har klottrat, bankat, kletat och gett sig hän. Nu ville de göra saker. Jag föreslog att de kudne spara det om de ville (det har inte varit möjligt med play-doughn) och de nappa direkt. Nu blev det allt från sjörövarskepp till fiskar och sjöstjärnor. Många klumpade ihop sina skapelser mot slutet , det är ju så de har gjort med play-doughn. Några hann jag dock "rädda" och vi har nu två drakfiskar och ett sjörövarskepp som vi sparat.

En flicka som var den första att göra en drakfisk bankade ut sin lera och tog sedan en kniv och började sticka i leran. Stickningarna var intesiva och hon hade hela kroppen och minspelet med. Hon stack och stack och kvar i leran blev taggiga ränder.


(bilden är lånad från http://www.destination.se/)

- Det här är taggarna....dom är giftiga.

berättade hon under tiden. Det blir en drakfisk förklarade hon när hon såg mig fotografera hennes process.

Ett annat barn såg mig fotografera hans arbete och stoppade mig.

- Nej , den är inte färdig ännu, förklarade han.

- Men du vet jag vill ju ha bilder på när du jobbar med den , svarade jag och då gick det bra att fotografera.

I fortsättingen blir det mera lera vill jag lova.
Ha en skön helg!

Nackdelen (!?) med att arbeta med skrotmaterial

Efter en tur till stallet med barnen samlade de en massa skräp som låg vid vägen och i skogen. Min kollega säger lite milt att allt det där skräper kan vi nog inte ta med hem. Ett av barnen håller upp en petflaska tittar oförstående på min kollega och säger...

- Men det är inte skräp...det är leksaker.

Jo det är ju faktiskt så, barnen har petflaskor som de utforskar med i vattenleken.

Hur gör man när man hjälper någon?

- Du hjälper inte när du gör så, så gör man inte när man hjälper!

Orden kommer från den femårige pojken framför mig som ligger på bordet och gråter. Han känner stor frustation ( tror jag) för att han inte riktigt lyckats klippa en rund peng så som han har tänkt. Jag visar hur jag gör när jag klipper runt och han studerar noga. Han försöker och försöker men klarar inte det efter sina egna uppsatta mål.

- Den blir inte ruuuund, jag kan inte!

Jag erbjuder mig att visa igen hur jag gör och förklara mera men han vill att jag skall göra pengarna åt honom. Jag förklarar att jag vill visa honom hur han kan lära sig göra själv men han vill inte och säger att han inte kan. Jag förklarar att jag vill att han skall kunna göra pengar även om inte jag är med och därför måste lära sig själv hur man gör. Han gråter och gråter och säger gång på gång att han inte kan och att jag inte hjälper honom.

- Du är elak...du hjälper inte mig.

Jag klappar honom på ryggen och finns vid hans sida hela tiden. Jag förklarar igen hur jag tänker och vad jag kan hjälpa honom med och att jag vet att han klarar mycket mer än han tror om han bara försöker.

I gråten plockar han upp saxen ( den stora vassa som han fått låna av mig för den är lättare att klippa i plasten med) och börjar sätta den på kanten på silverplasten. Jag tar hans hand, den som håller saxen, och han håller silverplasten i andra handen. Vi klipper tillsammans och jag säger; snurra på pappert , snurra , snurra medan han klipper. Tillslut lyckas han få en peng som är så rund att han är nöjd. Allt som var förut är som bortblåst. Han kramar mig, ler och säger

- Jag kunde! Kolla jag kunde!

-Det visste jag väl, säger jag.

Han hänger runt min hals och tårarna har torkat på min tröja. Han kramar mig om och om igen och säger mitt namn.

-Kommer du ihåg när du lärde dig knyta , frågar jag.

Situationen var då likadan och han var mycket frustrerad och grät men klarade det. Han nickar, jodå han minns.

-Jag kan det fortfarande , säger han med ettt leende.

Alumn- nätverk för lärare

Fick en inbjudan per post idag att delta i nätverket Alumn som Göteborgs universitet arrangerat. De bjuder in alla lärare och examinerats hos dem för att erbjuda kontakt med universitet och erbjuder bl.a. föreläsningar, kontaktnät, tidning med nyheter från universtitet, möljghet att anmäla intresse för att ta emot elever, vara mentor, gästföreläsa m.m.

Väldigt spännande tycker jag och ett bra initiativ! Universitet och skolan måste knytas tätt tillsammans!

tänk på vad du ställer för frågor

Inspirerad av Öpedagogen fick jag en tanke till mig ifrån en upplevelse jag hade för några veckor sedan.

Barnen ligger på rygg och tittar på träden.

Hur ser träden ut , undrar jag med tanken att jag skall få veta barnens tankar om trädens form, färg, rörelse m.m.

Ett av barnen svara fort - Dom ser bra ut!

Att visa hänsyn

Ett barn sitter vid datorn och målar och två andra barn hoppar, dansar och sjunger högt framför en spegel alldeles brevid. Barnet vid datorn vänder sig om och säger högt:

-Jag hör inte!

De två dansande och sjungande barnen stannar upp och det ena barnet säger till det andra:

- Vi går i hallen och dansar istället, hon hör inte....

Varpå de vandrar ut tillsammans i hallen och stänger dörren så deras kompis kan få ro.

Hur utmanar du dina elever?

Frågan ställdes av Öpedagogen. Så här svarar jag...

Jag utmanar barnen med att försöka få dem att förklara hur de tänker. Ibland vänder jag upp och ner på saker de tar förgivet för att få dem att tänka i andra banor. Jag inspirerar dem med material som de inte känner till, visar dem möjligheter till vidare utforskande, utmanar dem till att göra själva när de inte tror på sin egen förmåga. Min roll är att vara ett motstånd inte en källa att ösa "rätt svar" ur. Jag stärker deras självkänsla genom att visa dem var de gjort/ vad de kan genom bilder,filmer m.m. och visar dem att de är resurser för varadandras lärande.

Varför så intresserad av Reggio??

Stefan Palmqvist, pedagogisk ledare i förskolan, skrev en insädare i tidningen Förskolan. Han undrade varför så många var så sålda på tankarna från Loris Malaguzzi och förklarade att han minsann inte tyckte det var någon god idé att tvinga tvååringar sitta på en vuxenledd samling (vem tycker det? :). Han undrade också om pedagogisk dokumentation och vilken dokumentation som var pedagogisk. Vidare tyckte han att förskolan blivit skolifierad och att humorn tappats bort. Jag skrev ett svar till Stefan som enligt min uppfattning totalt gått vilse.


Det verkar som du tror att lärarledda samligar där man tvingar barnen att delta skulle vara en inspiration från Reggio Emilia och Loris Malaguzzi? Jag tror du får läsa på lite mer om Malaguzzis tankar och vara lite mer kritisk när du möter pedagoger som anser att dessa ska tolkas på detta sätt. Malaguzzi menade att man inte kunde kopiera det man såg i RE utan skulle ta tankarna med sig och applicera på sin egen verklighet och det är det vi försöker göra. Som du säkert vet är även läroplanen för förskolan inspirerad av tankarna på det kompetenta barnet.

Vi som arbetar med inspiration från Malaguzzis och Vygotskijs tankar och vidare från Hillevi Lenz Taguchi, Gunilla Dahlberg, Vea Vecci, Birgitta Kennedy, Anna Barsotti, m.fl. är så långt ifrån den verkligehet som du beskriver. Vi arbetar med kompetenta barn som utvecklar tankar och ideér ensamma och i grupp, barn som möts och har roligt som undersöker och inspireras. Vårt arbete handlar om att upptäcka, utmana och kartlägga detta undersökande genom pedagogisk dokumentation. Det är barnen intressen som styr och vår uppgift att utmanar dem i det. Jag ger dig två korta exempel för att göra det hela mera tydligt.

Kalle fyra år har visat ett intresse för att samla maskar när han är ute i skogen eller på gården. Pedagogerna upptäcker detta och har under en tid samlat dokumentation som visar hur Kalle undersöker maskar. Under en reflektionsträff i arbetslaget tänker pedagogerna vidare på vad som kan utmana Kalle vidare i hans undersökande av maskar. Pedagogerna kommer överrens om att ge Kalle en smal genomskinlig flingburk i hårdplast att ha sina maskar i och kunna fylla med jord så de trivs. En pedagog får uppgiften att presentera idén för Kalle och några av hans vänner som också är eller kan bli intresserade av maskar. Kalle brinner nu av iver och hela gänget samlar maskar, innan lunch berättar Kalle med hjälp av bilder om sina maskupplevelser för de barn som är intresserade. Kalle har fått ett intresse stimulerat, blivit mer nyfiken på maskar och dessutom delat med sig till sina kompisar som också börjat fundera på masken. Kalle har nu så många frågor om maskar så vi bestämmer tillsammans attt vi ska söka mer information på nätet och låna böcker om maskar.

Vera är precis två år och facineras av bollar. Hon älskar avdelningens två bollar och rullar och klämmer dem så ofta hon får chansen. Vera utforskar bollarnas möjligheter och lockar ofta sina kompisar med in i leken. Pedagogerna uppmärskammar Veras intresse och till ör en hel korg med bollar i olika storlerkar, med olika struktur och tyngd. Vera har nu mycket mer att utforska och lär sig snart hur man rullar de olika bollarna, hur de känns mot handen och hur de studsar mot golvet. Veras bollek smittar de andra barnen och hon delar frikostigt med sig av sina upplevelser med glada tjut och allvarliga blickar.

Vi tar vara på barns stjärnögon, vi är uppmärksamma på det barnen gör och ger dem en miljö som uppmuntrar och stödjer deras utforskande och vi ser dem som nyfikna och kompetenta individer.

Om du sedan är intresserad av vad pedagogisk dokumentation är så läs t.ex. Lyssnandets Pedagogik av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi, då förstår du möjligheterna som pedagogisk dokumentation ger att utveckla en demokratisk förskola som stärker individen och gruppens kompetens.

När man inte förstår ska man alltid fråga istället för att dra egna slutsatser.

Hur kommer det sig att människor i allmänhet lärare i synnerhet tycker att vi ska skydda de yngre barnen från lärande? Var någonstans har man blivit så förledd att tro att lärande bara är trist och tråkigt och absolut inget man kan hålla på med när man har roligt? Att lärande inte är något som barn naturligt vill hålla på med? Är man så fast i tanken att man bara lär när man sitter still och läser en bok eller arbetar i sin mattebok? Herregud! Har vi inte kommit längre än så?

pedagogisk dokumentation

"Böj på knäna och låt dig förundras över vad barn gör och kan "

Hillevi Lenz Taguchi

När jag började arbeta på min nuvarande arbetsplats visste jag lite om pedagogisk dokumentation. Jag var en av tre som fick fortbildning i ämnet och gick Reggio Emilia Institutets grundkurs i pedagogisk dokumentation. Jag hade då arbetat i några månader och blivit lite mer insatt i vad det innebar att använda sig av pedagogisk dokumentation. Under kursens gång förstod dock både jag och mina kollegor att vi ändå låg långt före de andra kursdeltagarnas kunskaper och användade av pedagogisk dokumentation. Kursen var mer som en bekräftelse på att det fanns fler som tänkte som vi gjorde kring P-D.

Hemma på förskolan hade vi redan startat igång våra lärgrupper med temat Pedagogisk dokumentation. Lärgrupperna består av 2½ timmes reflektion och diskussion varannan måndag för en pedagog från varje arbetslag. Vi tog med dokumentation som vi diskuterade och funderade kring hur man kunde gå vidare. Vi läste samtidigt valda delar (valda av vår Pedagogista) av Ann Åbergs Lyssnandets pedagogik. Den största och mest omfattande tanken som bearbetades var Vad är skillanden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation?
Dokumentera gör man när man samlar material, bilder, ljud, tankar m.m. från verksamheten. Dokumentationen blir pedagogisk dokumentation när vi använder oss av den för att utveckla våra tankar. Vi samlar vårt material och studerar det, refekterar tillsammans både pedagoger emellan och barnen emellan. Vi sätter upp bilder eller gör små böcker där barnens upplevelser går tillbaka till barnen. Här reflekteras det igen över vad vi gjort, hur vi gjort, kanske går vi vidare och hittar nya trådar. Slutligen kan dokumentationen presentera hur vi tänk under en lärande process, hur lärandeprocesser växt fram och vi kan synliggöra hur lärandet - växandet fungerat.
Dokumentation var för mig först ett görande. Jag fotade, spelade in ljud, filmade samlade som en liten ekorre. Det slutade med att jag hade 100tals dokumentationer som låg i en hög som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av.
Idag består vår dokumentation av lite olika delar.

Miljödokumentation - inspirartion
Här stärker man miljöerna på förskolan med bilder och texter ett exempel kan vara byggrummet. Här finns bilder av när barn bygger, inspiration kring vad man kan göra, hur man använder materialet men också bilder för hur materialet förvaras. Här finns också bilder på byggnader som broar, höga hus, mönserkostruktioner m.m. I ateljen hänger barnens alster på väggarna de representerar olika tekniker, färgval, tankar och ideér som barnen har haft.

Miljödokumentation- information
Här finns bilder när barnen använder materialet eller vad materialet har inspirerat till för tankar. Skillanden mot ovan är att det finns texter där pedagogerna förklarat varför man valt materialet, vad materialet har utvecklat hos barnen och hur de använder det. Denna dokumentation är bildmässigt till för barn och vuxna medan texterna vänder sig till vuxna - pedagoger och föräldrar. Här kan också vidareutvecklas genom att frågor ställs till pedagogerna som valt med materialet- hur använder barnen materialet, vad händer ?

ped-barn-barn
Här finns bilder som visar förlopp. Hur gjorde barnen när de använde sig av boken Luddes Koja för att göra en engen koja? Hur gick deras tankar ? Här finns nu bilder och text uppsatta av när barnen erfar bokens inspiration för att göra en koja. Bilderna finns på väggen brevid plasten där upplevesen tog plats och barnen kan nu använda sig av bilderna för att diskutera hur de gjorde, göra igen, utveckla m.m. Här synliggörs också barnets/barnens kompetser. Se vad jag/vi kan!

ped-ped
Bilder har samlats in av pedagogerna som har varit med några barn och upptäckt något. Pedagogerna diksuterar vad de ser, hur de ska gå vidare. Så här byggs vår verksamhet upp. Så här driv teman och projekt vidare. Här synliggörs också pedagogernas subjektiva tankar om dokumentationen och arbetslaget får möjlighet att se olika saker i dokumentationen som diskuteras. Barnens och gruppens komptenser lyfts fram. För varje reflektionstillfälle upptäcks nya tankar och här har pedagogerna i arbetslaget sin yrkesmässiga utveckling.

barn-barn
Ett av barnen har samlat is från hallen i ett glas. Hon driver vidare ett förlopp där hon prövar en hypotes. Barnet häller på vatten och ställer glaset i frysen. Pedagogen tar bilder. Barnet fryser vattnet till is och visar de andra barnen. Hon förklarar också vad som hänt och hur hon tänkt. Vid en reflektionssamlig en vecka senare visar barnet med hjälp av bilderna hur hon gjort och vi driver tillsammans vidare genom att utmana de andra barnen att exprimentera kring is.

IUP- utvecklingssamtal
Dokumentationen används också för att styrka barnets intressen och görande på förskolan vid utvecklingssamtal och IUP. Här läggs alltså fokus på det barnet är intresserad av och hur man kan vidareuteckla det. Precis samma fokus som lägg på gruppen vid reflektionstillfällena för arbetslaget.

Hur går man då från att dokumentera allt till att ha ett särskilt fokus?
Vi har gjort så att vi har ett gemensamt tema över hela stadsdelen. Det är temat som är i fokus och projekten driv runt det. Nu spetsar pedagogerna sina ögon och öron kring temat och har därför ett fokus på vad som ska dokumeteras. Just nu finns en stor dokumentationsvägg ute i vår hall där barn-föräldrar och pedagoger kan reflektera kring det som händer just nu. Här samlas idéer och tankar kring projekten och allas tankar är värdefulla och viktiga.

Pedagogisk dokumentation är för mig ett lyssnande, upptäckande och lärande.

oj

vilket långt inlägg det blev här under.

flumdiskussion

Åh detta tjat om flumpedagogik. Den så kallade flumpedagogiken är ett ofantligt stort missförstånd. De som uppfattat en pedagogisk riktning där det finns intresse, lust och nyfikenhet hos eleverna som ettt fall där var och en är som ett rö för vinden har FEL. Den sk. "flumpedagogiken" kräver lärare som är kompetenta på ett helt annat sätt än vad katerderlärarna någonsin kommer att bli.

Så då delar jag upp det så här.

Den gamla skolans katederlärare.
Lärarens position är att överföra. Man använder sig av en lärobok där man systematiskt går igenom alla steg. Det finns ingen koppling till verkligheten utan exemplen finns i boken och det är de man gör. Läraren har alla svar och det finns svar som är rätt och fel i alla lägen. Detta går alltid att läsa sig till. Varför vi behöver en viss kunskap motiveras med att vi ska läsa vidare, jobba eller annat som ligger i framtiden. Kunskap är inget som går ur tiden utan är beständigt.

Flumpedagogiken (så som den missförstås.)
Läraren öppnar dörren till klassrummet och släpper sen eleverna "lösa". Eleverna följer samma böcker som i exemplet ovan men nu gör de allt själva, möjligtvis att de får välja på extramaterial som ligger uppkopierat i klassrummet. Eleverna gör allt från att planera sin egen dag helt själv till att rätta själv, ta rast när man vill osv. Man släpper lös allt och alla år klara sig efter eget driv. Motiverande till varför vi ska lära oss ligger i samma banor som föregående exempel. Eleverna driver omkring utan en lärares eller varandras stöd.

Kunskapande med stjärnögon.
Lärare arbetar tillsammans över klasserna med temaorienterat arbetssätt, aktuella ämnen som berör elevernas vardag. Varje morgon samlar läraren eleverna för att reflektera kring vad som hänt dagen före, hur man går vidare och vad som gäller för förmiddagen. En gemensam övning startar igång dagen och ger eleverna input för att fortsätta.
Projektarbeten drivs av tre olika elevgrupper. Utifrån temats igångstart har man delat in grupper utifrån intresse. Läraren har under förmiddagen tre olika genomgångar med eleverna där läraren följer och fördjupar elevernas arbete.
Före lunch samlas man igen för att dela med sig till de andra grupperna av vad man arbetat med på fm. Diskussioner uppkommer och gemensamt lärande sker. Eleverna får också input från de andra i klassen och kan på så sätt få nya infallvinklar eller hjälp med problem de kört fast i.
Lärarens uppgift är att vara en AKTIV handledare och mentor, att hitta sätt för elever som kört fast att gå vidare, att fylla på med nya frågor och utmana vidare. Ge uppmuntran, bekräftelse och anknytning. Läraren lyfter aktuella ämenen på genomgångar-övningar med klassen ett par gånger om dagen ofta i anknytning till reflektionssamlingarna. Eleverna får utveckla sina komptenser inom

- kreativitet
- presentation
- diskussion (argumetera, förklara, beskriva m.m )
- projektdrivande
- reflektion (kritiskt granskande, få syn på lärande processer m.m.)
- nätverkande
- informationssökande
och mycket mera....

Här behöver en lärare verkligen en kompetens som är drivande, mångsidig, inlyssnande. Läraren behöver också ett stort nätverk av andra kompetenser beroende på vad projekten handlar om. Ingen lärare kommer att kunna läsa sig till all den kunskap som är tillgänglig. Nu gäller det att lärare blir experter på attt sovra, att hitta pålitliga källor, att inspirera, att utmana, att visa eleverna deras möjligheter, att ingjuta hopp och förväntan över livet. Här finns morgondagens skola, här får eleverna det de behöver för morgondagens samhälle. Att läsa till sig kunskap hörde till glorifieringen runt kunskapssamhället, har du bara kunskap så ordnar sig allt. Nu har alla kunskap, alla kan skaffa sig den, men det är vad du gör med den som räknas. Kreativitet är vad vi kan bidra med till resten av världen i framtiden - låt oss göra våra elever kreativa.

Givetvis krävs här satsningar på skolan. Den traditionella skolan var betydligt enklare då man kunde ha flera elever i en grupp eftersom alla läste samma saker och gjorde samma saker. Frågan är vad det är vi ger våra elever? Själv kände jag mig berövad på hela min skoltid när jag började läsa på lärareutbildningen och verkligen förstod hur lärande kunde vara. Vad har jag lärt mig på de 12 åren jag gick i skolan? Läsa, skriva och räkna tog ju några år sen var det klart. Vad gjorde jag med resten? Jag har läst franska i 6 år men kan bara säga några få meningar, hur effektivt är vårt utbildningssystem egentligen? Undersök det Björklund och kom sedan med din kommentar. Det spelar ingen roll hur mycket resurser vi lägger på att eleverna ska lära sig läsa och räkna om vi inte ger dem en motivation till varför de behöver läsa och räkna....

När jag för några månader sedan genomgick den obligatortiska PIM-utbildningen möttes jag på min examinationsdag av en pedagog som var så stolt över hennes och hennes kollegas nya sätt att undervisa eleverna i en åtta resp. nia.

-Ja vi har verkligen kommit igång med det här nya sättet nu. Vi kopierar upp uppgifter till elverna och lägger svenska-uppgifterna i hennes klassrum och so-uppgifterna i mitt och så får eleverna gå emellan klassrummen för att göra uppgifterna. De sköter sig själva och allt flyter på väldigt bra. Jag tror de tycker det är roligt. Det är verkligen spännande hur bra det fungerar!

Ibland blir jag verkligen mörkrädd.

Att skärpa ögat

" Den är vit....och röd.....och lite brun...där är den brun..."

E 4 år beskriver en knopp som inte är mer än en halv centimeter stor.

Idag gick jag med en lite grupp till skogen för att undersöka om det hänt något sen sist. Barnen upptäckte knoppar på vägen till skogen i alla buskar som vi gick förbi. Snart var vi igång att undersöka var det fanns knoppar, hur de såg ut - stora små, bruna, gröna, vita... Vad är en knopp egentligen? Vad händer med knopparna? Ett av barnen förslog att vi skulle sätta en gren med knoppar i vatten - " Och så får vi se vad som händer sen"....

...äventyret fortsätter.

dagen ego

" Du luktar så gott, du luktar kräm...god kräm...du e så fin! "

V 4 år snusar på min kind när hon sitter i mitt knä fredag förmiddag.
Tre år på Folkhögskola och tre och ½ år på Universitetet....plötsligt förstår jag varför jag valde detta KÄRLEK.

kommentera

nu fungerar det att kommentera för alla :)
välkomna med era åsikter, reflektioner, tankar....

att se barns fulla potential

så viktigt att förstå att vi har att göra med livfulla, reflekterande, nyfikna, känslofulla människor varje dag i vår verksamhet. så viktigt att ge dem det allra bästa, ge dem möjligheter att uppleva sin fulla potetial. så viktigt att ge dem möjlighet att uppleva att deras kompetens är viktig för andra. så viktigt att ge dem möjlighet att välja att utforska, lära , reflektera över livet och allt dess innehåll.

så viktigt, varje dag

mera läsvärt...

Anders Erenius tycker till...

Hur når vi ut?

läs hos...

...Anne-Marie Körling som har skrivit ett härligt inlägg om utevcklingsamtal.

så sant.