Omsorg och lärande- en polariserad debatt

Jag upplever att omsorg och lärande ofta blir polariserade i debatten om förskolans uppdrag. Omsorgen förknippas med dagisbenet och blir synonymt med att byta blöjor och snyta näsor. Lärande blir synonymt med att ha mattesamling och skriva bokstäver.

För mig handlar omsorg om att sörja för att vi tillsammans har det bra oavsett om det handlar om basala behov (som vi alla har, vuxna som barn) som att äta, sova och sköta sin hygien eller om det handlar om att låta barn förundras och förbryllas, uppleva inspirerande miljöer och känna sig värdefulla som deltager i verksamheten. För mig är det lika mycket omsorg i att duka upp en inspirerande och intressant upplevelse för barnen genom material och miljö eller att ta tillvara de erfarenheter barnen har med sig som det är att se till att de får uppleva goda måltider eller får respektfull och tillitsfull hjälp med blöjor eller nästorkning. Om vi tror att vi kan skilja omsorg och lärande åt eller tror att det ena har företräde åt det andra så tror jag vi missar mycket och framför allt berövar barnen på det de har rätt till.

Jag har stött på lärare som valt att arbeta med äldre barn/elever för att de vill slippa omsorgsbiten och jag tänker att det är de lärarna som kommer misslyckas med sitt uppdrag. Om man tror att barn/elever som slutat med blöja eller som klarar att bedöma när de ska gå på toaletten inte skulle vara i behov av omsorg så är man galet fel ute. Alla människor oavsett ålder behöver omsorg. I omsorg ingår det att vara intresserad av den andra, att sörja för att den mår bra med det den har med sig i livet. Det kommer ingen lärare undan.

Lärandeperspektivet i förskolan, blir för mig att se och fundera kring det barnen gör i sina lekar och sitt utforskande och utmana dem vidare i det. Att, som Sara Hvit ger som exempel i sin avhandling Små barns tecken och meningsskapanden, se på barn som t.ex. bygger långa tåg med stolar och erbjuda dem flera stolar av olika slag, eller att ge barn som verkar tycka om bokstaven O en hel hög av O:n för att låta dem "hålla på" ännu mera med det som intresserar dem och ge dem möjligheter att utforska skillnader och likheter.

Många forskare intresserar sig för och har forskat på de allra yngstas lärande och det synliggörs på helt andra sätt än det som jag uppfattar att många förskollärare tror. Om vi backar och tänker att de yngsta inte behöver lärande eller att de äldsta inte behöver omsorg så ser vi inte vad som faktiskt händer med/hos barnen.

Efter att jag lade texten i FB-gruppen Förskolan.se gjordes detta mycket viktiga tillägg:

"Det behövs ingen värdering av när det behövs mer eller mindre omsorg, det behövs människor som lyssnar in andra människor och känner av vad man själv kan bidra med i det mötet."

Simon Melin 

Hur kan vi tillsammans börja förstå omsorg och lärande ur de perspektiv som läroplanen refererar till och undersöka dessa i våra verksamheter för att ge barnen det de har rätt till?