29 mars 2014

Intervjuserie #SETT2014 Tobias Gyllensävärd

Näst på tur i intervjuserien inför #SETT2014 är Tobias Gyllensvärd. Tobias föreläste förra året också men p.g.a. det höga trycket och att jag suttit ”fast” i M5 hela dagen och inte ätit lunch så hörde jag inte honom då. Därför ska det bli extra intressant att ta del av hans tankar i år. Tobias är utbildad lärare inom medier, kommunikation och lärande. Han arbetar som IKT- och utvecklingsledare i Nacka och fokuserar på integrera modern teknik i verksamheten på ett kreativt och innovativt sätt. Nu ska vi höra vad Tobias tänker om sin medverkan under SETT 2014. 


Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?
Jag känner mig laddad! Jag har varit föräldraledig under hösten och började arbeta igen i februari- startat lite nya projekt som jag hoppas kunna dela med mig av. Det var ett väldigt stort tryck förra året och många fick ej plats, i år har vi större sal så vi har större möjlighet att nå ut till alla intresserade.

Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?
För pedagogerna har det varit en stor vinning tidsmässigt, då de kan dokumentera en läroprocess på en gång när den händer och reflektera tillsammans med barnen.
Tack vara iPadens enkelhet har även de ”teknikrädda” pedagogerna kunnat anamma detta verktyg. För barnen handlar det om att kunna inspirera och berika lärandet med hjälpa av tekniken och ge dem verktyg att kunna förstå den värld vi lever i.

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg sen förra året?
Det är nog fortfarande att få alla att förstå vikten av att ha en pedagogisk plan för alla aktiviteter som sker med iPads. Vad ska ni göra? Varför? Hur kopplas det till lpfö/98?


Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din/er föreläsning?
Jag hoppas de får inspiration kring hur man kan använda tekniken kreativt i verksamheten, att man inte bara behöver jaga efter nya appar utan använda iPaden till ett pedagogiskt verktyg.

Vad vill du hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?
Jag planerar att gå på några föreläsningar, samt hinna prata med andra likasinnade pedagoger.

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?
Hitta något som intresserar dig, börja fördjupa dig i detta och tänkt till hur du skulle kunna göra en pedagogisk aktivitet av detta. Om du brinner för något smittar det av sig på barnen.
Inspirerande pedagog är lika med intresserade barn. Men en viktig sak man inte får glömma är att samlära, pedagoger och barn lär tillsammans.

Vi tackar Tobias för hans medverkan och ser fram emot att höra honom under Settdagarna. 


26 mars 2014

Riktlinjer för projektarbete och dokumentation från Emilia Romagna


"När man väljer riktning måste man göra det fullt ut. Man måste vara ärlig i sitt uttryck" C. Fabbi 

Måndag och tisdag 24 och 25 mars hade Högskolan för musik och konst i Göteborg celebert besök av Cristian Fabbi. Han föreläste under två dagar om Demokratiska förhållningssätt inom förskola. Vi fick ta del av projektarbeten och projektprocesser från förskolor i Bassa Reggiana samt se det nya dokumentet Riktlinjer för projektarbete och dokumentation som tagits fram. Det var ett par intensiva dagar (fast jag var bara med på tisdagen) och fullastade med tankar och reflektioner gick vi hem på tisdag eftermiddag.

Cristian Fabbi är förskolechef för Bassa Reggiana en del av provinsen Reggio Emilia. Han är också ansvarig ledare för alla Pedagogistor i hela område Emilia Romagna (sex provinser där Reggio Emilia är en). Crisitian har suttit med i en grupp som under de senaste åren arbetat fram riktlinjer för projektarbeten och utvärdering för alla förskolor i hela Emilia Romagna. De har inte någon läroplan så som den ser ut i Sverige utan har på egen hand arbetat fram detta material som ska kunna ge förskolorna en möjlighet att hitta sina utvecklingsområden och hitta områden att skapa kvalitet inom. Materialet används i alla sex provinser.

Hela planen är uppbyggt på ett system där man gör större utvärderingar vart tredje eller fjärde år. Då gör alla förskolor självvärderingar utifrån samma frågeställningar. Först beskriver man sitt sammanhang, sin kontext. Var befinner vi oss? Sedan måste man också uttala sina teorier och sin filosofi, sina ställningstagande helt enkelt (?!) på förskolan. Cristian tryckte verkligen på detta, att man behöver säga något om sin verksamhet, uttala det man vill och önskar med den. Oavsett på vilket sätt man arbetar, inget behöver vara bättre än det andra, men alla måste tänka på hur, vad och varför de gör som de gör. Ta ställning. Det är viktigt att säga samma sak i teori och praktik, det är ditåt vi strävar.
"Er tanke med verksamheten behöver stämma överens med er utvärdering." C. Fabbi


Utifrån dessa ställningstaganden ska man sedan titta på olika områden inom verksamheten. Här finns det sedan en del med underkategorier och sedan ett antal frågor till varje del. Dessa frågor ska hjälpa varje förskola att dela upp de olika delar som man behöver titta på i sin verksamhet. 


Organsiationen av förskolan; Rum (space) , Tid (time), Relationer (relations), Lärprojekt (educational project)

Delaktighetsprojekt; föräldrar (parents), medborgare (citizens), institutioner (institutions), områdets (bildnings/kultur) utbud (territory project)

Arbetsgruppen (kollegiet); samarbete, socialt klimat, ledning (pedagogistan), fortbildning

Under var och en av dessa undergrupper finns ord som beskriver vad man ska titta på. Exempel under kategorin Rum (spaces) är; Tillgänglighet, Föränderlighet, Olikheter/Variation i material och Identitet/Läsbarhet och under dessa finns generativa frågor att svara på. 

Självvärderingarna görs först av alla enskilda lärare sen av gruppen och sedan av Pedagogistan. Pedagogistans svar representerar verksamheten. Utifrån kommer sedan två andra pedagogistor och tittar på svaren från självutvärderingen och söker om de kan se samma sak i verksamheten. Under två dagar är de ute och observerar. Pedagogistorna som gör den externa utvärderingen arbetar i par för att man också här har en tanke om att kollektivet är viktigt för att få dialog och diskussion kring det man ser. Pedagogistorna gör också intervjuer med all personal på förskolan för att skaffa sig en såpass bred bild som möjligt. Efter den externa utvärderingen förs en diskussion om vad som behövs utvecklas och hur det ska se ut. 



Hela tanken med utvärderingen är att just att hitta områden att utveckla i verksamheten och att tillsammans i hela området ta ansvar för alla förskolors utveckling. Utvärderingen är, som det står på bilden nedan, inte någon checklista på vad som ska finnas utan en jämförelse i vad man säger sig göra på förskolan och vad man faktiskt gör. För att knyta ihop området så använder man sig av varandra i utvärderingen så att alla pedagogistor har förskolor som de gör externa utvärderingar på och helst så långt ifrån sin egna som möjligt. 


Något som slog mig så hårt när Cristian berättade om deras sätt att utvärdera verksamheten var när han sa;

" Det är inte rättvist att utvärdera barnens processer (individuellt) för de är alltid i relation till varandra. "

I Sverige ska vi inte utvärdera barnen men vi gör det ändå. Vi bedömer vad barnen har gjort eller inte gjort utifrån de strävansmål vi har unde lärande och utveckling och även om vi sedan (förhoppningsvis) inte försöker förändra barnen så förändrar vi verksamheten runt dem. I  "kopplar man bort barnen" som individer och tittar på vad förskolan erbjuder och vad de vuxna gör och hur det fungerar. 

Det som jag också fann mycket intressant var hur man utvärderade de vuxnas arbete. Man tittar på hur de vuxna arbetar tillsammans, hur de arbetar med projektet, hur projektet står sig i relation till samhället. Att faktiskt våga gå in på det sätt man driver sitt arbete och fundera kring vad man gör och inte gör måste vara oerhört utvecklande och dessutom ge positiva effekter på vidare arbete när man någonstans hittar sätt som gör processen tydlig.

Vi hoppas alla att detta material kommer översättas till svenska eftersom det säkerligen hade varit ett utmärkt komplement till de olika sätt vi utvärderar i svenska förskolor. Läroplanens revidering har gett oss större separation i barnens lärprocesser och ger en effekt av att många förskolor har känt sig tvungna att gå tillbaka till att checka av, mäta och kontrollera i sitt systematiska kvalitetsarbete. Genom att byta fokus mot kollektiva processer och förskolans roll att erbjuda barnen möjligheter tror jag vi når helt andra processer och en helt annan kvalitet. 

Digitala småbarn- hur den digitala tekniken får plats i miljön

Den 11 mars var vi ett stort och förväntansfullt gäng som lyssnade till Digitalistan Markus Bergenord från Katarina Västra i Stockholm. Vi var på Högskolan för Scen och musik i Göteborg och föreläsningen arrangerades av Reggio Emiliainstitutet. Egentligen skulle Markus kollega Atelieristan Maria Fabien också ha med verkat men hon var tyvärr sjuk. Markus lyckades ändå knyta ihop deras gemensamma erfarenheter och skapa en tråd för oss deltagare där en helhet i hur synen på pedagogiken i tekniken tydligt framträdde. 

Markus startade med att ge oss en inblick i och perspektiv på hur fort och kraftigt tekniken har växt i vårt samhälle. Han ville också att vi själva skulle fundera på hur vi förhåller oss till detta, vad vi har varit med om och inte. Detta ger oss självklart förutsättningar på hur vi förhåller oss till tekniken. Hur är vi som människor? Har vi en tendens att skjuta ifrån oss det vi inte känner till eller är vi nyfikna på en gång? Olika personer behöver olika strategier och vara medvetna om att det är så. Att ignorera de framsteg inom digital teknik som gjorts och hur vårt samhälle idag till mycket stor del vilar på dessa är omöjligt. Vårt uppdrag är också mycket tydligt i att vi ska erbjuda barnen teknik i deras utforskande, både som källa till nya upptäckter och som verktyg för framtida bruk. 


Stämmer det? Markus gav oss saker att tänka på...

Vi kom också in på tekniska lösningar och insåg snart att Markus förskola hade en fördel att kunna arbeta trådlöst, något som inte är lika självklart med de stora kommunala nät som vi ofta är bundna till. Markus berättade också att man håller på att titta på lösningar i hur de kommunala näten inte ska behöva bli överbelastade av alla signaler från apparatur som delar strömmar och skapar trådlösa förbindelser. Det är på gång tydligen och vi kan vi bara hoppas att det händer snart. 

Efter detta berättade Markus om hur de presenterar och arbetar med tekniken i miljöerna. Det som var min största insikt var att de inte skiljer på den analoga miljön och (i det här fallet) Ipaden. Jag upplever att många lärare ser Lärplattan som en isolerad del och sällan kombinerar den med något annat som ska lyfta fram olikheterna i materialen. Det man pratar om är oftast vilka appar som ska finnas i plattan, inte hur man placerar den eller vad man kombinerar den med. Det lärarna på Katarina Västra så tydligt gjorde var att koppla ihop det analoga med det digitala. Plattan hade en plats i miljön och det som erbjöds där ”dukades” som allt annat material, dvs man hade en tanke med varför man erbjöd just det programmet i kombination med annat material just då. Konkreata exempel på detta är te.x. att man komibnerar ett ritprogram som man projicerar med papper på golv och vägg och vanliga kritor. Eller klaviatur på garageband med ett klaviatur på golvet byggt så barne  kan gå på det och skapa ljud. Hela tiden, en koppling mellan materialen för att utforska skillnader. Vi fick också se exempel där man projicerat dans som barnen fick ta del av. 

Aspekter på miljö från Katarina Västra


Det som också har spridit sig mycket och som flera förskolor har börjat arbeta med mer och mer är projicering. Att projicera har gjort att sammanhanget runt datorn eller plattan blir större och att det också vidgar sinnesupplevelsen. Flera barn kan delta/inspireras/hitta vägar att utforska med hjälp av projiceringen. Det möjliggör också för större interaktion med resten av den fysiska miljön. Detta visade Markus exempel på i hur de byggt/hängt upp föremål att projicera på. Detta är också exempel som jag sett från Remida i Reggio Emilia och andra förskolor runt om i Sverige. Något som verkligen växer och det kittlar min tanke i hur de pedagogiska miljöerna kan utvecklas och förändras med hjälp av detta. Hur kommer framtidens lärmiljöer se ut och hur kan man tänka när man bygger förskolor om man tar med projicering som en möjlighet? 


Bild Linda Wendel, Katarina Västra
Det jag har upplevt mycket tillsammans med mina kollegor är rädslan av att plattan kan bli vad som helst i barnens händer. Det är ju både fascinerande och läskigt. Vi vuxna har ju ansvar för att det barnen hantera är säkert för dem. Som min kollegoa sa - När man ger barnen en bok och de sitter ensamma med den så kan den inte ”bli” något annat. Den är vad den är, en bok. Med plattan är det annorlunda. Den kan bli andra saker. Här finns det förstås enkla sätt att förhindra detta genom att låsa den i appen som man erbjuder men jag tänker att om vi också börjar fundera på varför vi erbjuder just den appen och i vilket sammanhang så får vi också en annan relation till plattan. 

Föreläsningen gav perspektiv på hur, vad och varför när det gäller digitala verktyg. Markus gav konkreta exempel på hur barnen arbetat med musikprogram, film, minecraft m.m. och vi fick ta del av vad som hände med barnen i dessa arbeten. Vi tackar Markus och hans kollegor på Katarina Västra för att de delar arbetet tillsammans med barnen med oss. Vi delar vidare våra reflektioner utifrån deras och tillsammans utvecklar vi de digitala miljöerna och erbjuder våra barn nya möjligheter. 

20 mars 2014

Intervjuserie #SETT2014 Ulla-Karin Lundgren-Öhman

Näst på tur i intervjuserien inför SETT 2014 är Ulla-Karin Lundgren-Öhman är förskollärare och IKT/mediepedagog vid CMiT i Piteå där hon ansvarar för förskolornas arbete med IKT och media samt fortbildning. Hon är också projektledare för förskoleprojektet LekMiT. Ulla-Karin föreläste på SETT förra året och jag förundrades över det arbete hon fått möjlighet att utveckla med fortbildning och nätverkande för pedagoger kring digitala verktyg. Här har kommunerna  mycket att lära i sina IT-satsningar. Det blir inget av det om man inte också satsar på fortbildning och gemensamt nätverkande. Jag ser fram emot att höra hur Ulla-Karin och hennes kollegor har fortsatt driva utvecklingsarbetet med digitalaverktyg i Piteå och vad för utmaningar hon har haft under året.
Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?
Det känns bra att få medverka i SETT. SETT har dels intressanta föreläsare i programmet som jag själv ska försöka hinna ta del av, dels är det ett utmärkt sätt att bygga nätverk, utbyta tankar och idéer, få inspiration m.m.



Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?
Att barn och pedagoger får ett till uttryckssätt, språk i sin verktygslåda. Att tex jobba med digitala verktyg för att utveckla berättande är att jobba med barn/elevdemokrati och barn/elevinflytande. De får verktyg för att kunna göra sina röster hörda och synliggöra vad som fångar dem. Därmed jobbar man med yttrandefrihetsträning och med artikel 13 i FN’s barnkonvention. Med digitala verktyg och berättandet som verktyg kan barnen/eleverna få makt att förmedla sina intryck och uttryck. Vilket jag tycker är viktigt!

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg sen förra året?Jag jobbar mycket i Träningsskolan detta år då hela skolan är med i projektet LekMiT som jag är projektledare för. Jag har själv ingen erfarenhet av elever i Träningskolan, men det är oerhört spännande, intressant och utmanade att jobba med digitala verktyg med dem. Har fått många aha-upplevelser och har upptäckt att en del av eleverna kan så mycket mer än vad jag tillsynes först trodde, vilket de har kunnat visa när vi t ex jobbar i någon app i lärplattan.

Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din föreläsning?
Inspiration och en vetskap om att de törs och kan starta gemensamma läroprocesser tillsammans med barnen där digitala verktyg ingår. Även att det inte handlar om vad man t ex kan göra med en lärplatta, utan att istället utgå från läroplanen och vad är det vi vill göra och sedan tänka in, jaha då kan vi använda lärplattan som ett verktyg!

Vad vill du hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?Lite av varje, intressanta pedagogiska diskussioner, nätverkande, bra föreläsningar, inspiration i form av gå-igång-känsla. Att få slå ett slag för digitala verktyg i förskolan, dels genom min föreläsning och så den kommande boken om digitala verktyg i förskolan.

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?
Våga börja göra! Förankra i läroplanen! Ha kul! Dokumentera och reflektera tillsammans med barn och pedagoger!
Vi tackar Ulla-Karin för hennes medverkan och ser fram emot hennes föreläsning på SETT 2014!

Barn, Bloom och genomskinligt tyg




I vårt utforskande av olika kreativa appar så har Bloom varit en app som lockat barnen. Här i projektion och i samspel med genomskinligt tyg i olika färger. Barnen fångar färgerna/bubblorna på tyget när de kastar det i ljuset från projektorn. Bubblorna lever på tyget och barnen böljar bilden med hjälp av tyget när det flyger. Stor förtjusning, skratt och förundran.Tre stycken barn är med. Två av dem kastar tyg och den tredje styr bubblorna och färgen. De turas om och provar olika.

15 mars 2014

Intervjuserie #SETT 2014 Markus Bergenord

Näst på tur är Markus Bergenord som är Sveriges (vad han vet) enda digitalista. Ett uppdrag som har inte själv riktigt vet arbetsbeskrivningen på utan bygger och förändrar tillsammans med sina kollegor och barnen i verksamheten. I grunden handlar det om att utveckla digitala miljöer i förskolan med betoning på relationer digitala verktyg, miljö och människor. Markus arbetar på Katarina Västra i Stockholm och föreläser runt om i Sverige om hur digitala verktyg kan ställa nya frågor i barnens utforskande och hur pedagoger kan arbeta med detta utforskande tillsammans med barnen. I tisdags föreläste han i Göteborg i Reggio Emilia-institutets regi. Mina tankar om detta kommar snart! Men först Markus tankar om SETT 2014.


Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?
Ser fram emot det väldigt mycket, förra året så hann jag inte stanna kvar och lyssna på någon annan föreläsning vilket jag verkligen tänker göra i år. Det är så många man följer på twitter som man vill höra mer av. Men det är inte så mycket om min medverkan som föreläsare utan mer om min medverkan som deltagare. Som föreläsare hoppas jag på många samtal och diskussioner med andra på SETT, sedan så förändrar jag lite innehåll i min föreläsning fram och tillbaka. Ser fram emot att bestämma mig.

Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?
Barnens experimenterande och samarbete med olika former av teknik är mycket spännande. Kopplingen mellan det digitala och hur det kan samverka med miljön på förskolan. 

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg sen förra året?
Att fortsätta koppla det till miljön, få tekniken att bli en naturlig del i verksamheten. 

Bild Linda Wendel, Katarina Västra

Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din föreläsning?
Att teknik inte är så farligt, det finns inga rätt och fel. Våga pröva!

Vad vill du hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?
Det sker så mycket fantastiska saker runt om i landet och jag vet inte riktigt vad jag kommer att fastna för, bara det att så många inom förskolan börjar visa exempel och lyfta varandra är otroligt roligt. Skulle vara roligt att hitta vägar för ett utvecklat samarbete mellan skola och förskola där jag ser det digitala som en möjlig ingång.

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?
Att teknik inte är så farligt, det finns inga rätt och fel. Våga pröva!

Vi tackar Markus för hans medverkan och ser fram emot att lyssna på honom under SETT 2014. 

5 mars 2014

Erika Kyrk Seger på #SETT 2014

Först ut i intervjuserien inför #SETT2014 är Erika Kyrk Seger. Hon arbetar som pedagog på Hakefjordsgatans förskola i Göteborg. Förra året föreläste hon om hur hon, barnen och kollegorna utforskat lärplattan tillsammans. Hon beskrev de tankar och känslor som fanns hos pedagogerna, hur de på olika sätt närmade sig lärplattan på egen hand och tillsammans med barnen. De tvivel som fanns, den upptäckarglädje de fann. Genom konkreta exempel direkt från verksamheten bjöd Erika in oss i Hakefjordsgatans resa mot ett digitalt lärande. I år kommer Erik tillbaka till SETT och berättar fortsättningen på historien. Var står de idag? Hur tänker och känner de inför sin resa och vad har de kvar att utveckla? Jag skickade en mailintervju till Erika för att ta reda på vad hon har förväntningar på SETT 2014 både som föreläsare och som besökare. 

Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?
Det ska bli superkul och jag väntar med spänning på vad SETT 2014 har arrangerat för förskolan. Förra året var det ett rejält tryck på föreläsningarna så jag hoppas att de utökat antalet föreläsningar och personer som får berätta om hur förskolan och barnen tar plats i i den digitala världen. Jag minns förra året och hur mycket glädje och inspiration jag fick med mig tillbaka till verksamheten som jag senare kunde använda för att fördjupa vår reflektion kring IKT. 

Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?
Barnens självständighet och nyfikenhet! Jag tycker det är häftigt att tekniken är en naturlig del av verksamheten för barnen. De är välbekanta med framförallt lärplatta och det har bland annat påverkat deras läs och skrivprocess, förhandlingar, argumentationer och förverkligande av deras tankar. Vi har också märkt att barnen ser nätet som en informationsbas. I vårt projekt till exempel använder sig barnen av youtube för att få reda på mer information om det de undersöker. Sen kan jag även se att den pedagogiska dokumentation har fördjupats och blivit jämnare på förskolan än tidigare, som jag tror mycket beror på att den ökade tillgängligheten till teknik har påverkat. Det är inte samma rädsla för teknik som jag upplevde det fanns tidigare. Jag upplever att ledning på förskolan ser hur tekniken påverkar verksamheten vilket gjort att det har satsats på mer digitala verktyg på vår förskola. 

Bild från bygge av Skylanderbana på Hakefjorsgatans förskola

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg sen förra året?
Jag känner mig fortfarande otillräcklig ibland och önskar jag kunde ge barnen mer möjligheter när de vill fördjupa sig. Jag är tacksam för att jag har ett arbetslag som är nyfikna och intresserade av att lära sig mer om teknik även om vi fortfarande letar efter hur vi ska förhålla oss - men det gör vi iofs med allt - hela tiden (skrattar). Jag upplever också att tiden att hålla sig ajour med appar och teknik ibland inte riktigt finns vilket blir att vi ibland bara skrapar på ytan när vi snarare vill fördjupa oss. Vi behöver prioritera tekniska reflektioner mera.  

Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din föreläsning?
Jag berättar om mina tankar och saker som har påverkat dem, alltså saker som händer i vår verksamhet och i de reflektioner jag har med kollegor, barn och andra. Det går inte att kopiera det utan det jag snarare hoppas på är att man tar med sig det man just nu behöver, och det andra stoppar man i sin ryggsäck för att plocka fram när det är dags. Så det jag vill att mina åhörare ska få med sig är nyfikenhet, inspiration och mod att testa. 

Vad vill du själv hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?
Mer appar och sätt att tänka men också att få höra andra berätta om sin digitala verksamhet och erfarenheter, framförallt inom förskolan. Jag har funderat en del på hur man skapar organisation och implementering av digitala verktyg så det hoppas jag också få mer input om.  

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara? 
Börja i det lilla och bygg därifrån. Ödmjukhet, för att alla processer är olika och saker måste få ta olika tid. Viktigast är att man vill framåt och är öppen för att reflektera över processen. 

Vi tackar Erika och ser fram emot att lyssna på henne på SETT2014. 

3 mars 2014

Intervjuserie inför #SETT2014

Ja nu är det snart dags för SETT 2014. Det ska bli ruskigt spännande i år! Särskilt spännande för att utbudet för förskolan har växt till de proportioner som det borde ha haft förra året. Större föreläsningssal, mer föreläsare och några i mitt tycke tyngre namn.

Jag kommer under våren lägga upp intervjuer som jag gjort och kommer att göra med några av föreläsarna. Detta för att ni ska få en större inblick i deras tankar och blir inspirerade att delta i deras föreläsningar och på SETT 2014. Först ut blir Erika Kyrk Seger som förra året gjorde en omtyckt föreläsning om hennes förskola Hakefjordsgatan i Göteborg och deras resa med barnen, varandra och lärplattorna. I år ska vi få följa med på fortsättningen. Hur gick det sen?

Snart publicerar jag intervjun med Erika! Håll utkik!


Hurra för lärarstudenter!

Jajamen. Nu är hon tillbaka! Min lärarstudent som ska göra sina fyra sista veckor av VFU under sin förskollärarutbildning. Hon är lite nervös inför den sida upp och sida ner långa lista med kunskapskrav och många långa fina ord (som vi ibland får tolka tillsammans för att förstå) som hon ska leva upp till denna sista praktik. Jag är inte orolig.

Det var ett tag sen hon var ute nu. Förra terminen, fem veckor. I oktober och november har jag för mig att det var. En fantastisk period där vi arbetade sida vid sida och där jag plötsligt hade någon som ständigt gick bredvid mig, reflekterade med mig, kunde ställa en massa frågor, gå in med sin kunskap från universitet och såklart söka stöd och hjälp när det behövdes. En reflekterande människa som sög i sig som en svamp, antog utmaningar och stoppade sin nyfikna näsa i allt som kunde tänkas. Vilken reflektion det blir i arbetslaget och vilken kick för oss alla! Förutom detta var hon såklart en mycket fin resurs med barnen. En lyssnande och omtänksam pedagog som var lyhörd för barnens tankar och önskningar.



Gissa om vi var glada när hon kom tillbaka förra fredagen. Sen var ju problemet att jag blev sjuk en hel vecka då. Ledsam för mig men mina fina kollegor tog henne under vingarna och gjorde allt som jag skulle gjort. Lite avis nästan. Nu är vi alla fall tillsammans igen och idag tittade vi på hennes självvärdering. Svår sak, att göra en självvärdering. Hur ofta gör ni det gott folk? Hon gjorde självvärderingen utifrån de mål som skulle fokuseras särskilt i denna sista VFU-kurs. Här är de om du är intresserad.

Redogöra för hur vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ligger till grund för yrkesutövningen.


Visa sådana förskoledidaktiska och ämnesdidaktiska kunskaper som krävs för yrkesutövningen 



Visa kännedom om relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkesutövningen



Visa sådan kunskap om barns utveckling, lärande, behov och förutsättningar som krävs för yrkesutövningen



Visa kunskap om och förståelse för sociala relationer, konflikthantering och ledarskap



Visa fördjupad förmåga att möta barnens behov av omsorg och att skapa förutsättningar, inbegripet genom lek och skapande verksamhet, för alla barn att lära och utvecklas



Visa förmåga att kritiskt och självständigt tillvarata, systematisera och reflektera över egna och andras erfarenheter samt relevanta forskningsresultat för att därigenom bidra till utvecklingen av yrkesverksamheten och kunskapsutvecklingen inom yrkesområdet



Visa förmåga att ta tillvara barns kunskaper och erfarenheter för att stimulera varje barns lärande och utveckling



Visa förmåga att självständigt och tillsammans med andra i den dagliga pedagogiska verksamheten planera, genomföra, utvärdera och utveckla undervisning och den pedagogiska verksamheten i övrigt i syfte att på bästa sätt stimulera varje barns lärande och utveckling


Visa förmåga att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn



Visa förmåga att beakta, kommunicera och förankra ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten



Visa kommunikativ förmåga i lyssnande, talande och skrivande till stöd för den pedagogiska verksamheten



Visa förmåga att i den pedagogiska verksamheten tillägna sig färdigheter som är värdefulla för yrkesutövningen 



Utifrån uppdraget visa självkännedom och empatisk förmåga



Visa förmåga till ett professionellt förhållningssätt gentemot barn och deras vårdnadshavare 



Lite att bita i där men det klarar vi tillsammans. Ofta handlar det om att får konkreta exempel på vad det kan innebära, hur det kan se ut. Det gick vi igenom idag. Efter det tror jag det lättade lite för henne. 



Jag ser fram emot denna sista VFU-period. Det ska bli spännande att följa utvecklingen och att se henne växa. Tjoho!

Tillbaka på banan- att åter-etablera kontakten med förskolan


Efter en vecka, ja ni läste rätt, en heeeeel vecka i sängen/på soffan, har jag nu äntligen kommit tillbaka till jobbet. Efter lite kramkalas med både vuxna och barn så kände jag mig sedan minst sagt förvirrad och gjorde, som jag alltid gör när jag kommer tillbaka, jag sorterade och plockade i miljöerna. Jag funderade lite på varför jag gör så och jag kom fram till att jag nog behöver "koppla ihop mig" rent fysiskt med materialet för att komma ihåg vad jag pysslar med. Barnen var idag helt uppslukade av varandra och leken så de liksom "försvann"i miljöerna vi pedagoger, som inte varit full grupp på en vecka, kunde fokusera på att komma på banana igen. Vi pratade lite om barnens måndagskänsla, den där uppsluppna, högljudda, uppslukade, ivriga känslan som verkar bo i barnen när de kommer på måndag morgon och de liksom kastar sig in i lekar tillsammans för att komma ihåg  sina relationer till både varandra, miljön och oss. Känner ni igen den? 

Vår måndagsreflektion i storarbetslaget handlade idag tills att börja med om arbetsmiljöfrågor. Eftersom vi ingår i ett pilotprojekt i vårt område med fokus på återhämtning under arbetstid, fokus på "rätt" saker och sortering i vårt uppdrag fick vi idag besök av en person från personalkontoret som vill ta reda på hur vi ser på vår arbetsmiljö. Det var intressant och får en verkligen att tänka efter. Jag tänker lite på det som min fsk-chef sa till oss samordnare när vi före jul var lite less på att tiden aldrig tycks räcka till; Hur vill ni ha det? Utgå från det! Ingeting är omöjligt. Jag har aldrig förr haft en fsk-chef som sagt så till mig. Lite så var tanken med tänket kring arbetsmiljö också. Vad gör vi idag som vi inte vill göra? Sluta gör det och få upp problemet på bordet. Jag tror vi borde tänkte så lite mer överlag. 

Vi börjar få upp en väldigt bra pedagogisk organisation på vår enhet. Våra reflektioner, både personliga och arbetslaget är väldigt värdefulla för alla och behandlas också så. Vi får så gott som alltid ut dem även om de vid "kris" kan flyttas i veckan eller liknande. Här har vi tillsammans gjort en prioritering och alla hjälps åt att hålla den. Jag tänker att det är för att alla på vår förskola förstår varför reflektionen finns. Det låter kanske löjligt men verkligen förstår att verksamhetens kvalitet beror på den. Då fokuserar man också på att ta hand om den tiden, vårda den. Jag hör och ser ofta pedagoger föra en diskurs som om att den tiden "tas från barnen". För oss är det tvärt om. Den tas från barnen om den inte genomförs. Då lider barnens pedagogiska verksamhet, deras idéer och planer blir inte fördjupade och vi får inte möjlighet att förstå deras handlingar bättre och kunna utveckla verksamheten i den riktningen. 

Jaha, det var lite måndagstankar efter en lååång frånvaro. Kankd lite förvirrade och lite spridda skurar men ändå. Jag hoppas ni är friska och tänkande och att ni tänker tillsammans med någon. Det är mycket bra och en del av vårt uppdrag. Jodå, det står i läroplanen.