Är TRAS förenligt med läroplanen?

Läser Skolverkets publikation om pedagogisk dokumentation som verktyg för uppföljning, utvärdering och utveckling av förskolans verksamhet. I andra kapitlet så jämför man hur traditionella barnobservationer skiljer sig från observation i pedagogisk dokumentaion.

"Avsikten med barnobservationerna var främst att undersöka och bedöma barns

utveckling i förhållande till det som uppfattades som normalt för deras åldersgrupp.

Man upprättade scheman över barns utveckling utifrån vad som ansågs

normalt för deras ålder, och dessa scheman betraktades som en vägledning för

förskollärare när de planerade sin verksamhet."

Skolverket; Uppföljning, utvärdering och utveeckling i förskolan- pedagogisk dokumentation,
kap 2 Pedagogisk dokumentation och traditionella barnobsevationer s 13

"Den här typen av observationer av barns lek och utveckling förekommer än idag
och det finns flera olika sorters observationsunderlag som fokuserar på just detta.Underlagen utvärderar barns utveckling i relation till fastställda normer, kriterier och nivåer, till exempel när det gäller matematiskt tänkande, språkutveckling och samarbetsförmåga. De här observationsunderlagen har helt andra teoretiska utgångspunkter än de som ligger till grund för pedagogisk dokumentation. De bygger ofta på ett tänkande som utgår från att barn utvecklas enligt ett på förhand bestämt sätt, där de bedöms utifrån generella normer och kriterier.
Man kan konstatera att den här formen av underlag inte är förenliga med läroplanens
intentioner (jag som fetstilat). I läroplanen står det att förskollärare ska ansvara för att varje
barns utveckling och lärande dokumenteras, följs upp och analyseras för att skapa
goda villkor för lärande och utveckling."

Skolverket; Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan- pedagogisk dokumentation,
kap 2 Pedagogisk dokumentation och traditionella barnobservationer s. 14


Är det då möjligt att arbeta med exempelvis TRAS?

Snabbreflektion om nya skollagen

Äntligen blir förskolan en egen skolform. Bra säger jag som vill att förskolan skall bli tagen på allvar. Det är ett otroligt viktigt arbete som lägger grunden till barnens inställning till lärande och kunskap. Vi kämpar dagligen för att få föräldrar, politiker, samhället osv att förstå vad vi gör. Förskolan är ingen plats för barnpassning. Förskolan är så mycket mer (eller kan vara om pedagogerna engagerar sig).  Dagligen föklarar vi för föräldrar hur vi arbetar, hur barnen möter nya upplevelser och lär och utvecklas. Ändå får vi ofta höra
-Har han ätit något idag? - Hur länge har han sovit?  I mitt arbetslag har vi nu fyraåringar och vi har arbetat med deras föräldrar sen start. Nu är det väldigt sällan vi hör sådana frågor. Nu frågar oftast föräldrarna barnet, vad har du gjort idag? Vårt arbete med att involvera föräldrarna i förskolans arbete har också gett frukt då de engagerar sig betydligt mer i det som händer nu än vad de gjorde förut.

Så då åter till skollagen. Benämningarna av pedagogerna som lärare gick alltså inte igenom även om det på mitt intyg från Högskolan inte står förskollärare utan lärare i förskola och fritidshem. Väldigt konstigt att det ska vara så svårt att ge oss vårt rätta namn. Undra varför? Och så var det förskolecheferna  som inte fick inte lov att kalla sig rektor...undra varför?

Jag börjar undra om förskolan är ett ot mot skolans auktoritet, att det vi gör ligger så mycket närmre barnens eget sätt att lära. Tänk om skolan kunde lära sig av förskolan. Detta var väl tanken när förskoleklassen instiftades men istället blev det tvärt om. Nu vill jag inte dra alla skolor över en kam. Jag vet att det finns de skolor som tar tillvara barnens egen drivkraft och nyfikenhet på ett alldeles ypperligt sätt. Jag vet också att det finns förskolor som "passar barn" vilket den nya forskningen från bl.a. Sonja Sheridan visar Barns tidigare lärande- en tvärssnittsstudie om förskolan som miljö för barns lärande". Denna skall jag kasta mig över så fort jag får tillfälle. Intressant att se hur kvalitetsbegreppet gestaltas.

Politikerna går på om hur viktigt det tidiga lärandet är och vill genom den nya läroplanen tydliggöra lärandets roll i förskolan men ändå vill de hålla förskolans status nere genom att göra skilland på förskolan och de andra skolformerna. Varför undrar jag igen?

Den Individuella UtvecklingsPlanen - IUP

Hu, jag gillade verkligen inte den tiden på året då vi skulle sätta oss med IUP. Vår IUP fokuserade då på i vilka situationer/moment som barnet behövde stöd. Jag och många med mig uppfattade IUP:n som en felsökningsmall. Vi hade svårt att förankra den i verksamheten och med vår barnsyn samt tyckte att den fokuserade på barnet utan omständigheter och sammanhang. Vidare valde hela stadsdelen att utveckla IUP:n, något som alla pedagoger på vår förskola applåderade. Jag och en kollega prövade en IUP-mall från Biskopsgården och deltog i en liten pilotstudie bland pedagogerna i stadsdelen. Vi fick mycket bra tankar från denna och mycket bra respons från föräldrar. Nu hänger vår IUP ihop med vårt arbete och är inte en del vid sidan om. Så som vi arbetar med IUP:n idag är på samma sätt som vi arbetar med våra projektarbeten vid vår reflektionstid.

De största förändringarna är att IUP:n nu lägger fokus på barnet I verksamheten. Frågorna är konkreta och driver barnets utveckling framåt I verksamheten. Hur påverkar verksamheten barnet ? Frågorna är som följer.

Beskriv , berätta och VISA med stöd från dokumentation vad barnet gör och är intresserad av just nu.
Här plockar vi alltså fram dokumentation, bilder, film, ljud som visar de intressen som vi ser hos barnet. Vi tittar på situationer där barnet är kreativt, förundrat, där barnet hittar sin plats och har möjlighet att leva ut.

Beskriv och diskutera hur ovanstående kan fördjupas, utmanas och utvecklas.
Vidare tittar vi på hur vi skulle kunna utveckla dessa situationer och utmaningar för barnet. Vad skulle vi önska att barnet fick möta, vad skulle vi vilja kunna erbjuda och utmana barnet i. Hur får detta barn möjlighet att växa ?

Utifrån ovanstående, konkreta förändringar för verksamheten.
Så vidare till hur vi förändrar verksamheten för att barnet skall hitta dessa möjligheter. Vad kan vi konkret erbjuda barnet, vilka situationer kan vi inbjuda till ? Vad behöver barnet för material, tid, situation, grupp m.m.

IUP-arbetet är nu en del som hela tiden är levande i vår verksamhet, precis så som det ska vara :)

Vad har ni för tankar kring IUP? Hur upplever ni arbetet med IUP:n? Vad gör IUP:n för er verksamhet?

Hur levandegör du värdegrunden i verksamheten?

Jag vill veta hur du/ni gör i er verksamhet. Hur håller ni diskussionen och handligen vid liv?

Värdegrunden stannar lätt vid ord...

"DRÖMMAREN sa...
Tänker du på pedagogerna förhållningssätt mot barnen som helhet då också, som i tex konfliktsituationer, vid maten. Det tänker jag är det svåraste. Ofta upplever jag att man seperar dessa saker. Man möblerar så det tilltalar och ser mer demokratiskt ut och sedan bemöter man barnen utan en tanke på värdegrunden, barnen bemöts som om de har en lägre status. Tex man talar över huvudet på barnen, man tilltalar dem inte alltid med respekt och man värderar deras handlingar utan att veta vad någon tänkt och är inte genuint nyfiken utan kanske snarare mer förmanande.

Har du några tankar kring detta, skulle vara så spännande! "

På vår förskola har det länge talats om värdegrund....och det är just det vi gör...vi pratar och pratar. Ord som tillit, respekt för barnet, demokrati m.m. dryftas ofta men hur omsätter man det i handlig? Precis som Drömmaren sa så anser jag också att det dagliga bemötandet, blicken som säger att du lyssnar på barnets önskan, kroppen som visar att du finns där för barnet, tilliten du visar när du ger barnet möjligheter att styra sin egen dag är oerhört viktigt och själva grunden. Att du i varje moment under dagen tänker på hur du levandegör de stora ord som handlar om värdegrunden.

Ta exemplet med vuxna som slevar upp mat på lilla Noras tallrik. Hon är två år och kan inte ta själv, enligt de vuxna. På förskolan skall Nora enligt min mening få lov att välja själv, få lov att prova och få den tid hon behöver. På förskolan är det vi pedagoger som har möjligheten att ge detta till Nora. Vi har möjligheten att stödja henne i hennes val och visa henne att hon klarar saker själv. I varje situation ska vi tänka så och uppmuntra Nora att ta för sig i sitt eget utforskande.

Jag arbetar ju i en förskola som inspirerars och utvecklas med tankarna från Loris Malaguzzi och Lev Vygotskij. Ofta får man höra om missförstånd hos pedagoger som inte arbetar så här och som ibland ser det som ett hot mot den "svenska" modellen. Det talas ofta om hur vi fokuserar enbart på miljö och att det med hjälp av lite låga stolar ska gå att arbeta Reggioinspirerat. Senast i senaste nummret av Tidningen Förskolan tog en pedagog som skrivit en insändare upp detta. Det jag ser är att dessa pedagoger ser bara ytan på en verksamhet som är så otroligt mycket mer genomtänkt. Fråga oss varför vi valt de material vi har, varför miljön ser ut som den gör. Vi har svar för vi tänker på detta varje dag. Det jag vill säga om det är som min rektor sa - Genom RE-s filosofi LEVER vi läroplanen. Ingenting är för oss självklart eller fastlagt. Saker och ting förändras hela tiden och inget kan därför vara likadant.

Det handlar hela tiden om att lyssna. Att lyssna på barnen, se deras handlingar i miljön och ifrågasätta sitt eget handlande. Göra om och göra nytt....Värdegrunden ska vara levande. Den ska andas och omhulda varje handling dagligen i verksamheten.

Värdegrunden i den fysiska miljön?

Vad säger vår miljö om vår barnsyn? Visar den att vi har tillit till barnens förmågor, att vi ser deras behov genom att lyssna på deras tankar och handlingar, att vi vill att de ska kunna välja och vara självständiga, stödja varandra? Vad säger vår fysiska miljö om vår värdegrund?

Det är lätt att prata om värdegrund med hur lätt är det att göra, ända ut i fingerspetsarn?

Det är sånt jag funderar på nu.....

Individuell utvecklingsplan

Ja nu är det dags igen att skriva de individuella utvecklingsplanerna. Detta brukar vara en plåga eftersom de inte alls är skrivna efter den barnsyn vi har och det sätt vi ser på lärande. I år är det dock annorlunda mina vänner :)

En grupp har tillsatts för att utveckla en ny IUP som ska stämma bättre överrens med vårt sätt att s på det kompetenta barnet och tanken vi har om hur lärande/uforskande går till. Vi har fått en fantastisk IUP från Biskopsgården. Denna skall ligga till grund för vår nya IUP. Det är även så att vi som vill får använda Biskopsgårdens IUP när vi skriver för i år. Detta har jag gjort och upplever ett lustfyllt arbete med IUP:n istället för en ångest över hur jag skulle kunna se barnets brister (ja det är det man gör i den gamla IUP:n).

Frågorna har innehåll av typen:

Vad är barnet intresserad av just nu? ( var visar barnet intresse, motivation, lust. I vilka lägen är barnet trygg.)

Hur kan vi vidare utmana barnet att vidaretuveckla inom dessa intressen?

Vilka praktiska förändringar kan vi göra/ vad kan vi erbjuda i vår verksamhet för att utmana barnet vidare ?
(ni ska få de exakta frågorna vid senare tillfälle)

Detta är ju precis det vi sysslar med. På gruppnivå gör vi ju detta hela tiden, det är så här vi utvecklar våra projekt, nu kan vi äntligen använda samma tankar överallt.

Helhet gott folk !