27 aug. 2013

Solidarisk individualism- att söka sina värden

Vi samlar just nu inspiration och tankar kring vad vi ska arbeta med under detta året. Vi är inne i sökandefasen i vår projektprocess. Vi startar med att välja pedagogiska ställningstaganden. Många delar ska sammanfalla. Vi har utmaningar från vår pedagogiska ledning som i höst handlar om Likabehandlingsplanen, våra egna pedagogiska ställningstaganden och nyfikenhetsområden som vi nosat på under förra året, våra olika barngruppers behov på ett grupp och individplan samt vår förskolas behov. Någonstans ska allt detta mötas och det är detta vi söker. Vår ledning önskar ett gemensamt tema för alla våra fyra förskolor för att binda ihop området och tillsammans skicka vår kraft och energi in i detta. Vi i samordnargruppen ska försöka samla tankar från förskolorna och hitta gemensamma trådar. Det ska bli spännande att se vart vi landar. 

I vårt storarbetslag har vi i alla fall börjat fundera lite på vad vi känner är aktuellt med de förutsättningar vi har omkring oss. Redan förra terminen när vi gjorde vår utvärdering tittade vi på vad som skulle kännas aktuellt för hösten. Ett gemensamt tema var en sådan sak som vi tänkte kunde knyta ihop huset, barnen och pedagogerna. Vi pratade om vad som hade visat sig viktigt och funderade över de värdeord som fanns i vår pedagogiska plan. 

Vår förskola är ganska ny. Den är bara två år gammal så som den ser ut idag, från två avdelningar till fem. Vi är många lärare från många olika platser som har en massa olika erfarenheter med oss. Alla dessa behöver komma samman för att forma det vi är tillsammans. Likaså är det med barnen. Alla olika erfarenheter ska tas tillvara och utgöra en del av vår helhet. Det behöver bli personligt. Men hur ska vi sortera i detta och hur ska vi bygga vår identitet? 

Tillsammans började vi i fundera över vi:et, över att vi ville knyta samman oss på ett tydligare sätt, att detta också var viktigt för barnen, att känna en tillhörighet och en identitet i vår förskola. Alla vi som kommer hit varje dag behöver känna att vi blir sedda för dem vi är och att vi är en del av sammanhanget som gör vår förskola. Att var och en av oss är viktiga och att förskolan inte skulle vara densamma om någon av oss inte var där. Lika-olika- tillsammans. 

Under våren hade jag läst Trollets förskolas pedagogiska plan. Jag blev väldigt inspirerad i hur genomarbetad den var och hur de tydliggjorde på vilka sätt de tänkte sig att arbetet skulle ske. Hur de byggde planen på värden som de tillsammans urskiljt som viktiga. Ett som fastande hos mig var ömsesidigt beroende, att vi faktiskt är beroende av varandra, vi är ingenting utan den andre. Här någonstans....tänkte jag...här börjar det. 

I arbetet med likabehandlingsplanen tänker jag att det är viktigt att ha sin värdegrund i ryggen. Att veta vad vi som förskola står för tillsammans och hur vi använder oss av läroplanen och barnkonventionen som grund för detta. Att vi har barnen och föräldrarna med oss när vi arbetar fram detta och att alla får vara med och tycka, tänka, vrida på begreppen. Det är för mig en demokratisk process. Hur gör vi det förståligt för alla? 

Så ett avstamp i Cirkus Cirkörs sökande efter sin värdegrund som Tilde Björfors och Kajsa Lind har beskrivit i boken Inuti ett Cirkushjärta . Alla som arbetade i deras organisation samlade tillsammans 300 ord som de sedan arbetade vidare med och sorterade ner till sex stycken som de ansåg värdefulla för deras arbete. Uppkäftighet, Engagemang, Kvalitet, Galenskap, Solidaritet och Individualism. Dessa parade de sedan ihop för att skapa spänning emellan dem och fördjupa förståelsen för dem. Det blev tre ledord;

UPPKÄFTIGT ENGAGEMANG
KVALITATIV GALENSKAP
SOLIDARISK INDIVIDUALISM

Min kollega lyfte betydelsen i att orden blev något annat tillsammans, att det var så häftigt att de som motsatser lyfte och stärkte varandra. Jag blev lycklig i hela själen av hennes observation och av Cirkörs process. Det är ju precis så vi vill att det ska vara med oss. Vi landade i Solidarisk Individualism. Här är deras beskrivning. 


"Solidaritet står för att vi trots våra stora olikheter och starka individualiteter ska vilja arbeta tillsammans. Att välja att ta ansvar för sig själva, varandra, helheten och världen.
Individualism står för att vara bäst på att vara den man är. Rätten och skyldigheten att vara autentisk både som individ och som organisation. Att alla ska få vara så speciella, unika och egna som vi är."

ur Inuti ett Cirkushjärta av Tilde Björfors och Kajsa Lind

Här någonstans tycker jag att vårt likabehandlingsarbete bör landa. Vilka är vi och hur blir vi tillsammans? 

Cirkus Cirkör - Knitting Peace - Aino Ihanainen

Foto Mats Bäcker

22 aug. 2013

Den viktiga informationen

Jag funderar mycket på hur bra vi kan bli att göra föräldrarna delaktiga i det som händer på förskolan och vad deras barn gör. Under förra hösten började vi tänka till om hur vi kunde göra.
Vanligt har varit att man på förskolan skickar ut veckobrev eller månadsbrev. Där står det ofta saker som föräldrarna behöver komma ihåg; utflykter, kläder som ska namnas, studiedagar eller annat. Vi valde att dela upp informationen till föräldrarna. Vi särade på det pedagogiska och det praktiska. När vi hade praktiska påminnelser skickade vi helt enkelt ut dem i ett "vanligt" mail när de uppkom. Som en liten reminder för föräldrarna. Dessa mail kunde komma lite när som. När de behövdes och de avslutades alltid med orden, Har ni några frågor, kom och prata med oss! Jag tror det är A och O. Öppenheten och tillgängligheten, att informera och diskutera. Att man som pedagog-grupp är öppna för frågor, funderingar och förslag och att man alltid tar sig tid att lyssna och prata om saker med föräldrarna. En förälder kunde lyfta en fråga under morgonen och vi pratade om det i arbetslaget på dagen och mailet gick ut till alla föräldrar på eftermiddagen. Det är ju ofta så grymt bra med föräldrar som lyfter saker som vi tar för givet att alla vet och på så sätt hjälper oss att vara tydliga. Föräldrarna blir delaktiga, vi minimerar oro och spekulationer och bygger en trygg föräldragrupp. Dessutom kommer all information ut till alla föräldrar samtidigt.

När det gällde det pedagogiska innehållet så började vi skicka ut projektbrev där vi beskrev hur verksamheten såg ut just nu, hur och med vad barnen arbetade, de pedagogiska ställningstagandena vi gjorde samt vad de som föräldrar kunde bidra med, om de kunde och ville. Detta engagerade föräldrarna på ett sätt som vi bara kunnat drömma om. De var plötsligt involverade i projekten och vi hade mycket lättare att prata med dem om vad som hänt under dagen när de redan var pålästa om vad vi höll på med. Det blev också lättare för dem att ställa frågor både till oss och till sina barn. På så vis fortsatte projektet att växa hemma med hjälpa av föräldrarna och vi fick nya input tillbaka till förskolan.

Under hösten ska vi fortsätta att utveckla föräldrarådet, som är en annan viktig plats för samverkan. Återkommer till det!

Bild Max Entin

19 aug. 2013

LIKAbehandling- OLIKAbehandlig

Varför heter Likabehandlingsplanen LIKAbehandling? Borde det inte heta OLIKAbehandling? Det är väl det som är hela grejen? #förvirrad

Ord som snurrar i mitt huvud efter den dag med lika(olika)behandlingstankar...
Välkomnande, Mångfald, Trygghet, Olikheter är värdefulla, Ömsesidigt beroende, Var och en som en resurs för gruppen, Förskolans identitet, Glädje, Inkludering, Normkritiskt förhållningssätt 

Vad tänker du på?



Ny termin ny tjänst




Förutom att ha flyttat upp en våning i vår förskola och tagit stora torget i anspråk samt blivit en av pedagogerna kring äldsta barngruppen Utmaningen har jag också fått i uppdrag att bli Samordnare för vår förskola. Ett uppdrag som ger 6h/v för att tillsammans med de andra samordnarna på enheten samt rektor (ja jag skriver rektor ist för förskolechef!! det är ett ställningstagande för förskolan som egen skolform) och utvecklingspedagogen driva den pedagogiska utvecklingen på enheten. Spännande! Jag ser mycket fram emot detta och hoppas äntligen kunna balansera upp tiden för mitt intresse för pedagogisk utveckling som nu ofta hamnar på min "egen" privata tid.


18 aug. 2013

Discokuben


I torsdags blev kuben ett disco. Några barn hittade en navkapsel som de tidigare hade dekorerat med vackra stenar. Vi hjälptes åt att hänga upp denna i taket på kuben. Den blev då en discolampa och några glittriga piprensare fick lov att bli små discolampor. Därefter pärlade barnen på piprensare för att sedan hänga fast dessa i discot. Snart var musiken på och barnen kunde dansa i sin discokub. 

Vi möts kring saker vi gillar


Nu har vi börjat inventera. Nya gruppen på utmaningen har barn och vuxna från olika grupper. Nu behöver vi lära känna varandra och oss själva i den nya gruppen. En bra plats att börja var att fundera på vad vi gillar. Så vi har börjat skapa ett collage vid vår mötesplats. Här sätter vi upp allt vi gillar. Vi har klippt och ritat, barnen kom på att man kunde fota också om man hade något hemma som man gilla. Vårt collage ska växa och vi ska knyta trådar mellan varandra. Spännande att se vad det leder....

Hur gör ni för att lära känna varandra, för att bli en grupp, för att öppna upp? 

13 aug. 2013

Kuben

Nu har barnen börjat utforska kuben. L var först med detta och byggde ett golv med hjälp av kvastskaften. De stora papp-rören som barnen har målat använde L och knöt fast med plastremsor runt varje stolpe, de fick även stå på taket. Tyg bredde L ut över golvet och lade den färgade cellofanen i bitar ovanpå. De små pallarna som vanligtvis håller kvastskaften (upp och ner) ställde L in i kuben för den hade nu blivit en läsvila.






Kuben har sedan varit en dinosauriegrotta, en polisstation och ett lekhus. Jag har inte fått igång ljuset än, OH:n saknar en sladd, men det gör inget. Nu blir det en sak, ljuset kommer förändra. Det finns mycket att göra och jag undrar hur det kommer se ut om ett halvår. Nu gäller det bara att landa och utmana med det som finns.

(Jag är redan sugen på att bygga en till, hälften så hög...för att kunna bygga ihop...hmm..)

Om ni bygger kuber, skicka bilder till mig så jag kan lägga dem här och inspirera vidare!
Tack :)

7 aug. 2013

Varför förskola- bortom Lpfö #fskChatt

Imorgon startar FörskoleChatt (#fskchatt ) på Twitter igen efter semestern. Fler och fler pedagoger engagerar sig på Twitter och nya viktiga nätverk byggs. För mig handlar det att möta andra pedagoger med andra tankar och gärna krocka lite för att utvecklas tillsammans. Vi har alla olika ingångar, olika förutsättningar, olika utbildningar och detta ger oss breda ingångar och det finns alltid någon som kan vända upp och ner på dina tankar. Det är bra, mycket bra. Som min twitter-kollega Ann Kronberg Larsson skrev på twitter igår;

"Den dagen vi slutar problematisera och diskutera blir det ofantligt tråkigt. Kritisk granskning viktigt"

Ikväll har förskoleChatt tagit upp frågan;  Varför förskola- bortom Lpfö, en mycket intressant fråga med många potentiella ingångar. För min del. Ja ni känner ju mig...eller?

Varför förskola- bortom Lpfö 

Jag har en önskan. En önskan om att tillsammans med barnen, mina kollegor och föräldrarna bygga en förskoleverksamhet där barnens röster, tankar och drömmar påverkar inte bara deras vardag på förskolan utan också blir en del av det större sammanhang som de befinner sig i. Att vuxna på allvar lyssnar till barns tankar och gör dem delaktiga i samhället, tror att de kan förstå och tänka om saker som påverkar dem. Förskolan skall vara barnens plats där alla som arbetar där ska göra det för barnens önskningar och öppna upp dörrar till att utforska den värld vi lever i. Barnen ska få möjligheter att dela med sig av sina erfarenheter och skapa nya erfarenheter tillsammans med varandra och med de vuxna. Vi pedagoger har en fantastisk möjlighet att varje dag lära oss nya saker tillsammans med barnen. Vi får också möjlighet att uppleva hur de tänker, vilka strategier de har och hur de utvecklar sin kunskap. Vi, barn och pedagoger, har möjlighet att tillsammans bygga relationer som påverkar vår person och förändrar oss i djupet. I förskolan skall människor växa, både små och stora.

Förskolan behöver då också vara en plats för olikheter att mötas och kontakter att knytas. Genom att föra samma en massa barn och vuxna på en plats kommer vi erfara olikheter och likheter hos varandra. Pedagogerna behöver skapa möjligheter för barnen att synliggöra dessa olikheter och tillsammans med barnen bygga; sätt att förhandla, förståelse, tolerans och inkludering.  För att göra olikheter till ett värde krävs trygghet. Alla som vistas i förskolan behöver känna sig trygga i att de är uppskattade och önskvärda precis så som de är. Tillsammans syngliggör vi sedan våra olika önskemål och förhandlar om lösningar till de problem som uppstår.

Förskolan kan också bli en plats för barnen att träffa sina vänner, att skapa relationer, att skapa minnen för livet. Likaså kan det bli en mötesplats för föräldrar. Att kunna hitta andra som är i liknande situationer, att bygga upp sitt nätverk för att tillsammans kunna påverka sin situation. Förskolan ska vara en plats dit man kan vända sig. En plats där man kan kasta ut en fråga eller ett förslag och få gehör oavsett om man är barn, förälder eller pedagog.

Pedagogerna är spindlarna i nätet. De kopplar ihop. De drar i trådarna och fångar upp förslag, idéer, tankar. Pedagogerna har ansvar för arbetet i förskolan, för att alla barn och föräldrar känner sig delaktiga och inkluderade i det som sker. Pedagogerna har (förhoppningsvis) kännedom om hur grupper av människor kan fungera och vad de behöver för att tillsammans ha ett gott arbete.

För mig är förskolans viktigaste funktion att vara barnens arena i samhället sen blir det olika beroende på de erfarenheter barnen, föräldrarna och pedagogerna har som verkar där.

Bild Andrea Hendeskog

Ses vi på #fskchatt, imorgon torsdag kl 21.00-22.00!
Läs också på Martinas Mötsplats , Förskoleliv , Ann Kronberg Larsson !

6 aug. 2013

Fortfarande semestertider....

Jodå, här är det ledigt denna veckan med fast det är klart att jag tänker mycket nu på vad som ska hända i höst. Hela sommaren har det stått en stor kasse i förrådet hemma hos mig där jag stoppat grejer som jag kan behöva på förskolan. Mestadels återvinningsmaterial. Allt från mjölkdunkar (jo vi köper icke homogeniserad mjölk i plastdunk nu!) till min sons plastremsedraperi som han tröttnat på. Samla är min favorit. Det finns så mycket runtomkring oss som är spännande att använda i förskolan. Alla genomskinliga plastbyttor går också i kassen liksom utbrända värmeljus och petflaskor. Ja det är bara fantasin som sätter gränsen, och ibland också säkerhetsaspekter när det gäller farliga ämnen.  Detta med returmaterial är något jag verkligen vill utveckla till hösten. Jag funderar på hur jag ska skapa kontakter och vilka företag som kan vara intressanta att kontakta. Min strategi blir att helt enkelt lyfta luren och berätta min tanke. Detta är något som skulle kunna engagera barnen också. Vad behöver vi, vad kan vi få? Hela returtanken tilltalar mig!

Idag var vi och lämnade av en hel del grejer på förskolan. Åkte först förbi min sons förskola och skänkte lite grejer där och sen vidare till min. Jag fick enastående uppbackning av min man när jag skulle bygga kuberna jag skrev om i inlägget På väg mot stora torget. Idag kapade vi 12 st bitar av ribborna och skruvade tillsammans ihop två ramar med vinkeljärn i hörnen för stabilitet. Alltihop åkte med till förskolan. Vi hann tyvärr inte skruva ihop kuben helt idag, får göra det en annan dag i veckan.








Jag tror det kan bli mycket spännande med kuben i kombination med tygen, plastbanden, ljuset och framför allt barnens fantasi. Tanken kom från början om möjligheten att bygga stort på torget. Våra barn har en längre tid gillat att bygga stora grejer, bilar, flygplan, rymdskepp och hus som de kan vara i.  Därför slog mig tanken om att skapa konstruktioner som barnen skulle kunna använda som stommar för att bygga stort. Första tanken var av kvastskaft men det blev för instabilt. De funkar som tillbehör. Jag behövde ha stabilare stommar. Vi har byggt en nu. Jag funderar på flera men vill se hur det blir i barnens händer först. Jag fick höra från min kollega att hon köpt tyg åt kuben, både svart som var helt tätt (för att kunna skapa ett mörkt rum) och vitt lakansväv som ska gå att projicera på (stillbilder, rörliga bilder, ljus, färg, osv.). Det ska bli spännande att se hur barnen tar sig an detta och vilka ingångar jag och mina kollegor kan hitta i deras utforskanden.

Spännande! Men först, lite mer sånt här...