Återbruk som kreativ kraft av Nina Odegard

"Den här boken tillägnas magin. Och alla människor som lever i den och med den. Och alla material som förtrollar och förhäxar, skapar och förgyller förskolevardagen. "

Nina Odegard 2015

Det var rena julafton här hemma när jag för ett par veckor sedan fick paketet med Nina Odegards nya bok Återbruk -som kreativ kraft. Jag hade hört om den sen en tid och visste att jag skulle få möjlighet att förhandsläsa den. Jag har väntat och väntat och mina förväntningar har växt i takt med väntan. Att boken kom nästan precis samtidigt som jag och min kollega Anna tillsammans med barn, elever, pedagoger, lärare och ledning för Norra Hisingens utbildningsektor öppnade vårt Kreativa återvinningscenter- REturen, gjorde att jag inte hade möjlighet att börja läsa fast det enda jag ville var att kasta mig över boken. Nu nån vecka senare och med en kraftig förkylning som gjorde mig sängliggande så är boken läst. När jag fick boken var den "bara" vita sidor som var hopsatta och den hade inget omslag. Nu ser den ut som här under! Vacker som en dag och bara att se de gör att det kliar i fingrarna av att få plocka upp den och plöja igenom den. Lite samma känsla som vi önskar att barnen ska få i mötet med återbruksmaterialet. Men utsidan är utsidan, låt oss gå på insidan!

Nina Odegard är förskollärare och förskolechef och hon forskar om estetiskt utforskande av återbruksmaterial i ljuset av materialitet vid högskolan i Oslo och Akershus. Hennes bok utgår ifrån hennes masteruppsats och har det genomgående temat: barns möten med återbruksmaterial och om hur dessa material främjar kreativitet och allas lika värde. Nina skriver med glöd och hennes kärlek till återbruksmaterialet och de kreativa processer som skapas mellan barnen och materialet lyser igenom på varje blad. Hon beskriver också pedagogernas tankevändor, motstånd och upptäckande i arbetet med att förändra och fördjupa barnens möjligheter tillsammans med återbruksmaterial. Hennes ord känns med en gång betydelsefulla och hon för en personlig dialog med läsaren där hon väver samman terori med exempel ur dokumentation från verksamheten och erfarenheter som hon kallar självbiografi där vi bl.a. får möta två konstnärer i sitt arbete med återbruksmaterial. Annika Claesdotters översättning är välgjord och varsam i att möta det då och då nästa poetiska språk som Nina för denna dialog på.

Boken är full med spännande möten som jag som läsare får ta del av. Det är nästa svårt att sammanfatta. Nina väver ihop en komplex väv av de möjligheter och dilemman hon erfarit tillsammans med återbruksmaterialen, barn, pedagoger och konstnärer. Jag vill dock börja med ett projekt som inspirerar mig och landar mycket i de tankar jag har nu när REturen precis startat sin verksamhet. I mötet med projektet, som så småningom får namnet Mönstersmonstret, får vi möta arbetet med ett gigantisk mandalainspirerat monster av återbruksmaterial som läggs ut på ett golv. Projektet är ett samarbete mellan konstnären Mona Nordaas, fem förskolor, Skagerack energi och Kreativt gjenbrukscenter. Med hjälp av mängder av olika typer av återbruksmaterial i stora mängde får flera barn/barngrupper bygga på detta jättelika mönstermonster under en längre tid. Jag fascineras över arbetet och förgängligheten i det som växer fram. Den förgängligheten visar en stor tilltro till barnen och de vuxna, deras tillit till varandra och den gemenskap de bygger i ett sådant projekt. Förgängligheten symboliserar för mig det faktum att vi ständigt är i rörelse, i påbyggnad och att stunden, nuet i all sin komplexitet är vår enda verklighet. Den tanken tilltalar mig väldigt.

Jag läser och smakar på Ninas ord och jag känner tacksamhet för att någon beskriver barns pågående utforskande på dessa sätt, att respekten finns att se närmare och att förstå djupare om det som pågår. Nina låter mig dock inte vila i att tycka att allt blir guld och gröna skogar bara för att vi byter ut materialet på våra förskolor, eller att vi vuxna verkligen kan förstå vad det är barnen gör. Hon problematiserar detta genom att lyfta erfarenheter som visar att återbruksmaterial också påverkas, sorteras och erbjuds beroende på våra normer och att även valen som barnen gör kan vara normerande. Flickor väljer de små materialen som är glittriga och vackra medan pojkar väljer material som är grova, stora och tunga. Nina lyfter också aspekterna i att när barn konstruerar så är vi vuxna snabba med att kategorisera och bestämma eller efterfråga vad konstruktionerna föreställer. Nina ger oss möjligheter att utforska våra egna föreställningar med hjälp av filosofen Michel Foucaults teorier om diskurser och heterotopi. Viktiga och värdefulla ingångar för hur vi skapar kontexter utifrån våra erfarenheter och vårt handlande.

bild från REturen Norra Hisingen/Göteborg -Pappersateljé

Boken är indelad i tre olika delar; Del 1- Drivkraft och inspiration- miljö och kreativa möjligheter, Del 2- Inbjudan till tänkande -återbruksmaterialsom kreativ kraft, Del 3- inspiration och invitaiton till handling. Den är full med bilder på återbruksmaterial och barn som utforskar dessa på olika sätt. Tanken är att man som läsare ska kunna välja och slå i boken beroende på vad man är intresserad av, men tro mig, den funkar lika bra att sträckläsa!

Nina tar mot slutet av boken upp dilemman i att arbeta med limpistol och sammanfoga material som då inte kan återanvändas eller kanske blir svåra att sortera när de ska återvinnas. Hon försöker hitta lösningar på detta då hon ser ett värde i att barnen kan konstruera hållbara saker med hjälp av limpistolen. Nina funderar kring möjligheten att erbjuda barnen material av samma typ för att inte blanda material men hon inser också att hon här stoppar den kreativitet som barnen har möjlighet att utforska. Situationer som denna kommer alltid uppkomma, i mötet med återbruksmaterial, som i andra situationer där erfarenheter och förförståelse kommer stå i vägen för barnens handlingsutrymme. Hemligheten här, tänker jag är att vara nyfiken och intresserad av det som påverkar oss och förlåtande mot oss själva i våra begränsningar. Vi som alla andra är inlindade i detta trassel av föreställning och erfarenhet, att tro att vi kan handla utanför det är en illusion. Synliggörandet av våra föreställningar är ett första steg och i mötet med barnen och varandra kommer vi snart börja förstå hur komplex vår verklighet är.

Bilder från REturen Norra Hisingen/Göteborg

Jag har många gånger i mötet mellan pedagoger och återbruksmaterial fått erfara att pedagogerna gärna vill skapa något av materialet, att de ser en potential i vad det kan bli, att de får en idé av vad det kan göra med det tillsammans med barnen. Det som man går miste om då, om man inte presenterar materialet förutsättningslöst (vilket man inte kan, men kan försöka med), är att man redan har bestämt vad det ska/kan bli för barnen. Är det en lång historia av pysseltradition som gör att vi tänker att vi måste hitta på vad materialen kan bli och på så sätt kontrollera barnens användande av dem? Ett rör kan vi bygga trummor av, ett toarulle kan bli en ängel osv. Det finns också de som bara har erfarenhet av att barn måste ha förlagor för att kunna hitta användningsområden, vilket Nina med sin bok flera gånger visar att det nog mer är en vuxen föreställning och ett behov av att kontrollera barnens görande. Nina lyfter det betydelsefulla med kreativt kaos. Hur arbetar vi vuxna med att begränsa och sortera och hur mycket får barnen påverka hur materialen få användas? I mötet med återbruksmaterialen, som i sig kan ses som skräp, visar Nina också hur de behöver presenteras för att få ett värde för barnen, för att möjliggöra upptäckandet av materialets potential. Samtidigt ska det finnas möjligheter att skapa sin egen ordning. Här finns mycket att tänka på och arbeta med. Nina är medveten om det och gör oss också medvetna.

Jag är så glad för att denna bok har kommit till. Jag vill rikta ett stort tack till Nina Odegard för att hon lyfter och synliggör dessa tankar och erfarenheter som vi är många som har erfarit i arbetet med återbruksmaterial på förskolan. Boken kommer ge ett viktigt perspektiv på hur vi ser på material och hur vi använder den kreativa kraft som återbruksmaterial kan ge. Jag ser fram emot vidare forskning och i förlängningen hur arbetet med både hållbarhet och kreativitet kan få växa på våra förskolor och i förlängningen även i vårt samhälle.

Efter en resa genom teori och praktik med återbruksmaterial som röd tråd lämnar Nina mig i att återigen landa i "det beror på". Hennes långa erfarenhet av arbetet med återbruksmaterial lämnar inga färdiga svar utan snarare visar den oss hur kraften hos nyfikenheten på vad som kan uppstå måste leda oss i vårt utforskande. Med en ständigt hunger efter den där magin som uppstår i nuet, i möten mellan barnen och materialet, i möjligheterna i att erfara och uppleva låter Återbruk som kreativ kraft mig återupptäcka vikten av mångfald i både material och tanke. Och vilka möjligheter det kan bli! 

Mer intresserad? Kom med i FB-gruppen för boken https://www.facebook.com/groups/672503632880894/