Varför förskola- bortom Lpfö #fskChatt

Imorgon startar FörskoleChatt (#fskchatt ) på Twitter igen efter semestern. Fler och fler pedagoger engagerar sig på Twitter och nya viktiga nätverk byggs. För mig handlar det att möta andra pedagoger med andra tankar och gärna krocka lite för att utvecklas tillsammans. Vi har alla olika ingångar, olika förutsättningar, olika utbildningar och detta ger oss breda ingångar och det finns alltid någon som kan vända upp och ner på dina tankar. Det är bra, mycket bra. Som min twitter-kollega Ann Kronberg Larsson skrev på twitter igår;

"Den dagen vi slutar problematisera och diskutera blir det ofantligt tråkigt. Kritisk granskning viktigt"

Ikväll har förskoleChatt tagit upp frågan;  Varför förskola- bortom Lpfö, en mycket intressant fråga med många potentiella ingångar. För min del. Ja ni känner ju mig...eller?

Varför förskola- bortom Lpfö 

Jag har en önskan. En önskan om att tillsammans med barnen, mina kollegor och föräldrarna bygga en förskoleverksamhet där barnens röster, tankar och drömmar påverkar inte bara deras vardag på förskolan utan också blir en del av det större sammanhang som de befinner sig i. Att vuxna på allvar lyssnar till barns tankar och gör dem delaktiga i samhället, tror att de kan förstå och tänka om saker som påverkar dem. Förskolan skall vara barnens plats där alla som arbetar där ska göra det för barnens önskningar och öppna upp dörrar till att utforska den värld vi lever i. Barnen ska få möjligheter att dela med sig av sina erfarenheter och skapa nya erfarenheter tillsammans med varandra och med de vuxna. Vi pedagoger har en fantastisk möjlighet att varje dag lära oss nya saker tillsammans med barnen. Vi får också möjlighet att uppleva hur de tänker, vilka strategier de har och hur de utvecklar sin kunskap. Vi, barn och pedagoger, har möjlighet att tillsammans bygga relationer som påverkar vår person och förändrar oss i djupet. I förskolan skall människor växa, både små och stora.

Förskolan behöver då också vara en plats för olikheter att mötas och kontakter att knytas. Genom att föra samma en massa barn och vuxna på en plats kommer vi erfara olikheter och likheter hos varandra. Pedagogerna behöver skapa möjligheter för barnen att synliggöra dessa olikheter och tillsammans med barnen bygga; sätt att förhandla, förståelse, tolerans och inkludering.  För att göra olikheter till ett värde krävs trygghet. Alla som vistas i förskolan behöver känna sig trygga i att de är uppskattade och önskvärda precis så som de är. Tillsammans syngliggör vi sedan våra olika önskemål och förhandlar om lösningar till de problem som uppstår.

Förskolan kan också bli en plats för barnen att träffa sina vänner, att skapa relationer, att skapa minnen för livet. Likaså kan det bli en mötesplats för föräldrar. Att kunna hitta andra som är i liknande situationer, att bygga upp sitt nätverk för att tillsammans kunna påverka sin situation. Förskolan ska vara en plats dit man kan vända sig. En plats där man kan kasta ut en fråga eller ett förslag och få gehör oavsett om man är barn, förälder eller pedagog.

Pedagogerna är spindlarna i nätet. De kopplar ihop. De drar i trådarna och fångar upp förslag, idéer, tankar. Pedagogerna har ansvar för arbetet i förskolan, för att alla barn och föräldrar känner sig delaktiga och inkluderade i det som sker. Pedagogerna har (förhoppningsvis) kännedom om hur grupper av människor kan fungera och vad de behöver för att tillsammans ha ett gott arbete.

För mig är förskolans viktigaste funktion att vara barnens arena i samhället sen blir det olika beroende på de erfarenheter barnen, föräldrarna och pedagogerna har som verkar där.

Bild Andrea Hendeskog

Ses vi på #fskchatt, imorgon torsdag kl 21.00-22.00!
Läs också på Martinas Mötsplats , Förskoleliv , Ann Kronberg Larsson !