En lärare som inspiratör?

"Jag har en lite undran. Jag läste i en av böckerna som jag har till min kurs om bygglek (.... )Där stod det att man inte skulle bygga något åt barnen för då hämmade man dom i sitt byggande. Barnen skulle då inte våga bygga nånting för att dom inte kunde göra lika fint som oss i personalen. Likadant var det med lera och när barnen ritade.... man skulle inte göra ngt åt dom eller rita ngt åt dom för det skulle också ta död på deras skapande.

Vad är din åsikt om detta?"

Det är skillnad på att bygga åt eller bygga med.

Jag tänker på Vygotskijs potentiella utvecklingszon- att barnet har en viss möjlighet att utveckla saker själv men mer genom att någon som har mer erfarenhet, som ett annat barn eller en lärare, arbetar tillsammans med barnet. Jag har själv märkt på våra barn att när vi har varit med och byggt och inspirerat barnen med tankar och förslag så har deras konstuktioner utvecklats. Jag tror inte man kan vänta på att barn ska hitta på allt själv. De har inte samma referenser som vi har. Om vi deltar och uppmuntrar och utmanar kommer deras konstruktion att utvecklas. Utforskandet måste få finnas när man möter nya material men när man som pedagog ser att det "stannar av" så tycker jag att det är vår uppgift att utmana och stimulera vidare (para ihop barn, bygga tillsammans, ge en utmaning, byta eller lägga till material) annars tar vi inte vårt pedagogiska ledarskap på allvar.

När det gäller att rita så utmanar vi barnen med bilder och frågor. Hur ser ett flygplan igentligen ut? Har barnets flygplan de detaljer som finns på bilden, finns det tre dörrar, sex däck på varje landningsställ? Då tror vi att vi utvecklar barnens känsla för detaljer.

Att bygga eller rita för att barnen vill att man ska bygga eller rita något särskilt (t.e.x. Kan du bygga ett hus åt mig? Kan du rita en katt åt mig? ) tror inte jag ger någon särskild utveckling. Då är det bättre att bolla tillbaka , Hur ser ett hus ut? Kan vi använda dessa byggklossar? Vad ska vi göra taket av? eller "fråga Lisa hon vet hur man gör hus, hon kan visa dig och så kan du göra ett själv". Våra barn sitter ofta brevid varandra vid ritbordet och tittar noga på hur kompisen gör och härmar och kopierar.

Att härma är att tillägna sig något. Utifrån härmandet kan man utveckla vidare. Så tror jag.

Möte med lärarstudenter

Två lärarstudenter har varit och intervjuat mig för sina examensarbete under veckorna som gått. Den ena följde på den andra som hade tyckt att det var givande att prata med mig , roligt! Vi har tagit emot lärarstudenter som har gjort VFU i vårt arbetslag sen förskolan byggdes för tre år sen. Vi har haft långvarig kontakt med en och har nu fått en ny. Det är jättespännande och mycket viktigt!

Nu var det två ivriga unga lärarstudenter som jag mötte upp. Jag fick prata om det jag brinner för och fick höra bl.a. hur lite litteratur det finns kring dessa ämnen. Vi måste knyta förskolan till forskningen och fler måste forska kring verksamheten.

Vad viktigt det är att vi möts, aktiva lärare och de som är i utbildning. Dialogen mellan lärarutbildningen och verksamheten måste tätna. Jag ska bara fundera ut hur....

Möte med förskoleklassen

I fredags var jag på möte med pedagogerna från förskoleklasserna som våra barn ska vandra vidare i till hösten. Vi slits mellan två världar som på ytan inte ser ut att ha så mycket gemensamt. I förskolan får vi höra att i förskoleklassen måste barnen lära sig att bli som lärarna i skolan vill ha dem. Pedagogerna i förskoleklassen vill arbetar som vi gör i förskolan men upplever att det inte går. I skolan känner man sig tyngda av all måluppfyllelse. Hur ska barnen få ett livslångt lärande?

Jag har några förslag. För det första att faktiskt se på det vi gör och inte vara rädda för att vi inte gör tillräckligt. Måluppfyllelserna verkar många och tunga men hur har det sett ut, vad har vi gjort förut? Är det inte så att Björklund har skrivit ner det vi alla redan gör?  Han har väl inte hittat på nya grejer som barnen ska lära? Våga vara modiga och se allt det som barnen utvecklar, prövar, utforskar och tar reda på.

Använd miljön som är källa till lärande och låt barnen utmanas i den. Skapa en kreativ miljö med många möjligheter att utforska. Låt en mångfald av material erbjuda barnen att tänka och uttrycka sig på många olika sätt. Som pedagog är det ett måste att veta vad materialet ger och hur det kan interagera med barnet/eleven. Som lärare får man ofta känslan av att man inte räcker till. Låt miljön vara där när du inte kan. Låt miljön skapa förutsättningar för möten mellan barnen och materialet.

Låt barnens intresse styra och lita på innehållet. Vi som vet hur barns ögon glittrar när de prövar sina hypoteser och hittar nya vägar vi vet att lärande sker hela tiden och inte bara vid skolbänken (NEJ Björklund, lärandet börjar INTE i klassrummet utan låååångt tidigare). Vi vet att barnens intresse måste ligga till grund för ett kvalitativt lärande.

Tänk om vi vågar! Tänk om vi faktiskt ser vad vi kan! Tänk OM!

Kreativt pussel!

så sant, så sant...

Egoboost

" Å Linda! jag skulle vilja ha dig hemma hos mig hela dagen varje dag! "
A 5år

Att fokusera är att välja bort

Jag förändrar ständigt mina begrepp och mina tankar kring det jag gör. Jag har alltid samma grund- läroplanen och det komptentena barnet med alla sina 100 språk, men därifrån letar jag möjligheter att utveckla det pedagogiska innehållet. Jag vrider och vänder på begreppen tillsammans med mina kollegor och med våra pedagogistor. När vi funderar kring projekt och processer har det blivit många olika begrepp som vi provar. Vi pratar om att tratta ner, fokuser, urskilja och nu senast om att zooma in. Det senaste begreppet fick vi som tanke från våra pedagogistor som hela tiden försöker utmana våra bilder. Vi har pratat om att alla barnens tankar liksom åker ner i en tratt och på så sätt "föser " man ihop till något gemensamt, nu pratar vi istället om att zooma in, då finns allt det andra fortfarande kvar på samma "bild" men vi tittar åt et visst håll just då. Vi har inte lämnat helheten. Viktigt är också att komma ihåg vad man valde bort eftersom det härifrån kan komma spår som utvecklar projekten.

Att arbeta i projekt-process är att välja bort. Något som vi brottas med varje dag. Rättvisetänket måste strycka på foten för alla är barn är inte inne i samma processer samtisdigt. Detta är för mig att verkligen vara rättvis, att ge barn olika beroende på vad de behöver. Vad innebär det att följa barnen? Vad har du som pedagog för roll. Hur man än vänder och vrider det så handlar det om att välja ett pedagogiskt innehåll som kommer från barnens intresse, inte att bara stå brevid och låta barnet vara som ett rö för vinden. Nej det gäller att axla sitt pedagogiska ledarskap och våga gå på djupet med barnens tankar och funderingar.

Jul jul stråååålande...julpyssel?!

Jag ÄLSKAR julen. Ja jag gör det, jag är grymt traditionsbunden och det ska vara precis som det alltid har varit. Juldekorationerna åker upp till första advent här hemma hos mig och sen blir det julmusik, glögg och pepparkakor hela december.

På jobbet har jag en tudelad inställning. På vår förskola kan vi ha en dag där vi bakar pepparkakor (på golvet som Pippi gjorde såklart) med barnen och en dag då vi klär julgranen har jullunch och dansar kring granen en sväng. Vi har också lucia med banren, sjunger julsånger och har luciatåg med de äldsta. Det är val vi gjort och en del av vårt arv. Samtidigt som jag tycker det är viktigt (och det är vårt uppdrag) att föra vidare tradtioner och seder i vår kultur så ser jag också en krock i vissa moment med det sätt vi tänker om barnen och deras förmågor. 

Vi tar det traditionella julpysslet, en alltid lika het potatis. Jag lägger ingen tid på julpyssel.Vi har funderat en hel del kring julpysslet. Jag tycker inte att det finns något värde i att sitta och göra 28 styckent likadana flörtkuletomtar/snögubbar. Då hamnar vi i mallskapande, "min är finare än din", rätt och fel....Vi vill ju uppmuntra att varje barn har sitt sätt att lösa och fundera i sitt skapande, det finns inget rätt och fel, vem vet hur en tomte ser ut i ditt huvud?  Våra barn har ju alltid tillgång till mycket olika material att klippa,klistra, bygga , skapa med så för dem är det en konstlad situation om "fröken" plockar fram en tomte som alla ska göra likadana. Till påsk för ett par år sen så plockade vi fram fjädrar, flörtkulor, silkespapper, äggkartoner ögon m.m. och lät barnen skapa sitt eget påskpynt. Det blev allt från påskkycklingar till påskbåtar. Vi kan prata med barnen om tomtar och läsa och lyssna på sagor, tända ljus och räkna ner till advent. Vi försöker ha julen i ett samanhang och prata om vad det innebär. Utifrån detta får barnen tillgång till skapande material och får använda sina tankar som grund i kommunicerandet.

Så tänker jag, hur tänker du?

Jul

Vi vill ställa frågor på nya sätt!

Blev så inspirerade när Per Bernemyr och Maria Hedefors hade föreläsning på studiedagen. De pratade om den moderna förskolan, vad för kompetenser barnen behöver och hur vår roll som pedagoger ser ut.
De gav oss ett sätt att ställa frågor som vi vill prova och se hur våra barn funderar kring dem.

Kan du FRÅGAN med hjälp av MATERIALET.

Kan du FÖRKLARA HUR ETT SKELETT FUNGERAR med hjälp av MATERIALET I BYGGEN?

Kan ni RITA OCH BERÄTTA HUR EN TYRANNOSAURUR REX FÅNGAR SITT BYTE?

Kan du VISA HUR DINOSAURIERNAS MAT SÅG UT med hjälp av LERAN?

Att ställa frågor där man ber om en förklaring och ger barnen utmaningar att synliggöra förklaringen med hjälp av ett visst material. Spännande och viktigt!

"Jag vill inte va me!"

Några frågor : har ni barn som inte riktigt hänger med projektet? Om det varför? Och ännu viktigare, hur viktigt är det för projektets gång att så många barn så möjligt deltar i det? Vad gör de barnen som är inte med?

Alla barn deltar i projektet på olika sätt. Vissa tar mycket plats och är ledande/drivande, ställer mycket frågor och har mycket funderingar. Andra lyssnar och tittar, är med fast brevid. Vissa barn gillar vissa delar av projektet där de deltar med stor energi men vill inte alls vara med i andra delar. Vi är noga med att fundera runt varför barnen tar de roller de tar i projektet och fösöker utmana dem som vi ser har stigit åt sidan. Vad behöver de för utmaningar, vari ligger deras specialkompetenser? Precis som när vuxna driver projekt så är det nödvändigt med olika roller. Vi har ingen lista där vi prickar av vilka barn som gjort vad. Det är inte så det fungerar. Alla bidrar på olika sätt.

Vi projektet lever hela tiden. Nya frågor som gammla frågor ställs och diksuteras varje dag och det kan vara när vi äter, när vi bygger i storbyggen, när vi gör en cirkus på mattan och dinosauierna plötsligt kommer på barnens initiativ. Dinosaurierna och deras värld finns med hela tiden. Vi utmanar och ställer frågor tillsammans med barnen och driver på så sätt projektet vidare.