Projektor + Ipad= sant

Denna vecka har vi äntligen startat upp med att koppla upp Ipaden till projektorn. Har arbetat en hel del med det under dansprojektet men det har liksom tagit stopp nu när jag och barnen flyttat vidare och vi inte har haft tillgång till projektor lika frekvent som förut. Barnen har nu testat Bloom och Garageband. Vilket utforskande och vilken kreativitet! De samarbetar och testar olika varianter runt Ipaden. De springer fram och tillbaka mellan Ipaden och projektionen och rör sig till musiken, badar i färgerna fångar bilden på tyg, leker, skojar, skrattar. Runt tre barn vid Ipaden funkar bra och sen kan ett antal till vara med i projektionen/dansen/fångandet av ljuset. Det är så här jag vill använda Ipaden, i relation mellan barn- ljus- ljud-bild. Heja! Vad glad jag är för det! Min rektor har före jul köpt in projektorer så att det finns en på varje avdelning. Nu blommar den digitala teknikens användande och jag skymtar dokumentation, projektion av lekmiljöer så som akvarium, berg och dal-banor, strandmiljöer, dans, musik m.m. direkt in i barnens miljöer. Ljuvligt och fantastiskt spännande! 

Hur går det för SETT 2014?! #SETT 2014

Som ni vet kommer jag blogga på SETT i år igen, i år får jag mycket trevligt sällskap av Max Entin och Emil Jansson. Blogger Corner är ett mycket trevlig uppdrag och en möjlighet för mig att sprida det goda och kreativa arbete som delas på mässan. I år ligger SETT i maj den sjunde och åttonde. Jag är på plats båda dagarna och håller er uppdaterade om vad som händer. En TWEETUP för alla pedagoger från #fsk-chatt kommer också ta plats, vilken dag får ännu vara osagt men var inte oroliga, jag meddelar er när!

Hitills har det inte varit slående hett på SETTs talarlista för förskolan. Lite gammalt och lite nytt. Jag vet dock att SETT har riktigt fina grejer på gång som jag hoppas de ror i hamn. Vad berättar jag här när det går i lås :) Så håll utkik! Nu till årets innehåll hittills. 

Vi får höra några av talarna från förra året, bl.a. Erika Kyrk Seger som berättar om hur Hakefjordsgatans arbete med Ipads har utvecklats. Erika är intressant för hennes närhet till verksamheten. Hon står mitt i och hon delar gärna med sig med ett ödmjuk och inspirerande sätt. Lyssa på Erika den 7 maj. 

Ni kan också lyssna till Tobias Gyllensvärd som jag tyvärr missade förra året eftersom jag suttit i M5 klistrad hela dagen utan att äta. Jag ser fram emot att höra honom i år och lyssna till hur han utvecklar  arbetet med den digitala tekniken tillsammans med pedagogerna i förskolorna i Nacka. Vill ni höra Tobias så föreläser han den 8 maj. 

Det finns också lite intressanta nyheter med fokus på kvalitet och utvärdering av förskolans verksamhet. Här föreläser Kristofer Skogholm som arbetar i Mölndal med utveckling inom systematisk kvalitetsarbete och dokumentation. Hans fråga Hur kan kvalitet uppstå i relationer? tänker jag är intressant att fundera på. Ser fram emot att höra honom.  

Likaså delar förskolechefen Catharina Shill och förskolläraren och IKT-pedagogen Henrik Salling med sig av hur de utvecklat arbetet med SKA (systematiskt kvalitetsarbete) på tre förskolor i Stångby i Lunds kommun. 

Jag ser också fram emot att lyssna till Emma Rosén som bl.a. arbetar som projektledare på UNIKUM- unikt lärande för unika barn. Henns föreläsning har den intressanta titeln Vad kan skolan lära av förskolan? Hon tar upp aspekten av att tänka nytt och tänka om när man startar nytt, ställa sig utanför sin kontext och fundera kring hur man vill ha saker.  Det ser jag fram emot att höra :) 

Två talare som inte specifikt riktar sig mot förskolan men som du ändå inte får missa är Beppe Singer och Micke Gunnarsson. Kika in på SETTs hemsida och spana hur du ska lägga upp dina dagar och glöm för allt i världen inte att anmäla dig! 

Vi ses i Bloggers Corner !

Att göra tornskuggor- OH:ns verkliga uppgift här i världen

I byggen har OH:n tagit plats för att skapa effekter för byggena. Igår arbetade tre barn en lång stund med att skapa skuggor på väggen genom att skapa höga torn. Efter en stund kom de på att de kunde bygga vidare på sina skuggtorn med hjälp av OH:n och materialet på den. De provade att lägga till former och färger till sina skuggtorn. 

Idag älskar jag OH:n lika mycket som jag avskydde den på gymnasiet och lärarutbildningen (jodå, den fanns minsann då också). Stoppa in den i er verksamhet och upptäck tillsammans med barnen hur  miljön får nya dimensioner. 

Att skärpa ögat, det kommer inte av sig själv....

Jag satt bredvid min son häromdagen och han målade med tuschpennor. Han målade till sin nya lille kusin, till mig, till sin moster och till sin pappa. När han skulle måla till sin pappa funderade han på vad pappa gillade. Han kom på att det ju var honom och mig som pappa gillade så det var det han skulle måla. Tillsammans pratade vi oss igenom hur han skulle gå vidare i sin målning. Jag satt bredvid så det var lätt att titta på hur jag såg ut, vad jag hade i ansiktet. Jag lotsade honom i att utveckla saker som han inte tittat närmare på förut, ögonen, med pupill i mitten, ögonfransar och andra detaljer. Han var mycket nöjd när han stolt visade sin pappa bilden på honom och mig.

Vi måste våga lägga oss i då och då för att utveckla barnens seende och deras nedtecknade. Vi kan inte tro att allt bara kommer av sig själv, vi behöver alla förebilder, personer som utmanar oss och frågar oss saker så att vi kan utvecklas. 

De senaste två veckorna har jag arbetat med en vikarie som är ganska ung eftersom en av min av kollegor är på semester. Förut har jag många gånger mött vikarier som vill barnen väl och målar saker till dem när barnen säger att de inte kan. Dena dag satt vår vikarie vid ritbordet tillsammans med ett antal barn. Alla var fullt upptagna med att måla. Vikarien målade med barnen, hen målade ett hus. Plötsligt hör jag ett av barnen säga; Jag vill också ha ett hus, snälla måla ett till mig jag kan inte. Ånej, tänkte jag... Vikarien sa med tydligt stämma, nej det gör jag inte, men du kan få härma mitt hus om du vill och så lotsade hen barnet igenom att måla ett hus och barnet blev mycket nöjt med att ha tillägnat sig nya tekniker. Idag kom ytterligare ett barn och visade en för honom ny teknik som hen lärt sig av vikarien. Ibland arbetar man med riktiga guldkorn :) 

Att teckna, måla, rita, skapa är sätt att kommunicera likväl som bokstäver och andra tecken. Det är inte en talang som någon besitter utan ett sätt att öva sig att se. Tillåter vi våra barn att öva detta seende? Ser vi det som ett språk eller bara som tidsfördriv och lite skoj? 

Vad tror vi om den fria leken?

Vi har påbörjat en diskussion på Twitter i mitt digitala lärarnätverk som grundar sig i ett blogginlägg från Ann Kronberg Larsson där hon tar upp begreppet den fria leken och problematiserar hur den får plats i förskolan.

Själv är jag väldigt kluven till begreppet fri lek. Jag funderar mycket på vad leken är fri från och förknippar begreppet med en uppfattning om barnet som natur, att allt finns i barnet, är oförstört och oskuldsfullt, den hemlighetsfulla barndomen. Jag ser det inte riktigt så. Det finns inga vi och dom.

Är barnen ständigt övervakade? Är vi alla ständigt övervakade? Vem är fri egentligen?

Sen finns aspekten att den är fri från vuxnas styrning och kontroll. Där kan jag mer se en koppling till frihet. Att barnen ska ges möjligheter att vara utanför vuxnas kontroll. Vågar vi då acceptera den lek som sker där och vågar vi ge ansvaret till barnen? Hur mycket ansvar kan vi ge till barnen och fortfarande ta ansvar för verksamheten? Jag tänker här bl.a. på lekar som kan moraliseras och förbjudas av vuxna. Om vi inte känner till hur dessa lekar fungerar, vad som händer i dem så är det lätt för oss att göra just detta.

Är det vår uppgift i förskolan som pedagoger att inte vara närvarande i barnens lek och när i så fall och hur? Hur kan vi stöttar upp, lägga till och se till att barnen mår bra i den leken? Jag vet inte. Jag ser många situationer där barn lämnats i "fri lek"med pedagoger som vaktar och inte deltar. Då har vuxna ingen koll på vad barnen upplever där, vilka som tillåts vara med eller inte, hur de behandlar varandra. Jag tror någonstans ändå att förskolans uppgift ändå måste ligga i att lära om barns lek för att utveckla och ge möjligheter för den och jag ser inget annat sätt än att vara nära i barnens lek.

För mig är livet en pågående lek, inte i meningen att inget är på allvar eller att det bara är roligt (är lek alltid det?) , utan att det är ett ständigt rollsökande, rollprövande, erfarenhetsutbytande, relationernade, byggande, skapande. När vi kliver i i detta liv så börjar det på en gång. En vilja att försöka förstå något om den värld vi har kommit till, en vilja att ställa oss själva i relation till andra.  I leken skapar vi oss själva gång på gång och vi får möjlighet att prova att vara sådana som vi inte är, som vi är, som vi vill vara, som vi är rädda för, som vi älskar, som vi imponeras av, som vi inte förstår, som vi känner och tänker om. I vuxen ålder kanske vi dagdrömmer och fantiserar, spelar spel, läser som redskap för vår lek medan barn agerar ut den. Vad är det som gör att vi slutar leka så?

Jag tänker mycket på vilken roll förskolan har i barnens liv. Med allt längre tid där så blir den en väldigt viktig del. Jag hoppas att barnen känner att förskolan är deras arena. Att där finns material och miljö som är spännande och användbar i deras lekar och vuxna som ser och hör, finns som trygghet och utmanar, bjuder in till nya upplevelser och glädjs med barnen i deras upptäckter av dessa.

I filosofiska aspekter kan vi ju alla börja fundera på när vi leker? Vad är fritid och vad är arbete? Leker vi på arbetet? Arbetar vi på fritiden? När känner vi oss fria?

Denna avhandling av Ingrid Engdahl behandlar de allra yngstas berättelser om sin förskola och vad de upplever där. Den är en mycket värdefull inblick i att börja förstå hur små barn kan uppleva förskolan och vad de gör och skapar där.

#STAFETTJULKALENDERN 2013 Lucka nr 5: Att göra lärandet synligt

Idag är det min tur. Att välja en bok som betytt mest för mig var hur svårt som helst. Jag funderade mycket över vad en sådan bok skulle behöva ha för kvaliteter. Vissa böcker är väldigt teoretiska, andra fastnar i praktiken. Efter mycket om och men så valde jag denna; Att göra lärandet synligt- barns lärande individuellt och i grupp. Project Zero Reggio Children 2001

En bok som har mycket av båda aspekter. En bok som jag slår och bläddrar i, som jag citerar, som är väl understruken och klottrad i marginalen, som jag använder för att tydliggöra mina erfarenheter, som jag fortfarande förundras över...Jag hämtar ett av mina favoritcitat härifrån;

Livet i förskolan; Att upptäcka det märkliga i det vanliga

- Paula Strossi, pedagog Reggio Emilia. 

Boken behandlar ett forskningsarbete mellan Project Zero och Reggio Children där man försökt synliggöra barns lärande och gruppens betydelse, vilken organisation som krävs, hur det ser ut både praktiskt och filosofiskt. Här finns projekt man kan följa och få inblick i hur barn, pedagoger och föräldrar arbetar tillsammans. Flera pedagogistor och pedagoger har beskrivit sitt arbete. Man kommer nära.

Så unna dig nåt riktigt gottigt över jul :) och som vanligt; berätta gärna vad du tänker!

Ha en go torsdag :)

Dansa med Atelieristor

I torsdags kväll var jag på HDK i Göteborg och mötte ett gäng nyfikna personer som valt att läsa Atelierista-kursen under detta året. De var bubbliga om än lite trötta efter dagens arbete. Jag bjöd ner dem på golvet till mig och vi inledde seminariet med att tillsammans röra på oss en stund. Först lite härmdans och sedan en spegelövning där studenterna genom att blunda och hålla händerna mot varandra (handflata mot handflata) fick röra sig tillsammans till Lalehs Colors. Det var en fokuserad stund som avlöstes av ett sorl med kommentarer som "Spännande! Wow! Man visste tillslut inte vem som ledde rörelsen!" 

Efter lite inledande dans så var det alltså dags för mig att dela vårt arbete i ljud/dans/rörelse-projektet Hur blir vi när det låter? Det var så roligt att återigen titta igenom våra upplevelser tillsammans och minnas glädje och känslan av förundran hos både barn och vuxna, hur projektet ägdes och levdes av barnen, hur det pågick både på förskolan och hemma, ständigt! 

Alla barnens dansuttryck blev så tydliga och så vackra på något sätt. Det var finfint att dela dem med studenterna som fick nya ingångar och nya tankar om sin egen verksamhet. Någon sa att det var så viktigt att vi faktiskt tog barnens tankar och uttryck vidare, att de fick lov att leva i verksamheten och att vi hela tiden utmanade vidare. Efteråt kom några fram, bl.a. en kvinna som utryckte att hennes språk också låg i dansen och musiken. Hon sa; Jag önskar att mina barn fick gå i er förskola.... 

Jag pratade med barnen på dagen om att jag skulle till HDK, förklarade vilka det var jag skulle berätta för och hur det kunde bli, vad jag skulle visa. Barnen log lite lurigt och stolt på nåt vis, tillsammans mindes vi förra året då vi dansade tillsammans varje dag. Ett av barnen fick för sig att jag ville att de skulle berätta om projektet (tänk om de kunnat vara med!!) och sa, Nej., jag vill inte stå där framme och prata så länge, det är tråkigt! När jag försäkrade barnet om att det bara var jag som skulle gå och berätta vår historia log barnet och sa; okey! Jag ska gå igenom all den dokumentationen med dem någon dag. Ge det tillbaka till dem igen, så här ett halvt år efteråt. Se vad som händer, vad de säger och gör. 

Nästa gång blir till vårterminen. Då kommer jag säkerligen berätta om Barnkulturprojektet med bl.a. Star Wars och Rapunzel som vi är inne i nu. Spännande det! 

#delaRE hashtag för RE-inspirerat delande

Under dialogdagarna i Göteborg i april i år startade jag hashtagen #delaRE Den användes under dialogdagarna och jag och flera andra har användt den på Twitter efter detta. Jag har fått lite frågor om hur den kom till och tänkte berätta det här. Dela är ordet. Att dela saker gör dem inte mindre utan större. Det var hela grundtanken. RE står för Reggio Emilia-inspiration eftersom många av våra verksamheter inspireras av denna förskoleverksamhet och tanken om delandet, forskandet tillsammans med barnen, reflektionskulturen och synliggörandet och framförandet av våra yngsta medborgares lärande och röster. När man sen sammanförde dessa blev det ju flera ord. Delare, en som delar saker, och dela´re som man skulle kunna säga i Göteborg- dela det, helt enkelt.

Så twittrar ni, använd #delaRE så samlar vi våra erfarenheter!

Nätverkande med Kalejdoskop #delaRE

I onsdags kväll var det nätverksträff med Göteborgsnätverket Kalejdoskop på Solgläntans förskola i Kärra. Vi samlades vid 18-snåret och välkomnades med värme och ljus av pedagogistan Carina Lindblad som tillsammans med pedagogerna Eva, Tina och Ulrika visade oss runt och berättade om arbetet på Solgläntan. Efter rundvandring var det reflektionsgrupper med fokus på hur vi fångar upp och använder oss av barnkultur-populärkultur för barn i projektarbetena i förskolan samt hur vi arbetar i nära kontakt med föräldrar kring projekten. 

I vår grupp diskuterade vi vikten av att som pedagog ha en tillit till sin förmåga för att våga kasta sig ut i det okända tillsammans med barn och kollegor. Vi pratade om identitetskrisen som uppstår för pedagoger när uppdraget förändras från att vara förmedlare till att bli medskapare. Om man plötsligt inte är den som vet, hur ska man förhålla sig då? Öppenheten och tilliten i arbetslaget, den sanna nyfikenheten och glädjen i att upptäcka tillsammans är avgörande om arbetet ska fungera. 

Det var en bra men kort nätverskträff. Två timmar går så väldigt fort och vi söker alla fler plattformar för att verkligen kunna gå på djupet. Min tanke är mindre grupper där sammansättningen är konstant så man kan följa varandras tankar under en längre tid och dela dokumentation. Vi får fundera över detta. Helt klart är att närverkande ger kraft. 

Frågor som barnen diskuterar under arbetet med Star Wars

Vilka är onda, vilka är goda? Hur vet man det? Kan man se det?
Är goda alltid glada? Kan onda vara glada? Kan goda göra onda saker? 

Vilka är tjejer och vilka är killar? Hur vet man det? Kan man leka att man är en en tjejfigur/killfigur fast man är kille/tjej? Finns det storm troppers som är tjejer?

Vilka är människor och vilka är robotar? Hur vet man det? När en människa dör kan den leva igen? När en robot dör, kan den leva igen?

Hur ser storm troopers ut under dräkten? Är det en dräkt eller är det deras kropp?

Vad är det för skillnad på storm troopers och klonarmén? Vem klonades, vad betyder det att klona någon? 

Vad är på riktigt? Hur vet man det? 

Vad är de andra figurerna för något om de inte är människor eller robotar? 

Vad gör storm troopers när de inte krigar? Vad gör de när kriget är slut?

Har de onda några mammor och pappor? 

Vad är en fiende?

...och det fortsätter....