Det som Björklund VERKLIGEN vill ha fatt på

Jag tror att Björklund, liksom många av landets lärare, har missförstått hur man moderniserar lärandet för att anpassa det till dagens samhälle.

När man började prata om att förändra och göra eleven mer delaktig samt få eleven att ta mer ansvar så gjorde man inte om undervisnignen utan lade bara allt "i knät" på eleven. Eleven skulle fortfarande göra samma saker, lösa samma uppgifter som förut men nu utan läraren. Det stoff som många elever sitter med idag är framarbetat utifrån tanken om att det finns EN sanning, ett rätt svar och det var ofta detta som läraren hade tillgång till och eleverna försökte få tillgång till. Ett överförande av "fakta".

Meningen med förädringen av upplägget på undervisningen var ju att stoffet skulle förändras. Att arbeta med aktuella saker, med elevernas tankar och intressen för att få tillgång till elevernas uppmärksamhet och för att då skapa mening i skolarbetet. Lärarnas kompetens kring verktygen (ämnena) skulle sedan hjälpa eleverna att lösa och fundera över problemen som uppstod. Ett nära samarbete mellan lärare och elever och mellan eleverna.

Idag sitter många elever med sina läroböcker och arbetar på i egen takt. Ingen att reflektera med, att arbeta tillsammans med att utbyta tankar med. Dett är inte ok och det är vad jag tror en stor bidragande orsak till att det har gått utför med skolan.

Alltså Björklund, det handlar inte om att gå tillbaka till det gamla för det kan vi inte. Det handlar om att fundera över hur kunskap skapas i dagens samhälle och ge våra barn och ungdomar bästa möjliga förutsättningar.

Läraren- skolans viktigaste resurs?

Jag vill på inget sätt förringa lärarens betydelse för utbildningen (eftersom jag själv är en sådan), men jag kan inte annat än få kalla kårar när jag läser Jan Björklunds debattartikel om att återinföra katederundervisning. Jan Björklund hävdar;

Läraren är skolans viktigaste resurs!

...själv skulle jag snarare säga att;

Eleven är skolans viktigaste resurs!

Vad tycker ni?

Vad är det man ser?

En kollega som arbetar med de allra yngsta kom till mig idag med en bild i kameran.

-Linda! Ser du vad jag ser?

Min kollega hade hängt upp en konstbild i ateljen av Marc Chagall.

Marc Chagall

Nedanför bilden står en pall, en sån liten kökspall från Ikea. På pallen hade barnen arrangerat en burk med fjädrar och en burk med glittrande paljetter som hade samma färjer som fanns i bilden, en gul lök (månen) samt en snäcka som hade samma form som kvinnans händer. Föremålen låg i samma förhållande till varandra som på bilden. Förstår ni hur jag menar? Föremålen var från början lokaliserade på olika ställen i ateljén och barnen hade fört dem samman till pallen under konstbilden.

Tänk vad som kan hända när material är tillgängligt och inspiration finns.
Då visar barnen vad de verkligen ser!

"Men om man gör tjocka ben så kan den stå upp, det kan den!"

Igår gjorde ett av barnen en Stegosaurus i play-doug. Hon tittade i en bok och såg detaljer som hon formade och byggde till en Stegosaurus. Alla 18 ryggplattor var med. På mötet berättade hon ingående hur hon hade gjort. De andra barnen ställde frågor;

L-Varför ligger den ner?

E-Den kan inte stå upp på benen för de är för tunna. Dom är så mjuka så det går inte.

S-Men om man gör tjocka ben så kan den stå upp, det kan den!

Genom barnens tankar hade vi en ny utmaning.
Kan du bygga en dinosaurie i lera som står upp?

Tre barn antog utmaningen och byggde tre olika dinosaurier som alla stod upp. En hade fyra tjocka långa cylinderben. En hade två runda boll-ben. En hade fyra korta ben. Alla kunde stå och barnen diskuterade tillsammans vilka sorters dinosaurier det kunde vara.

Idag har utmaningen fortgått och flera barn har antagit den. Det har blivit långhalsar, T-rexar som står på två ben och alla möjliga dinosaurier.

På eftermiddagen spännde jag upp papper på ritbordet och gjorde klart för ännu en utmaning. Våra barn har arbetat med diosaurierna ett tag nu och blivit skickliga i att måla dem och veta vilken form de olika dinosaurierna har. Vi ahde i arbetslaget pratat om hur vi skulle kunna fördjupa barnens kunskap i att avbilda sina dinsoaurier och vi började fundera på dinosauriernas hud. Hur såg den ut? Barnen har en bok med ett kapitel som heter Såg de verkligen ut så där? Kapitlet blev grunden för att tecka dinosauriehud. Barnen tecknade med frenesi. Hur kunde mönsterna på dinosaurierna se ut? Var de prickiga, randiga, stjärninga?

Fyller på

Ja, jag ligger i stargroparna till förändring just nu och berättar när allt är klart. Under tiden fyller jag på med kloka ord och tankar. Just nu från boken Från kvalitet till meningsskapande av Dahlberg, Moss och Pence.
Två citat, ur boken,som jag tänker kring just nu.

" Pedagogens arbete består till större delen i förmågan att lyssna, att se och lära utav det som barnet säger och gör."

Jag tänker att en sak som jag tar med mig från mina första år ute i verksamheten är att ju tystare jag är, ju mindre jag hör min egen ölst desstå mer kan jag höra barnens. Det är verkligen inte läraren "show" det är vår uppgift att lyfta barnens utforskande.

"Det är viktigt att hålla barnens frågor, hypoteser, teorier- men också deras fantasi levande och att följa och studera hur de söker och skapar mening i tillvaron"

Vuxnas sätt att se på små barns görande har förändrats, eller är på väg att förändras. Vi går ifrån att tro att barn är beroende av vuxna som förebild och att relationen till den vuxne är den som är viktig för barnet till att se att barnet utforskar hela tiden oavsett om en vuxen är med eller inte. Barnet utforskar i relation med sin omgivning, med olika typer av material,  med andra barn och vuxna.

Detta gör såklart att förskolan står inför ett paradigmskifte, en syn på barn som medskapare inte mottagare.

Utforskar nya möjligheter...

...och antar nya utmaningar. Mer om detta snart.

Olika roller inom förskolan

På Förskolan Trollet i Kalmar har man valt att ha olika typer av pedagogroller beroende på intresse och kompetens. Man resonerar så att alla inte kan göra allt och att någon måste ansvara för olika områden. Diskussionen finns ändå alltid kring hur man ska göra eller vad som är gjort men pedagogerna litar till varandras kompetenser och lyfter dem.

Detta är ett nytt sätt att tänka inom förskolan (vad jag vet) och en möjlighet till utveckling av pedagogrollen inom olika kompetenser. I förskolor som är inspirerade av Reggio Emilia har två typer av roller från Italien anammats; Pedagogistan- som har fokus på att driva och utveckla projekt och utvecklingsarbeten tillsammans med pedagorerna och Ateljeristan- som har fokus på estetiska processer. I Kalmar stötte vi på ytterligare en roll; Torg(et)pedagog- inne och ute, då man delar upp förskolan i Hemvister och Stora Torget och Lilla Torget samt Ute Torget.

Jag ser det här som en möjlighet att fokusera på förskolans alla rum och dessutom ha en "spindel i nätet" som samordnar verksamheten där alla hemvister möts.

Det viktiga och svåra i det här är att alla ska känna att de har en plats i verksamheten som de kan utveckla och som de känner sig kreativa i. Det är också en möjlighet att skjuta Jante åt sidan och uppmuntra och ta vara på pedagogernas olika kompetenser.

"Ett hinder för utvecklingen av en reflekterande pedagogiskt praktik, grundad på många olika perspektiv, är den mycket starka inflytandet från det som kallas Jantelagen (Boalt-Boethius, 1994). Enligt Jantelagen hanteras motsättningar ofta så att man söker efter minsta gemensamma nämnare, en respons som försvagar engagemang och talar mot andra perspektiv, andra ansatser och andra röster studeras eller ges framträdande plats i den pedagogiska praktiken. "

Från boken ; Från kvalitet till menigsskapande-postmoderna perspektiv - exemplet förskolan,

Gunilla Dahlberg, Peter Moss, Alan Pence

Kalejdoskop- nätverksträff Göteborg

Igår hade vi nätverksträff med nyblidade Göteborgsnätverket Kalejdoskop på vår förskola.

http://kalejdoskopiskt.blogspot.com/

Det var första gången jag var med och det var mycket spännande att träffa alla eldsjälar som alla är nyfikna på barns lärande och på hur vi tillsammans skapar morgondagens förskola. Kaljedoskåp ingår i Reggio Emilia institutets södra nätverk. Under kvällen berättade jag och pedagogistan om förskolan, lite bakgrund och om arbetet med miljön har växt fram. Nätverksdeltagarna fick sedan titta runt i miljöerna. Efter en stund återsamaldes vi och vi fick höra av två av deltagarna om nätverksträffen i Malmö. De inspirerade oss med berättelser om pedagogisk dokumentation.

Mycket spännande att Göteborg har fått et nätverk! Ser fram emot att dela erfarenheter och tänka tillsammans!

fick en tanke

...om hur jag vill definiera Pedagogistans roll.

Pedagogistan gör för pedagogerna detsamma som pedagogerna gör för barnen.

"Lyssnar till mina tankar, ser min process, utmanar mig vidare, tänker och utforskar tillsammans med mig, tillför verktyg för mig att använda, visar mig hur jag tänkt och vad jag gjort...."

Ett pedagogiskt bollplank dit jag kastar mina tankar och får tillbaka något i en annan riktning som jag kan svänga runt och kasta igen. Där känner jag fullkomlig trygghet att bolla, att undersöka att kasta mig ut!

den kompetenta förskolan

I förskolan är barnet en del av en helhet, en del av ett demokratiskt och inkluderande samhälle. Förskolan är ett samhälle i miniformat, en plats att öva att ta ansvar, att få växa, att ta hänsyn, att vara en del av. Här finns det vuxna som tar ansvar som ger barnen verktyg att arbeta med, att utrycka och undersöka på många olika sätt samt utmanar dem i deras utforskande.

Jag tänker inte på barnet som ett barn som har behov. Jag tror inte på diskuresen där man tror att "få sitta i frökens knä" är den ultimala förskoleupplevelsen. Där pedagogerna blir extra-mammor/pappor och miljön är ett lekrum.

Jag vill se förskolan som ett komplement till hemmet, ett ställe som inte alls liknar hemma. Ett ställe där alla barn får möta nya miljöer och där de tillsammans med andra barn och vuxna kan utforska omvärden. Barnet har rättigheter; att vi lyssnar och ser barnets erfarenheter, nyfikenhet, utforskarlust och utmanar barnet i att tänka och göra.

Förskolan har också ett ansvar att göra barns röster hörda i samhället och göra barnen till en del av samhället. Här når vi ut genom att vara med barnen utanför förskolan (ta del av kulturutbud, undersöka samhällskontruktionen m.m. ), bjuda in samhället till förskolan (t.ex. politiker, olika experter inom olika yrkesgrupper) göra våra projektböcker,  ha  utställningar, utbilda föräldrar och göra dem delaktiga i vad förskolan är idag och vad vi gör.

Vad tror du om framtidens förskola? Hur ser den ut?