juletider

Nu är det snart lite julledigt för min del. Projekten och processerna stannar av lite så här i december. Alla går ner i tempo och försöker bara vara och knyta samma det som hänt under hösten. Problemet med att sänka tempot är att dagarna också går långsammare. Nu längtar jag efter lite ledig tid, tid för reflektion och återhämntning.  Nu räknar jag ner....fem dagar kvar....

(Mitt senaste projekt, en spegelstaion med för två med rörlig färgspott, svart och vit glasmosaik, ihåliga plastbehållare, plaststjärnor samt svarta glasstenar, på torget.)

Ha en skön vecka!

Att se detaljer

En lärare som inspiratör?

"Jag har en lite undran. Jag läste i en av böckerna som jag har till min kurs om bygglek (.... )Där stod det att man inte skulle bygga något åt barnen för då hämmade man dom i sitt byggande. Barnen skulle då inte våga bygga nånting för att dom inte kunde göra lika fint som oss i personalen. Likadant var det med lera och när barnen ritade.... man skulle inte göra ngt åt dom eller rita ngt åt dom för det skulle också ta död på deras skapande.

Vad är din åsikt om detta?"

Det är skillnad på att bygga åt eller bygga med.

Jag tänker på Vygotskijs potentiella utvecklingszon- att barnet har en viss möjlighet att utveckla saker själv men mer genom att någon som har mer erfarenhet, som ett annat barn eller en lärare, arbetar tillsammans med barnet. Jag har själv märkt på våra barn att när vi har varit med och byggt och inspirerat barnen med tankar och förslag så har deras konstuktioner utvecklats. Jag tror inte man kan vänta på att barn ska hitta på allt själv. De har inte samma referenser som vi har. Om vi deltar och uppmuntrar och utmanar kommer deras konstruktion att utvecklas. Utforskandet måste få finnas när man möter nya material men när man som pedagog ser att det "stannar av" så tycker jag att det är vår uppgift att utmana och stimulera vidare (para ihop barn, bygga tillsammans, ge en utmaning, byta eller lägga till material) annars tar vi inte vårt pedagogiska ledarskap på allvar.

När det gäller att rita så utmanar vi barnen med bilder och frågor. Hur ser ett flygplan igentligen ut? Har barnets flygplan de detaljer som finns på bilden, finns det tre dörrar, sex däck på varje landningsställ? Då tror vi att vi utvecklar barnens känsla för detaljer.

Att bygga eller rita för att barnen vill att man ska bygga eller rita något särskilt (t.e.x. Kan du bygga ett hus åt mig? Kan du rita en katt åt mig? ) tror inte jag ger någon särskild utveckling. Då är det bättre att bolla tillbaka , Hur ser ett hus ut? Kan vi använda dessa byggklossar? Vad ska vi göra taket av? eller "fråga Lisa hon vet hur man gör hus, hon kan visa dig och så kan du göra ett själv". Våra barn sitter ofta brevid varandra vid ritbordet och tittar noga på hur kompisen gör och härmar och kopierar.

Att härma är att tillägna sig något. Utifrån härmandet kan man utveckla vidare. Så tror jag.

Möte med lärarstudenter

Två lärarstudenter har varit och intervjuat mig för sina examensarbete under veckorna som gått. Den ena följde på den andra som hade tyckt att det var givande att prata med mig , roligt! Vi har tagit emot lärarstudenter som har gjort VFU i vårt arbetslag sen förskolan byggdes för tre år sen. Vi har haft långvarig kontakt med en och har nu fått en ny. Det är jättespännande och mycket viktigt!

Nu var det två ivriga unga lärarstudenter som jag mötte upp. Jag fick prata om det jag brinner för och fick höra bl.a. hur lite litteratur det finns kring dessa ämnen. Vi måste knyta förskolan till forskningen och fler måste forska kring verksamheten.

Vad viktigt det är att vi möts, aktiva lärare och de som är i utbildning. Dialogen mellan lärarutbildningen och verksamheten måste tätna. Jag ska bara fundera ut hur....

Möte med förskoleklassen

I fredags var jag på möte med pedagogerna från förskoleklasserna som våra barn ska vandra vidare i till hösten. Vi slits mellan två världar som på ytan inte ser ut att ha så mycket gemensamt. I förskolan får vi höra att i förskoleklassen måste barnen lära sig att bli som lärarna i skolan vill ha dem. Pedagogerna i förskoleklassen vill arbetar som vi gör i förskolan men upplever att det inte går. I skolan känner man sig tyngda av all måluppfyllelse. Hur ska barnen få ett livslångt lärande?

Jag har några förslag. För det första att faktiskt se på det vi gör och inte vara rädda för att vi inte gör tillräckligt. Måluppfyllelserna verkar många och tunga men hur har det sett ut, vad har vi gjort förut? Är det inte så att Björklund har skrivit ner det vi alla redan gör?  Han har väl inte hittat på nya grejer som barnen ska lära? Våga vara modiga och se allt det som barnen utvecklar, prövar, utforskar och tar reda på.

Använd miljön som är källa till lärande och låt barnen utmanas i den. Skapa en kreativ miljö med många möjligheter att utforska. Låt en mångfald av material erbjuda barnen att tänka och uttrycka sig på många olika sätt. Som pedagog är det ett måste att veta vad materialet ger och hur det kan interagera med barnet/eleven. Som lärare får man ofta känslan av att man inte räcker till. Låt miljön vara där när du inte kan. Låt miljön skapa förutsättningar för möten mellan barnen och materialet.

Låt barnens intresse styra och lita på innehållet. Vi som vet hur barns ögon glittrar när de prövar sina hypoteser och hittar nya vägar vi vet att lärande sker hela tiden och inte bara vid skolbänken (NEJ Björklund, lärandet börjar INTE i klassrummet utan låååångt tidigare). Vi vet att barnens intresse måste ligga till grund för ett kvalitativt lärande.

Tänk om vi vågar! Tänk om vi faktiskt ser vad vi kan! Tänk OM!

Kreativt pussel!

så sant, så sant...

Egoboost

" Å Linda! jag skulle vilja ha dig hemma hos mig hela dagen varje dag! "
A 5år