27 jan. 2013

Påminner mig själv

Ibland är det bra att läsa lite i sin egen blogg. Saker man varit i, blivit, kännt, gjort, tänkt....

Just nu hittade jag detta. Formuleringar kring projektprocessen, precis det jag behövde nu när vi ska börja formulera gemensamt kring hur denna fungerar.
Ska fundera över vad som har ändrats sen dess och formulera igen...spännande att se skillnader/likheter/olikheter :)

Men så länge är det kanske något som kan inspirera er också?

Projektprocessen 2011 maj


"Att organisera för en lyssnandets pedagogik" - varit på föreläsning

Förra terminen var jag på föreläsning på Pedagogen på Göteborgs Universitet och lyssnade på Per Bernemyr- en av grundarna till Reggio Emilia institutet- och en väl anlitad pedagogisk konsult/handledare, Johanna Hultman- pedgogista och fsk.chef i Haninge kommun och Linda Berggren-pedagogista i Malmö.

Per inledde med att lägga en grund för tanken om vad en förskola kan bli och hur vi pedagoger kan tänka i att skilja vårt förhållningsätt från vårt arbetssätt. Per pratar ofta om detta och om hur den svenska förskolans största problem är att det är att den är väldigt omtyckt. Han menar att det inte ger förskolan någon anledning att förändras och utvecklas. Per sa att de enda som har möjlighet att förändra förskolan är vi pedagoger. Vi måste tänka kring vad en förskola skulle kunna vara och skapa dessa förutsättningar tillsammans. Per pratade också om hur vi skapar möjligheter för barn att uppleva demokratiska sammanhang och delta aktivt i samhället. Om vi önskar detta för barnen så behöver vi skapa en förskola som lever och andas dessa värden. Per beskrev tanken om en demokratisk organisation och tog hjälp av jämförelsen mellan stoppljus-korsningar och rondeller. Han beskrev stoppljusen som väldigt enkla, grönt eller rött ljus, köra eller stanna. Rondellen som inte riktigt har några hundraprocentiga regler utan kräver mycket mer inkännande och hänsynstagande  En spännande metafor som tål att tänkas på. Vilket är vårt uppdrag, vilken kunskapssyn står vi för? Om vår tanke är att fördjupa demokratin och främja förtrogenhet och fantasi hos vår unga kräver det ett och annat av förskolan.

"Observera inte barnen, observera det barnen observerar" Elisabeth Nordin-Hultman


Per snuddade också vid något som upptar mycket av min tankeverksamhet just nu. Det är de tankar som Hillevi Lens Taguchi har samlat i boken Pedagogisk dokumentation som aktiv agent. Där lyfter hon tankarna om tingens agens, att allt runtomkring oss påverkar oss, våra tankar och våra handlingar. Att tingens struktur, färg, form, känsla agerar med oss. Något som är oerhört utmanande men också möjlighetsskapande, för att börja tänka på hur vi blir i förhållande till, och för att genom de erfarenheter vi gör med barnen i deras möte med material och miljö kunna skapa möjlighetsutrymmen. Mer om detta kommer.....

Tillsammans med Per kom också Linda och Johanna. Linda inledde med att visa en film som visade en situation där några av de yngre barnen utforskar material på ett ljusbord tillsammans med en kamera på stativ som de tar bilder av materialet med. Filmen visade också en dialog mellan Linda, som filmade, och ett barn som frågade Linda om vad hon gjorde. Filmen visades som ett exempel på hur tillit, lyssnande och tillåtande kan gestaltas i förskolan. Sedan berättade Linda hur hon som pedagogista tänkt tillsammans med pedagogerna på Kastanjegårdens förskola kring hur de skulle organisera sin förskola. Hon beskrev deras organisation utifrån fem olika områden; förhållningssätt, miljö, material, struktur, ramar.  Det som var genomgående var hur väl genomtänkt deras organisation och deras val av värden var. Hur de konkret organiserat sig för att främja en demokratisk organisation och de värden de tänkte tillhörde en sådan. De visade också tydligt hur en demokratisk organisation inte alls behöver vara "flummig" i meningen ostrukturerad och ofokuserad, utan med tydliga ställningstagande som skapade utrymme för barnens eget meningsskapande. Spännande och mycket inspirerande. Lite citat från Lindas föreläsning:

"Fler infalssvinklar- vi ska inte söka enighet!"

"Hur kan material och miljö visa på olikheter? Materialen måste mötas!"

"Struktur för att bemöta, värdesätta och ta hand om lyssnandet" Linda Berggren

"Hur kan vi höra det som försöker göra sig hört? " Gunilla Dahlberg

Efter Linda berättade Johanna om hur man i Haninge kommun satsat på förskolan och gett pedagoger som alla var utbildade pedagogistor uppdrag att bli förskolechefer. Johanna hade varit en av dessa och hon beskrev hur hon tillsammans med sina förskolechefs-kollegor hade börjat driva utvecklingsarbete på förskolorna. De hade tillsammans skapat en skrift där de hade gjort ställningstagande för sina förskolor och med skriften i handen hade de gått ut på förskolorna och tittat på allt i verksamheten och jämfört det med de ställningstagande de hade skrivit ner. Hon hade tillsammans med pedagoerna konkret tagit ställning för varje sak och handling som fanns/skedde på förskolan och funderat kring vad, varför och hur. Johanna hade många tankar om hur pedagogisk ledarskap behöver drivas. Att genom tydlighet och ställningstagande våga utmana och ändå få med sig sina medarbetare i tillit och mod. Ledarskapet är oerhört viktigt och en grundsten till hur arbetet börjar, fortsätter och fungerar på längre sikt.

Dagen på Pedagogen var mycket värdefull. Många tankar väcktes och växte.

Föreläsningen finns i RE-institutets program för våren 2013 och ges i Stockholm den 16 maj för de som är intresserade.



*Bilder från utställningen attraktiv förskola av Mia Andersson, utvecklingsledare Norra Hisingen Göteborg


21 jan. 2013

En värdefull tanke



"Så länge man håller inne med sin tanke så händer inget!
En uttalad tanke kan vara början på en förändrad värld!"


Elisabet Arnér 21 januari 2013

Fortsätt dela vänner, fortsätt dela!
Ha en kreativ vecka!

19 jan. 2013

Föräldraaktiv inskolning


Trygga, informerade, delaktiga föräldrar. Max Entin slår huvudet på spiken, och detta från egen (purfärsk) erfarenhet, har jag hört det ryktas ;)

Ha en go helg!

13 jan. 2013

Pedagogisk utmaning

Jag fick ett mail, av Lisa som är förskolechef på Korvetten i Nyköping. Det var fullt med insikter, mod och reflektion. Jag vill dela lite med er för att det kanske kan hjälpa er att göra det samma. Det hjälpte i mig att tänka kring hur vi alla behöver utmaningar, tankar från andra, stöd och uppmuntran men också motstånd, inte för att reda ut om någon har rätt eller fel utan för att visa att det kan vara olika och att man får motivera den väg man väljer. Som Cristian Fabbi säger,

"Vi säger inte vad ni ska tänka, men vi säger att ni ska tänka. "

Som jag skrev i mitt förra inlägg om Korvetten så hade pedagogerna (som jag upplevde det)  lite "kört fast"i sitt valda tema TILLSAMMANS. De hittade inte riktigt ingångarna och kunde inte riktigt knyta ihop barnens utforskanden. Pedagogerna saknade också någonstans att tillsammans reflektera i "stunden" och de upplevde det svårt att hitta sammanhanget. Barnens delaktighet är väldigt viktigt för pedagogerna på Korvetten och de tolkade delaktigheten i att barnen skulle få fritt spelrum och få möjlighet att plocka upp alla trådar som var intressanta.


"Det vi då insåg var att våra intentioner med att fokusera på barns delaktighet och inflytande har tagit överhand över att vi pedagoger skulle få möjlighet att stannar upp, reflektera tillsammans och välja inriktning/fokus. Även det som jag är så stolt och glad för i dag – det fantastiska arbetsklimat vi har skapat på Korvetten där alla kan arbeta med alla, där idéer byts och diskuteras övergripande i huset och där alla verkligen ser alla 110 barn som sina egna -har satt käppar i hjulet för att vi ska kunna fördjupa arbetet med barnen." 


Balansen är så viktig. Hur kan vi skapa delaktighet och ändå hitta våra ledarroller? Vara demokratiska ledare? Hur ger vi barnen motstånd och fördjupar som Lisa och pedagogerna på Korvetten är ute efter? Ja, vi hittar alla våra olika sätt. Det första vi måste göra är att prata om vad delaktighet innebär. Hur blir barnen delaktiga? I vilka situationer, på vilka sätt? Rent konkret! Hur ger vi möjligheter för barnen att få uppleva hur det är att vara del av en grupp, del av en förskola, del av ett sammanhang där utforskande, fantiserande, upplevande, tänkande står i fokus? Där alla barn får lov att synas som de individer de är och där deras olikheter kan göra gruppen ännu starkare än vart och ett barn för sig.

Jag vill dela med mig av Korvettens ställningstagande som det de ska arbeta vidare med. Jag kommer visa det för mina kollegor och det kommer säkert fördjupa vårt arbete. Tack Korvetten för att ni delar med er!


"Introduktion av fokusområde/material, miljöer.
Återkoppling till barnen och reflektion mellan pedagoger.
Fördjupning för barnen.
Dokumentation med barnen och inte för dem.
Miljö och material som samspelar med fokusområdet – material som behöver användas av fler än ett barn för att fungera.
Tydlighet i vad inflytande och delaktighet betyder för oss på Korvetten
Frågeställningar ska bytas ut och förnyas allteftersom men vi måste alltid se och kunna förklara hur det hör ihop med huvudspåret.
Vi som pedagoger måste våga ta ställning och leda barnen – medforskare och inte bara observatörer.
Fortsatt tänk kring hur vi arbetar med föräldrarnas delaktighet i fokusområdet – sommarspaningarnas betydelse för fokusområdet? "


11 jan. 2013

Lyssna på Tilde

Appar som vidgar våra projekt


Vi har pratat mycket om att få upp flödet på eftermiddagarna mer mellan tvååringarnas och treåringarnas hemvister och torget. Projekten har tagit mer plats nu under senare delen av höstterminen så flödet har inte använts lika flitigt. Tanken var nu att vi under våren skulle arbeta mer i projekten under förmiddagen och arbeta mer aktivt med flödet under eftermiddagen och då samarbeta mer i storarbetslaget. Idag blev det så av en händelse att vi åt mellanmål tillsammans på troget och sedan uppslukades barnen i det som erbjöds på torget. Det var ett mycket trevligt, livligt och kreativt möte som absolut gav mersmak! 

Något som var extra intressant på torget idag var nyförvärvet av appen TROPE, som är ett ritprogram där man drar linjer som vrider sig runt, man kan välja olika symboler som stjärnor, trianglar, ringar, kvadrater osv för att skapa med. Tillsammans med målningarna kommer musik som påverkas av hur man drar på paddan. Man kan välja olika teman på musiken som alla är ganska flytande och harmoniska i sin framtoning. För att göra det ännu mer intressant så kopplade vi in paddan till projektorn så vi fick upp målningarna på väggen. Barnen samlades runt paddan och satt tv till tre stycken runt och målade och lyssnade. Den första gruppen barn som provade satt en lång stund. Efter ett tag började deras röster förändras när de pratade med varandra, de pratade med låååånga vokaler...."jaaaaa skaaaaaa måååååla hääär" precis så som musiken lät. Min kollega kopplade rörelsena och ljuden till vårt projekt "Hur blir vi när det låter?" och funderade runt hur vi skulle kunna utmana barnen i att några måla och andra dansa till rörelserna....vi får se vad barnen tänker om det! 

En annan app som vi laddat ner nu och som jag tänkt börja använda med barnen är Garage band. En liten "studio" för musikinspelning eller bara spelning. Där finns olika instrument att spela på gitarr, trummor, bas, piano genom att använda fingrarna mot paddan. Man kan spela dem helt manuellt eller ha dem i lägen med smart-funktion. Då kan man t.ex. spela ett D-ackord på gitarr eller piano genom att bara trycka på en knapp. Det går också att få automatiska komp om man vill spela in bakgrunder för att sjunga till. En rolig funktion som också finns är en ljudsamplare. Där kan barnen spela in ett ord eller en mening och få den i olika tonhöjd på ett klaviatur. Väldigt uppskattat av min son (3år). Oj oj oj, här finns mycket att upptäcka och tänka kring. 

Nu när jag sitter här och bloggar så sitter min son bredvid och använder paddan med appen Sound Touch, som jag inte har funderat så mycket på för projektet men nu ser (hör) jag att där finns ju en massa ljud som kan vara spännande att använda sig av, prata runt, och utforska. Hmm...ja nu blir ännu mer liv i paddan :) 

7 jan. 2013

Presenterad på SETT

Nu har presentationerna av de officiella SETT-bloggarna startat. Det närmar sig och jag är så spänd av förväntan. Det ska bli SÅ roligt!



KIKA HÄR på presentationen om mig som gick ut via Facebook och Twitter  idag.

6 jan. 2013

TILLSAMMANS på Korvetten

Åter till Nyköping och kreativa förskolan Korvetten. De hade under året valt ett gemensamt fokus för deras projektarbeten och det var TILLSAMMANS. Barnen hade fått en sommaruppgift som innebar att de skulle relatera till ordet tillsammans och ta med någon form av dokumentation tillbaka till förskolan. Dokumentationen fanns samlad på deras kommunikationscentraler där barn, pedagoger, föräldrar och andra kunde ta del och prata om den.

När jag gick runt i arbetslagen på eftermiddagen pratade vi med utgångspunkt i frågan Var står/är vi i just nu? Alla arbetslag hade mycket i tankarna. Det gällde utmaningar med den fysiska miljön, organisationen av barn och vuxna under dagen, vilka projektingångar de skulle välja, hur de sökte vad barnen var intresserade av, hur de skulle knyta ihop de projekt som barnen startat med fokus på ordet TILLSAMMANS. Några pedagoger tyckte det var svårt att relatera till ett så pass abstrakt ord och andra upplevde det abstrakta som en frihet. Vad kunde det innebära och vad tänkte man fokusera på?

Som alltid när man väljer fokus så är förståelsen av fokuset av allra största vikt. Alla måste känna att de har en ingång att fokusera på. Vi kommer dock aldrig förstå vårt fokus likadant och jag tänker att det heller inte är att föredra då vi vill ha en variation av idéer och tankar, men någonstans får vi ändå starta och försöka hitta ett avstamp, fundera kring vilka frågor vi har och varför vi väljer just dessa. Det vi sedan inte får glömma är att regelbundet återvända och samla alla tankar och reda i var de tar vägen och om de handlar om det som vi trodde var vårt fokus.
När det gäller TILLSAMMANS hade vi kanske frågat oss varför vi valde ordet TILLSAMMANS, vad det har för koppling till våra värden, vad det har för koppling till de teorier vi stödjer oss på om lärande, när det gäller vad vi som förskola vill arbeta med. Sedan kanske jag skulle tänka kring vad TILLSAMMANS betyder för oss alla. Vilka olika ingångar kan vi hitta? Vilka väljer vi?

Senare när vi har börjat utforska TILLSAMMANS med barnen och varandra så ställer vi oss frågor som; Vad mer har vi upptäckt, hur har vi tolkat vårt fokus när vi möter barnen i det? Vad tänkte barnen om det? Vilka utmaningar skapade vi tillsammans? Vad är lika, vad är olika? Vilka trådar kan vi följa? Dessa återkommande reflektioner hjälper oss att ge vårt fokus en kärna och reda ut vad det betyder/kan betyda, men enligt min erfarenhet så gör vi det bäst när vi börjat kasta oss in i det. Det är först när vi sätter våra tankar i handling som vi kan få syn på de olika spåren.

Det som alla arbetslag på Korvetten uttryckte var att de inte hade en organisation i sitt dagliga arbete som stödde samlandet av deras gemensamma reflektioner. De kunde inte riktigt få tag på varandras tankar och upplevelser med barnen för att följa upp, koppla ihop eller utmana vidare de trådar  som växte i barnens arbete. Barnen hade flera olika platser att dela dokumentation men de vuxna hade ingen levande plats för att knyta ihop trådar av barnens projekt, samla idéer, kommunicera sina tankar, koppla till teorier, styrdokument, måldokument.  Vi började tillsammans reda i hur de skulle kunna hitta fysiska platser och former för detta.

Jag berättade om ett sätt som vi har provat i höst (alldeles purfärskt för oss också) där man har mindmaps med fokus-tema-projekt-tanken i mitten och sedan förgrenar den i olika tankar under tiden man arbetar. Mindmapen finns på en central plats i rummet där man arbetar med barnen och en penna finns där också. Där fyller man sedan på tankar och idéer från barn och vuxna, hänger upp artiklar, bilder, annat som kan vara aktuellt. Då kan man som pedagog få mötas någonstans där allt är aktuellt och man kan se hur trådarna håller ihop. Man kan få idéer av vad andra skrivet eller tagit med. Det blir förhoppningsvis en plats för reflektion på stående fot och en inspirationskälla. Här får man också hjälpas åt bland pedagogerna att påminna varandra att skriva upp och sätta upp på den gemensamma platsen när man reflekterar "på stående fot" vilket man ofta gör.

Något jag tar med mig från Korvetten är att bygga ut och skapa mer levande dokumentation för barnen. En vägg där det som händer just nu samlas, oavsett vilka spår det tillhör (här kan det ju också bli en plats där man knyter ihop och ser gemensamma spår). Vi har arbetat mycket i höst med att försöka få dokumentationen att inspirera till nya utmaningar för barnen tillsammans med materialet men jag tänker att det även behövs dokumentation av aktuella saker som upptar barnens intressen. Detta ska jag fundera mer på med mina kollegor och hitta en plats för.


5 jan. 2013

Hur sätter barnen spår i samhället?

Igår pratade jag och en kollega om att vi måste börja ta oss utanför förskolan mer med barnen. Barn som grupp är näst intill osynliga ute i samhället. Nu tänker jag rent fysiskt alltså. Det slog mig så hårt när vi gick på stan med våra och folk stannade upp som det var värsta showen. Människor är inte vana att se barn som en del av samhället. Barnen är på förskolan.



Det som barn tänker och gör får sällan heller någon plats utanför förskolan. Hur kommer det sig? Hur kommer det sig att barn inte få lov att tänka och tycka om saker som påverkar dem? Hur kommer det sig att de inte få visa vad de gör och tänker? Ja, jag vet inte. Jag tror att det handlar om att samhället i stort har en bild av barn som oförstående och oförmögna på det hela taget kanske också att barn är ointresserade av "vuxensaker". Det har förändrats, helt klart, barn idag får mer utrymme och vuxna tar mer hänsyn till barns åsikter men när det gäller viktiga saker som att få ta del av det större sammanhang som de är en del av så står det till och med i läroplanen att vi ska fostra barnen så de "på sikt" kan delta i samhällslivet.

Men om vi pedagoger/vuxna som nu tror att det spelar roll vad barn tänker och känner idag, är överens om att de borde vara en del av samhällslivet nu, eftersom samhället påverkar deras liv varje dag och för att de faktiskt är en del av samhället idag, kan vi göra något åt det?  Klart vi kan mina kära vänner, vi kan använda våra vuxna röster och låta barnen använda sina för att förändra bilden av barnen.

I förskolan kan vi göra mycket. Vi kan koppla ihop barnens projekt med samhället, med andra förskolor, andra barn, vuxna, bibliotek, kulturarbetare, byggnadsplatser eller vad det nu kan vara. Å tänkt med teknikens hjälp kan vi utforska andra barns samanhang, med hjälp av Skype kan vi nu få tag på folk från hela världen! Tänk om våran uppgift faktiskt kan vara att göra barnen till en del av det som pågår runt omkring dem, inte skola in dem i förskolevärlden utan i världen. Vad begränsar oss?

Jag hade en annan kollega som berättade om barn som aldrig hade varit på banken, eller posten (tja det sista kan ju vara lite svårt eftersom det snart inte finns några postkontor kvar) för att vuxna inte tror att barn förstår eller är intresserade av det. Jag har haft barn som aldrig åkt spårvagn eller varit vid havet. Här kan förskolan också agera som en utjämnare när det gäller olika barns möjligheter rent socialt, en oerhört viktig tanke och en stark motivation till att resursmässigt satsa på förskolan.  Hur ger vi barnen möjligheter att bredda sina referenser och kopplar ihop dem med de sammanhang de lever i? Kan det blir årets utmaning?

3 jan. 2013

"Vår bästa tid är nu"- Micke Gunnarsson

Micke Gunnarsson föreläser om digitala medier och barn och ungdomar, entreprenör och livskraft samt arbetar med organisationsförändring och media.  Ta en titt på hans lilla improvisationsföreläsning Vår bästa tid är nu



Micke har också startat Skolstrejken , fundera på om du kan hjälpa till!